Denna särbehandling utifrån religion och etnicitet har av den tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela, som själv upplevt apartheid inpå bara skinnet, beskrivits som att ”Israel har berövat miljoner palestinier deras frihet och egendom. Israel har bevarat ett system av grov rasdiskriminering och ojämlikhet. Israel har systematiskt fängslat och torterat tusentals palestinier, i strid mot internationell rätt. Israel har i synnerhet fört ett krig mot civilbefolkningen, framför allt barn".

Diskrimineringen av de icke-judiska minoriteterna i Israel sker på alla områden. Arabiska bostadsområden har sämre social service, sämre vatten- och avloppssystem och sämre kommunikationer än judiska områden. Skolorna är segregerade, med bättre utbildning för judiska barn, och många högre offentliga tjänster kräver fullgjord militärtjänstgöring - något som palestinierna är utestängda från. Giftermål är förbjudna över rasgränserna och den Judiska Nationalfonden, som förvaltar all statlig mark, hyr endast ut till judar. I Negevöknen fördrivs beduinerna från de boplatser de haft i århundraden och deras samhällen förklaras för "icke erkända" och berövas all samhällelig service.

På den ockuperade Västbanken regerar israeliska militärstyrkor som en renodlad militärdiktatur, med undantagslagar och ständiga razzior in i palestinska samhällen, arrestering av oppositionella och fängslande och tortyr av stenkastande palestinska barn. I israeliska fängelser finns minst 8.000 politiska fångar, varav några israeliska soldater som vägrat deltaga i ockupationsvåldet, och omkring 900 personer sitter i "administrativt förvar" utan rättegång eller dom. Minst 300 av de fängslade är barn.

Den etniska rensningen av Jerusalem fortsätter. Palestinska hem rivs för att ge plats åt nya bostadsområden bara för judar. Idag bor över 200.000 illegala ockupanter i och kring östra palestinska Jerusalem. Ytterligare minst 200.000 judiska bosättare bor i ett antal ständigt växande bosättningar spridda över Västbanken. Bosättningarna knyts ihop med speciella vägar, bara för bosättare, och palestinierna kontrolleras med hjälp av militära checkpoints, stängsel och avspärrningar. Över Västbanken ringlar sig en apartheidmur - dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren - som delar de palestinska samhällena, skiljer bönder från deras jordar och barn från deras skolor, och som effektivt hindrar och förstör varje form av normalt liv för palestinierna. Medan Israel uppmuntrar invandring av judar från till exempel länder i forna Östeuropa - judar som sedan ofta hamnar som nya ockupanter på Västbanken - förhindras alla palestinska flyktingar som sedan generationer bor i läger i Libanon, Syrien och Jordanien att återvända hem. Ockupanternas antal närmar sig nu 1/2 miljon. 60% av Västbanken kontrolleras idag i praktiken av Israel. I Gaza håller den israeliska armén över 1,5 miljoner palestinier som gisslan, i vad som kan beskrivas som världens största utomhusfängelse, utan möjlighet till rörelsefrihet och på en levnadsnivå strax över svältgränsen.

"Israeli Apartheid Week" vill fokusera på missförhållandena och diskrimineringen i Israel, och förtrycket av palestinierna under ockupation, och peka på de möjligheter som finns att stödja det palestinska icke-våldsmotståndet för att få en ändring till stånd. Framför allt handlar det om att med hjälp av bojkott, desinvesteringar och sanktioner (BDS) förmå den israeliska regimen att - som i fallet Sydafrika - överge sin apartheidpolitik, avsluta ockupationen och införa demokrati för alla sina medborgare. Detta kan göras genom att vi allihop avstår från att köpa israeliska varor - som Jaffaapelsiner, Sharonfrukter och grönsaker och produkter från "Hälsans kök" - och tittar noga på varornas ursprungsmärkning där siffrorna 729 i början på streckkoden anger att varan är tillverkad i Israel. Vi dumpar produkter som Sodastream, som tillverkas på ockuperat område, uppmanar Hennes & Mauritz att sluta utveckla sin verksamhet i Israel och kräver att IKEA skall överge sin förkastliga politik att leverera varor till illegala bosättningar på Västbanken men inte till palestinska byar i samma område. Vi kräver att COOP följer sina medlemmars vilja och slutar upp att saluföra israeliska produkter. Vi kräver ansvar av ICA och Lidl. Vi kräver av våra politiker att de skall agera mot den israeliska politiken, bryta blockaden av Gaza och utesluta Israel ur handelsorganisationen OECD så länge som man inte följer medlemsreglerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Vi kräver av Fotbollsförbundet att man skärper sig och inte spelar fotboll mot israeliska lag, och att Israel stängs av från Eurovisionsschlagerfestivalen. Vi kräver att Sverige, och EU, följer de sydamerikanska staternas exempel och erkänner en palestinsk stat inom 1967 års gränser.

Nelson Mandela, och det internationella samfundet, har slagit fast att apartheid i alla dess former är ett brott mot mänskligheten. Därför måste vi nu med kraft agera mot världens enda kvarvarande apartheid-stat.