Skriv ut denna sida

Vad har hänt Taher Khazendar?

Gunnar Olofsson 9 oktober 2013

Natten till den 20 september stormar beväpnad israelisk militär familjen Khazendars hus i Nablus på den ockuperade Västbanken. Den äldste sonen, Taher Khazendar 17 år, förses med ögonbindel och handfängsel och förs bort. Han har sedan inte återkommit.

Enligt de israeliska myndigheterna kan Taher sitta fängslad någonstans i Israel. Anklagelserna är diffusa, men på direkt förfrågan anges att han kan vara anklagad för "inblandning i terrorverksamhet" - en anklagelse som enligt israelisk definition normalt innefattar allt från regelrätta terroraktioner till att i någon form ha protesterat mot ockupationen.

Tahers fall är inte unikt. Annat än att han är svensk medborgare. Därför tvingas UD nu i det tysta agera för att få veta vad som hänt. Inga utrikes- eller demokratiministrar är däremot offentligt ute på banan. Media tiger. Detta är ju inte Eritrea. Eller Vitryssland. Inte vill man stöta sig med en så nära allierad kompisstat som Israel?

Varje år hanteras 500-700 palestinska barn inom det israeliska militärsystemet. Barnen - ibland så unga som 12 år! - hämtas i sina hem mitt i natten, får sina händer bakbundna, oftast med ett plastband, och transporteras i ett militärfordon till en förhörslokal i en illegal bosättning, där de utsätts för slag och sparkar. En del barn utrustas med ögonbindlar, placeras i obekväma ställningar, kroppsvisiteras och förolämpas verbalt, och får ibland sina huvuden nedstoppade i en toalett för att ”erkänna”. Några får sitta i isoleringscell upp till 20 dagar. I slutändan ställs de inför en militärdomstol och skriver under ett erkännande på hebreiska – ett språk de inte förstår. Den vanligaste anklagelsen är stenkastning mot soldater och militärfordon – ett brott som enligt israelisk militärlag kan ge 10-20 års fängelse.

Israels fängslanden och tortyr av palestinska barn innebär svåra brott mot bland annat Barnkonventionen, Konventionen mot tortyr och Fjärde Genèvekonventionen - dokument som Israel undertecknat. Det rör sig om brott som inte bara EU och den svenska regeringen, utan även människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch, svenska Läkarförbundet och andra i åratal blundat för. Trots att Israels samarbetsavtal med EU uttryckligen kräver respekt för mänskliga rättigheter. Kanske behövs det ett fall som detta, med en svensk medborgare involverad, för att någonting skall hända och tystnaden brytas? UD måste nu öppet berätta om hur man går vidare med ärendet. Regeringen måste uttala sig!

 

Gunnar Olofsson