Leo Honkala från Uleåborg vann som 19-åring OS-brons i brottning i olympiaden i Helsingfors 1952. Han lämnade sedan Finland och blev blev framgångsrik tränare och förbundskapten i Sverige. Han ledde Sveriges brottare i den ovan nämnda olympiaden i Los Angeles 1984. Det gick bra för de svenska brottarna. Honkala hade fostrat brottare som Benni Ljungbeck , Frank Andersson och Tomas Johansson. Sedan kom skandalen i Los Angeles. Tomas Johansson dopingtest kom. Positivt. Silvermedaljen blev till 18 månaders avstängning. Skandalen chockade Idrotts-Sverige. Förbundskaptenen Honkala uppgav att han kände till adeptens fusk. Han avskedas omedelbart av brottningsförbundet. Många år senare är Leo Honkala åter rubrikernas man. Som 73-åring i veteran-EM i styrkelyft blir han avstängd pga. doping. Han hade tagit ”ryssfemmor” .
En idrottsledare i Finland sammanfattade de många dopingavstängda idrottsmännen. ”De är systemets barn, lärjungar och slutliga offer.” Det finns också en förklaring till den lättsinniga inställningen till droger med bakgrund i krigshistorien. Under andra världskriget utvecklade man i Tyskland vid läkemedelsföretaget Temmler-werke i Berlin, pervitin (ett slags metamfetamin). Det var en drog som var avsedd att öka soldaternas stridsberedskap genom att ge ”ett lejons sinne och en tjurs krafter”. Finland fick som Nazi-Tysklands vapenbroder även tillgång till pervitinet i stora mängder. Drogen blev mycket populär bland både meniga soldater och officerare. Finländska tidningar skrev i positiv ton hur bra ämnet var när man behövde hålla sig alert. De biverkningar som rapporterades tystades ned. Det var krig.
De stora armédrogförråden förstördes inte förrän 1975 så pervitinet fanns allmänt i samhället. De användes bland annat för att stimulera de finländska skidåkarna från 1940-talet och långt framåt. August Kiuru, mångfaldig OS- och VM-medljör, var en färgstark berättare som prisade pervetinet. ”Två piller kunde få igång också en död”. Kiuru tillhörde det finländska skidlandslagets servicepersonal mellan 1966 – 1985 och stod enligt egen uppgift vid sidan av spåret och delade ut blåbärssoppa spetsad med pervetin. Även 1960-talets skidkung, Eero Mäntyranta, avslöjades med att använda amfetamin. Det var emellertid ingen stor sak i finska skidkretsar. Trots dopningen nominerades han till OS i Sapporo 1972. Efter OS fick han för formens skull en ”varning”.
Synen på droger har som bekant varierat över tid. Länge var opium, heroin och amfetamin lagliga läkemedel. Sedan blev de olagliga droger. Behovet av ”kemiska drömmar” och stimulans verkar dock konstant. Elitidrotten går ut på att vinna. Det finns naturligtvis också en koppling mellan pervitinet och det östtyska idrottsundret. DDR (Östtyskland) var en idrottslig stormakt där systematisk dopning var officiellt sanktionerat. Den krigstida drogen hade ju sitt ursprung i Tyskland och Temmler-werke hade länge sina huvudanläggningar Öst-Berlin.