När det sedan gäller Libanon, förbjöd Hillary Clinton den libanesiske statsministern Hariri att godta Saudiarabiens och Syriens plan för att lösa krisen i landet. Hariri lydde och han miste därför sin majoritet i parlamentet, vilket ledde till att hans regering fick avgå och en ny regeringsbildare utsågs. De som står för Libanons nationella oberoende har för närvarande segrat.
Bushadministrationen offentliggjorde i samband med kriget mot Irak grandiosa planer för Västasien. I slutet av februari 2003 sa president Bush i ett tal att ”En ny regim i Irak skulle tjäna som dramatiskt och inspirerande exempel på frihet för andra länder iregionen.Även USA:s dåvarande vice försvarsminister och de neokonservativas ”chefsideolog” Paul Wolfowitz,utryckte liknade tankar. Denna politik var i första hand inte riktad mot USA:s klientstater Egypten och Tunisien, utan mot Iran och Syrien.
Mubaraks polisstat har av de västliga stormakterna setts som en pålitlig allierad i området. Stormakter som USA och EU - som stött Mubarak- hycklar nu sitt stöd för det egyptiska folkets seger över den torterande förtyckarregimen.
USA:s grandiosa plan för det som kallas Mellanöstern har alltså havererat. Men de är inte overksamma. De försöker in i det sista styra utvecklingen i sina egna imperialistiska intressen USA-baserade stiftelser som National Endowment for Democracy (NED) och Freedom House (FH) har under många år varit verksamma i området. De har haft kontakter med och ger olika oppositionella i USA:klientstater ekonomiskt stöd. Dessa båda organisationer är knutna till USA:s kongress, liksom det är känt att de är nära förbundna med CIA. Medan NED är aktivt involverad i Algeriet, Tunisien och Egypten stöder för FH flera av civila samhällets organisationer i Egypten. En vecka innan president Obamas besök i Egypten i maj 2009 träffade utrikesminister Hillary Clinton ett antal egyptiska oppositionella. Flera ur delegationen hade ett år tidigare mött Condoleezza Rice.
Det kan tyckas motsägelsefullt, att samtidigt som Washington de senaste trettio åren stött Mubaraks polisstat med dess grymheter, stöder och finansierar de dess kritiker.Men USA vore inte en stormakt som försöker behärska världen om de inte hade flera kort på hand, kort som de kan spela ut om strategin med att hålla sina marionetter under armarna skulle misslyckas.
Mubaraks regim har nu fallit och maktbalansen i området håller på att tippa över. Om folket i Egypten segrar får det israelska sionistiska projektet svårt att överleva. Nu gäller det för det egyptiska folket att säkra segern. Om folket bara nöjer sig med att störta en diktatorisk marionett och inte också riktar sin kamp mot den makt som hållit i trådarna, kommer deras upprorsrörelse att kvävas och de blir bestulna på segern.