Skriv ut denna sida

Glöm inte Gazamassakern

Lars Drake 16 januari 2011

Det har nu gått två år sedan Israel inledde sin stora massaker i Gaza december 2008 och januari 2009. Det kan då vara intressant att dra sig till minnes vad som föregick dessa fasansfulla händelser som krävde ca 1400 palestiniers och 13 israelers liv. Tre civila och en soldat dödades av raketer eller granater i södra Israel och fem soldater dödades inne i Gaza plus fyra som dödades av kulor från andra israeliska soldater. Dessa siffror visar att det inte var en fråga om krig utan om en massaker. Moderna jetflygplan och missiler mot hemmagjorda raketer – vit fosfor mot vita flaggor.

Enligt Israels version av bakgrunden till dess attack är att det var ett försvar mot Hamas raketer. Hur mycket sanning ligger det i denna anklagelse? Den första frågan man kan ställa sig är om det skulle ha skickats några raketer om den illegala blockaden aldrig hade införts? Hade det varit någon konflikt om inte Israel ägnat sig åt etnisk rensning, mark och vattenstöld, ockupation m.m. i 60 år?

Hamas vann det demokratiska valet till det palestinska parlamentet den 25 januari 2006. Detta följdes av bojkotter och sanktioner från Israel, USA och EU. En israelisk soldat tillfångatogs den 25 juni och Israel attackerade Gaza och tillfångatog ca 65 palestinska parlamentariker och andra ledande politiker, främst från Hamas den 29-30 juni 2006. Hamas och andra grupper sköt raketer och granater mot Israel och Israel gjorde räder in i Gaza. Israel, USA och den palestinska myndigheten i Ramallah försökte ta över Gaza med våld och mot det demokratiska mandat Hamas hade 2007. Gaza utsattes för en belägring av Israel och Egypten.

Under hösten 2008, från den 19 juni, gällde eld upphör mellan Israel och Hamas. Detta eld upphör bröts dramatiskt i och med en attack den 4 och 5 november 2008. Hamas hade sagt sig villig att förlänga överenskommelsen om eld upphör om Israel hävde den illegala blockaden. Det fanns således förutsättningar för att Israel skulle slippa raketer från Gaza. 

Antalet raketer och granater som skickades från Gaza mot Israel uppgick till drygt 400 per månad under perioden januari-maj 2008. Under perioden juli-oktober då det rådde eld upphör gick antalet successivt ner från 12 i juli till 2 i oktober, eller en halv procent av vad som gällde innan avtal om eld upphör ingicks. Observera att det inte var Hamas som stod bakom det fåtal raketer och granater som då skickades utan andra grupper som Hamas försökte stoppa. Om Israels syfte vara att få fred borde det inte ha flygbombat Gaza i början på november. Det är svårt att på basis av dessa siffror och vetskap om Israels beteende tro att landet vill ha fred. Det är mer rimligt att tro att de vill slå ut Hamas och splittra palestinierna och visa sin egen befolkning att landet har farliga fiender.

Efter Israels brott mot det framgångsrika eld upphör som gällt i flera månader skickades ett stort antal missiler och granater återigen mot Israel. Israel påbörjade sin massaker den 27 december 2008. Den s.k. Goldstonerapporten, skriven på uppdrag av FN, redogör för det stora antalet brott mot krigets lagar som då begicks. Israel attackerade bl.a. en av FN:s flyktingenheter och två sjukhus med vit fosfor, använde bulldozers för att förstöra produktionsanläggningar som inte förstörts tillräckligt av bomber. Insatserna innebar krigsbrott, kollektiv bestraffning och terrorism. Hamas kritiserades också men i väsentligt mindre grad.

Det är inte så konstigt att Israel förbjöd journalister och människorättsorganisationer att vara i Gaza efter den 5 november 2008, oberoende vittnen är ju olämpliga om man planerar att begå brott. Israel vägrade, som flera gånger tidigare, att samarbeta med en grupp som utsetts av FN för att utreda eventuella brott. Dess brott kan nämligen inte försvaras.

--------

Den här artikeln publicerades, något redigerad, i Fria Tidningen 8/1 2011. Läs mer av Lars Drake på http://drakbett.wordpress.com.

Lars Drake