Skriv ut denna sida

Rock för apartheid

Gunnar Olofsson 19 oktober 2011

Den 22 oktober har Roxette en konsert i Tel Aviv i Israel. Den kända svenska gruppen tar därmed ställning för den sista apartheidregimen i världen, en regim som särbehandlar människor utifrån deras religiösa och etniska ursprung, som ockuperar grannländer, fängslar politiska motståndare och utsätter 1 ½ miljon människor i Gaza för isolering och regelrätt utsvältning.

Naturligtvis anser inte Roxette att man agerar politiskt på något sätt. Man bara sjunger och spelar ju, för att glädja människor. Men de som kommer för att lyssna är de som idag omfattas av den israeliska demokratin, de utvalda, de som kan resa fritt och inte, som palestinierna på Västbanken, hindras av avspärrningar och militära checkpoints så snart de försöker åka någonstans eller leva helt normala vardagsliv. Palestinierna, under brutal militär ockupation, får sig inte till livs någon livekonsert av Roxette.

 

Israel bryter mot snart sagt alla tänkbara FN-konventioner och överenskommelser: FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, Genèvekonventionen, Konventionen mot tortyr och Barnkonventionen för att nämna några. I israeliska fängelser sitter minst 6.000 palestinska fångar, dömda i militärrättegångar som knappast skulle tåla en granskning. Omkring 300 av de fängslade är barn, i de flesta fall dömda för stenkastning, och som efter tortyr och isolering från anhöriga ”övertalats” att skriva på erkännanden på hebreiska – ett språk de inte förstår.

 

I Jerusalem pågår en etnisk rensning så att palestinier fördrivs för att ge plats för judiska bosättare, och Västbanken koloniseras i rask takt av illegala beväpnade ockupanter – i nuläget omkring ½ miljon – som skjuter på palestinier som försöker skörda sina oliver, sågar ner träd, förorenar brunnar och förstör egendom. Blockaden av Gaza är, trots löften om motsatsen, fortfarande i full kraft, endast det mest nödvändiga för livsuppehållande får importeras, exporten är helt stoppad och något byggnadsmateriel för återuppbyggnad av allt som förstörts av den israeliska armén tillåts inte komma in.

 

Det palestinska civilsamhället har vädjat till omvärlden, oss, att bojkotta Israel tills landet följer internationell lag. När Roxette då väljer att rocka för apartheid ger man den palestinska icke-våldskampen, och allt vad demokrati och mänskliga rättigheter heter, en riktig taskspark. Alternativet vore, förstås, att i stället stå upp för palestiniernas rättigheter, mot ockupationen och för en självständig palestinsk stat i fred vid sidan om Israel, att bli föregångare i kampen för en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern, och uppmana andra grupper att göra likadant. Varför gör man inte det i stället?

Gunnar Olofsson