Under många år har kritiska röster höjts om att världens oljeproduktion håller på att nå sin toppnivå. Lika länge har oljebolagen och alla officiella talespersoner, även i Norge, avfärdat dessa varningssignaler som domedagsprofetior. Men nu har de blivit officiella. Oljetoppen, ”peak oil”, är inte längre något tvisteämne. Världen passerade produktionstoppen år 2006. Den upplysningen kommer från den Internationella energibyråns (IEA) rapport World Energy Outlook 2010.
Där heter det:
”Råoljeproduktionen uppnår 2020 en vågformad nivå på omkring 68—69 miljoner fat per dag men når aldrig mer sin högsta nivå genom tiderna, det vill säga 70 miljoner fat per dag vilken uppnåddes 2006. Produktionen av naturgas i flytande form (NGL) och okonventionell olja ökar däremot snabbt.”
Konventionell olja är den olja som pumpas upp ur jorden och havsbottnen och kan raffineras direkt i ett raffinaderi (Brentolja). Okonventionell olja är alla andra former, till exempel bituminös sand (tjärsand), oljeskiffer, olja på extremt stort djup och kol som konverteras till olja. Den okonventionella oljan är dyr att utvinna, svårtillgänglig och mycket skadlig för miljön. Att produktionen av den sortens olja ökar är i sig ett säkert tecken på att oljetoppen är nådd.
Oljestatistiken är ytterst nyanserad, eftersom den handlar om de centrala maktförhållandena i världen. Mycket tyder på att de mest centralt placerade strategerna länge har varit medvetna om dessa framtidsutsikter men medvetet dolt dem för att undvika politisk oro. Det är till exempel uppenbart att USA:s förra vicepresident Dick Cheney, som var högsta chef för Halliburton innan han blev vicepresident, hade detta klart för sig när han började verka för ockupation av Irak.
Men IEA har länge förmedlat ett intryck av att oljetoppen nfaller i en avlägsen framtid. År 2004 hävdade byrån att världen år 2035 skulle uppnå en nivå av 120 miljoner fat (alla former av olja inräknade).
År 2010 ligger samma prognos på 99 miljoner fat. Detär en sänkning av den antagna framtida oljeproduktionen med 17,5 procent på sex år. Det innebär att den gamla prognosen var felaktig och antagligen också att även de nya prognoserna är alltför optimistiska. Där har man nämligen räknat med produktion från oljefält som ännu inte är upptäckta. Men under de senaste åren har det inte dykt upp några oljefyndigheter som kan motivera en sådan optimism.
Det behövs inte mer än att betrakta oljeprisets utveckling för att ana oråd. Vi befinner oss nu i botten på en lågkonjunktur. Ändå är oljepriset på väg mot 100 dollar per fat (4 mars 2011 102,52 dollar per fat för råolja och 115, 62 dollar för Brentolja). Under den förra lågkonjunkturen (2001) var oljepriset nere i 17 dollar per fat. Men trots att priset nu är nästan sex gånger så högt leder det inte till någon ökad produktion. Detta strider mot all marknadslogik. När så höga priser inte gernågon produktionsökning ligger det närmast till hands att dra slutsatsen att det inte låter sig göras.
IEA:s aktuella prognos innebär en tillväxt av oljeproduktionen, inklusive produktionen av okonventionell olja, på bara 0,5 procent om året, alltså praktiskt taget noll. När vi då vet att Kina planerar att öka sin produktion, sin bilpark och sin energiförbrukning drastiskt under de kommande decennierna säger det sig självt att det inte finns något utrymme för en traditionell tillväxt byggd på olja.
Kapitalismen hade en sagolik tillväxt under 1900-talet. Ser man tillbaka blir det uppenbart att den tillväxten inte hade kunnat åstadkommas utan en obegränsad tillgång på billig olja. Kapitalismens epok är kolets och kolvätenas epok. Den industriella revolutionen byggde på billigt kol och Europas och Nordamerikas ekonomiska dominans under förra århundradet byggde på olja. Oljan är inte bara en energikälla. Den är en råvara somingår i 95 procent av all industriproduktion.
Våra städer och vägar, vårt transportsystem och annan infrastruktur bygger på olja. Modern livsmedelsprodukton är oljeförbrukning i stor skala: jorbruksmaskiner, konstgödsel, växtskyddsmedel, förädling, förvaring och transport, allt detta handlar om olja. Flygtrafiken är otänkbar utan olja. Till och med alternativa energikällor är starkt beroende av olja i gruvindustrin, maskinindustrin och transporterna. Solceller måste ha kisel från gruvor, det vill säga diesel. Kiseln måste värmas upp till mycket höga temperaturer, alltså olja eller kol.
Utrustningen produceras i fabriker som använder stora mängder olja. Och så vidare.
All kapitalistisk produktion bygger på förutsättningen ständig tillväxt. En sådan tillväxt är otänkbar utan en ökande tillgång till billig energi. Den ekonomiska kris som världen nu befinner sig i är inte bara den värsta hittills. Den kan inte heller lösas med hjälp av billig energi, eftersom det inte finns någon sådan att tillgå. ”Peak oil” innebär slutet på det produktionssätt som varit det dominerande under de senaste hundra åren.
Det har också de militära planerarna insett. I en rapport från US Joint Forces Command varnar man för att överskottsproduktionen av olja i världen redan kan vara helt försvunnen och från 2015 kan underskottet vara så stort som 10 miljoner fat per dag. General
James N. Mattis varnar i rapporten för att detta kan leda till minskad tillväxt och ökad spänning samt medföra sammanbrott i många länder.
Det tyska Bundeswehr (försvaret) har genomfört en studie av vilka konsekvenserna av sjunkande oljeproduktion kan bli för politik och ekonomi i världen. (Peak oil – Sicherheitspolitische Implikationen knapper Ressourcen). Slutsatserna är mer än dystra: Eftersom transporten av varor är beroende av råolja kan priserna på internationella transporter skjuta i höjden, vilket kan leda till bristande tillförsel av livsviktiga varor, bland annat livsmedel. Olja används direkt eller indirekt i produktionen av 95 procent av alla industrivaror. ”På medellång sikt kommer det globala ekonomiska systemet och varje marknadsekonomiskt inriktad nationell ekonomi att kollapsa”, anser Bundeswehrs utredare.
Kapitalismen håller på att förbruka en naturtillgång som bara finns en gång i en planets historia. Antingen leder detta till civilisationssammanbrott och barbari eller också måste kapitalismen ersättas med ett system som kan täcka människors behov utan att äventyra naturens långsiktiga hållbarhet.
Pål Steigan norsk politiker, författare och
journalist. 1975—1984 var han partiledare för
arbeidernes kommunistparti och frontfigur
inom den norska maoismen.
Hans O Sjöström författare, journalist och översättare
Läs mer:
http://www.iea.org/weo/index.asp
http://www.guardian.co.uk/business/2010/apr/11/peak-oil-production-supply
Hela studien från Bundeswehr finns på: