Israel är ett mycket militariserat samhälle. Krig och militära segrar i historien uppmärksammas och högtidlighålls, barngrupper besöker militära förläggningar och soldater används i skolornas undervisning.  Enligt lagen om militärtjänstgöring från 1949 är varje israel över 18 års ålder tvungen att genomgå militärtjänstgöring, oftast 2-3 år följt av upp till en månad varje år fram till 40 års ålder. Befriade från tjänstgöring är ortodoxa judar och israeliska palestinier – något som också ”befriar” dem från att nå högre ämbeten i staten, där det krävs genomförd militärtjänstgöring. De som vägrar att medverka i detta, även av samvetsskäl, riskerar att råka illa ut.

I Natan Blancs fall beror hans envisa vägran att skriva in sig i IDF på ”den våg av aggression som svepte genom landet” i samband med Israels anfall mot Gaza 2008-2009 – något som kostade  1.419 palestinier, varav 288 barn, livet – och ”en moralisk plikt att vägra deltaga” i en cirkel av våld. ”All denna orättvisa mot palestinierna under det israeliska styret” säger Natan Blanc. ”Det finns ingen demokrati, de väljer inte sitt eget öde eftersom de inte har någon rösträtt under en regim som tvingar sina beslut på dem”.

Även om få israeler än så länge vågar stå upp mot den israeliska militären växer stödet för vägrarna och en rad organisationer – som Shministim, grundad av högskolestudenter, Yesh Gvul (”Det finns en gräns”) och listan ”Combatant´s letter”, med soldater som tjänstgjort på ockuperat område -  samarbetar nu i ett nätverk mot ockupationen.

”Inte förrän jag första gången åkte till de ockuperade områdena insåg jag att jag aldrig kunde bli en del av armén” säger Alon Gurman (18) från Tel Aviv. ”Jag såg husförstörelser, jag såg otroliga nivåer av våld mot civila protester, och allt i namn av kolonialism”. Och Yigal Levin (25) berättar att han som ung soldat närmast var fascist: ”Inte en sådan där lokal religiös fascist som vill ha landet på grund av något gudomligt löfte, utan den typ som tror att allt som tas tillhör vinnaren”…”Men i Libanon såg jag ett krig som startade utan klar anledning, där soldater dog förgäves när de också utförde en massaker på libaneserna”.

”Vad krävs för att Israels armé skall sluta fängsla Natan Blanc?” frågar sig Amnesty International, och kräver i ett öppet brev, tillsammans med flera israeliska organisationer, ett omedelbart och villkorslöst frigivande av Natan Blanc, som - liksom andra som av samvetsskäl vägrar militärtjänst - av Amnesty betraktas som samvetsfånge.

Förmodligen krävs dock att USA:s nye utrikesminister John Kerry - som nyligen uppvaktats i samma fråga av uppropet ”Jewish voice for peace” - agerar och att EU använder sin politiska och ekonomiska makt för att tvinga Israel att avsluta ockupationen av arabiskt land, införa lika rättigheter för alla sina medborgare och tillåta flyktingarna att återvända. Först då kan också Israels modiga refuseniks få sin upprättelse.

Gunnar Olofsson

Debattör och medlem i Palestinagrupperna