FN:s Barnfond, UNICEF, kritiserar åter i en färsk rapport Israels behandling av fängslade palestinska barn. I korthet handlar kritiken om ett ”utbrett, systematiskt och institutionaliserat” våld där barn hämtas i sina hem mitt i natten av tungt beväpnade soldater, bakbinds och förses med ögonbindlar, förs bort till en polisstation i någon judisk bosättning, berövas mat och vatten, utsätts för förhör under fysiskt och psykiskt våld och utan närvaro av advokat eller anhöriga – och till sist skriver på ett ”erkännande” på hebreiska, ett språk de inte förstår.

Nyligen konstaterade Barnombudsmannen att även svenska barn utsätts för långvarig häktning, också i isolering – ett klart brott mot FN:s Barnkonvention, som både Sverige och Israel skrivit på! Enligt konventionen är det solklart så att barn inte alls skall hanteras inom det juridiska systemet utan via andra sociala myndigheter. Det unika med Israel är däremot att palestinska barn lagförs inför militärdomstolar som dömer enligt det system av militärorder – i nuläget över 1.600 – som reglerar befolkningens liv på det ockuperade Västbanken.

De flesta barn som ställs inför israeliska militärdomstolar är anklagade för stenkastning mot israeliska soldater och militärfordon – ett brott som enligt Militärorder 1651, sektion 212, kan ge en 14- eller 15-åring upp till 20 års fängelse. Varje år interneras ungefär 700 barn i åldern 12-17 år av den israeliska militären. Totalt har de senaste 10 åren ungefär 7.000 barn fängslats. Proceduren är oftast den att barnet hämtas mitt i natten, binds med plastband och ögonbindel och förs bort inför sina anhöriga, som tvingas stå ute på gatan i sina nattkläder och inte får ta adjö, skicka med extra kläder, eller veta vart barnet förs eller för hur länge. Transporten sker oftast liggande på golvet i ett militärfordon.

Efter inledande misshandel i någon bosättning transporteras barnet vidare, oftast bunden i obekväm ställning och berövad vatten, mat och toalettbesök. Någonstans på vägen sker ett stopp där barnet får träffa en läkare som ställer frågor om dess hälsa. Ögonbindeln är då avtagen men barnet fortsatt bundet. Någon kroppslig undersökning görs nästan aldrig.

Ibland försöker barnet berätta om misshandeln men det finns inga tecken på att man tar någon notis om detta - inte ens om barnet uppvisar skador av slag och plastband. Efter läkarbesöket, som tar runt 10 minuter, sätts ögonbindeln på igen och barnet förs ut.

Efter förhörsperioden - som kan innebära isolering från två dagar upp till en månad! - erkänner de flesta barn vad som än lagts dem till last. Vid rättegången är det enda beviset ofta det egna erkännandet. Barnet förs till rätten ifört fotkedjor, handklovar och fängelsekläder, och får nu för första gången träffa en advokat. Ibland vet inte advokaten enligt vilken militärorder barnet är anklagat, eftersom inte alla militärorder är översatta till arabiska. Till sist döms barnet och interneras i ett fängelse, tillsammans med vuxna kriminella, någonstans inne i Israel – där anhöriga, på grund av reserestiktioner, inte kan göra besök.

Hanteringen av palestinska barn inom det israeliska rättssystemet bryter mot så många internationella konventioner och överenskommelser, att det är meningslöst att räkna upp dem alla. UNICEF konstaterar också, aningen resignerat, att ”advokater, människorättsorganisationer, FN-experter och kommittéer” sedan åtskilliga år påpekat missförhållandena – utan att någonting hänt.

Man dristar sig dock, trots detta, till en lista på 38 rekommendationer som skulle kunna förbättra situationen. Bland punkterna finns att arresteringar skall ske dagtid, information ges om anledningen, handfängsel och ögonbindlar ej användas och förhör ske i närvaro av advokat eller anhörig. Krav som borde vara lätt tillgodosedda i ett land som, enligt EU och den svenska regeringen, utgör ”ett utmärkt exempel på demokrati” i Mellanöstern.

Men spåren förskräcker och Israel, som denna gång sagt sig vilja ”samarbeta”, har motstått liknande krav förr. Frågan är hur många fler rapporter som behövs innan Sverige och EU på allvar agerar? Innan bojkotter, avinvesteringar och sanktioner införs för att tvinga Israel att sluta upp med fängslandet och torterandet av palestinska barn, avslutar ockupationen och accepterar en palestinsk stat vid sidan om Israel? Vad mer behöver hända? Jag väntar på ett svar.

Gunnar Olofsson

Debattör och medlem i Palestinagrupperna