Skriv ut denna sida

Terrorkramarna mitt ibland oss

Gunnar Olofsson 2 september 2015

Den sista helgen i augusti samlades försvarare av Israels våldspolitik i Stockholm för att, under ledning av Sionistiska Federationen i Sverige och Israels ambassadör, ”stå upp” för Israels sak och ”skapa ett forum för sionister att samlas i en varm och positiv miljö och inspireras och få stöd från varandra”.

 

Det här är människor som försvarar Israels brutala ockupations- och bosättningspolitik, som hyllar landstölder, avspärrningar, förstörelse av palestinska hus, olivlundar och vattenkällor, som stöder olagliga fängslanden och interneringar utan rättegång och dom, som gillar misshandel och tortyr av palestinska barn. Som vill att befolkningen i Gaza skall fortsätta att dra sig fram på svältgränsen under Israels blockad, och utsättas för ständiga militära angrepp som bara under de senaste åren kostat flera tusen människor, varav många barn, livet. Som tycker att palestinier i Israel gärna kan fortsätta att diskrimineras under israeliska apartheidlagar. Som inte vill se någon palestinsk stat vid sidan om Israel, och motsätter sig det svenska erkännandet av staten Palestina.

Terrorkramarna mitt ibland oss kommer från väletablerade organisationer, som Samfundet Sverige-Israel, från judiska församlingar och inifrån den svenska riksdagen – som ledamöterna Margareta Cederfelt (M), Mats Gren (M) och Mathias Sundin (FP). Det här handlar om stöd för en högerextremistisk politik - sionismens kärna - som bygger på iden att judar från hela världen har någon slags allmän rätt att bosätta sig var som helst i Palestina , beslagta marken, fördriva invånarna och hindra dem att återvända. En politik ljusår från den demokrati som den svenska riksdagen, och samhället i övrigt, säger sig stå för.

Vad säger riksdagspartierna om ledamöter som så öppet går emot idén om en tvåstatslösning i Israel/Palestinakonflikten – något som deras partier officiellt står bakom? Vad säger de judiska församlingarna som alltid hävdar att de minsann inte har något med konflikten att göra?

 

Gunnar Olofsson