Skriv ut denna sida

FN-färgen har flagnat

Lars-Gunnar Liljestrand 15 september 2010
FiB 9 - 2010.

Den svenska militära närvaron i Afghanistan såldes in som en ”FN-insats” när riksdagen tog beslutet att delta i invasionen i Afghanistan 2002. I dag har FN-fernissan definitivt försvunnit och det står klart att Sverige deltar i ett Nato-krig. Lars-Gunnar Liljestrand beskriver hur svenska soldater hamnat i ett krig som strider mot folkrätten och FN-stadgan.

Efter 200 år av fred är Sverige nu i krig. Svensk trupp deltar i USA:s krig i Afghanistan.

USA har under de senaste tio åren genomfört oavbrutna bombkrig mot Afghanistan och mot Irak. Krigen förs i strid mot folkrätten och med oerhörda offer för civilbefolkningen i de angripna länderna.

Den amerikanska krigsveteranorganisationen mot kriget angav för ett år sedan att 20 000 har dödats och en halv miljon människor har tvingats på flykt i Afghanistan som följd av direkta krigshandlingar. För Irakkriget är siffrorna 650 000 dödade och 3–4 miljoner som tvingats på flykt. Till detta kommer de många offren i Pakistan för USA:s obemannade bombflyg.

Kriget i Afghanistan har pågått i snart nio år. Där deltar USA och dess allierade i Nato men också vårt land i det som kallas det femte Afghanistankriget. Britterna och ryssarna har tidigare invaderat men besegrats.

När första beslutet togs av riksdagen att skicka svenska soldater till Afghanistan i början av 2002 framställdes det som en FN-styrka med närmast polisiära uppgifter att upprätthålla ordning och säkerhet för en övergångssadministration i Kabul.

Regeringen jämförde detta med tidigare FN-insatser där Sverige deltagit. Svenska folket gavs intrycket att detta liknade FN-styrkor med fredsbevarande uppgifter som Sverige har skickat till Bosnien, Cypern och andra områden med ett tydligt mandat från säkerhetsrådet.

Nu har Sverige deltagit med soldater i Afghanistan i mer än åtta år. Styrkan har steg för steg ökats till över 500 och den kan ökas till 850 och beväpningen och utrustningen med pansarfordon har blivit tyngre och mer och mer avancerad. Detta har skett i takt med att svenska trupperna alltmer dragits in i strider mot motståndare till ockupationen.

Det står nu klart för de flesta att detta inte var en FN-styrka med fredsbevarande uppgifter. Det var en Natostyrka och uppgiften var att säkra den av USA installerade Karzairegimen mot dess motståndare i landet.

Det är inte FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon som ber Sverige delta. Det är Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som kräver trupper från Europas länder. Men gensvaret är klent i dag. Frankrike vägrar att skicka ytterligare soldater. Tyskland går med på 500 istället för de 2500 som NATO begärt. I Storbritannien , Tyskland och Frankrike de tre största militära bidragsländerna efter USA visar opinionsundersökningar att en majoritet är emot kriget och vill att trupperna tas hem. I Holland och Kanada har parlamenten beslutat att trupperna ska tas hem och det stöds av en majoritet av befolkningen i de länderna.

Den senaste opinionsundersökningen i Storbritannien visade 83 procent vill att trupperna tas hem.

Regeringen säger att man är i landet på inbjudan av Karzairegimen. Det är samma logik som Sovjet använde sig av vid invasionen i Afghanistan nyåret 1979 då ledarna i Moskva hänvisade till inbjudan av sin marionettregim under Babrak Karmal som de ryska trupperna haft med sig i trossen och installerat i Kabul.

Sverige har i dag inte en enda soldat i FN-styrkor i världen trots att FN har vädjat till den svenska regeringen om att vi ska bidra i fredsfrämjande insatser i Afrika och andra platser. Alla resurser har lagts på Nato-styrkan i Afghanistan.

De svenska soldaterna ingår i den kommandostruktur som Nato har satt upp för kriget i Afghanistan. En amerikansk general är befälhavare och beslut om alla militära operationer tas av Nato-kommandot. De svenska soldaterna bär Nato:s emblem på sina uniformer. Här finns inga blåa FN-baskrar. Nato-kommandot bestämmer vilka regler som gäller för de militära insatserna , de så kallade Rule of Engagement.

Svenska Dagbladet skrev att svenska soldater i Afghanistan skjuter för att döda slog ned som en bomb mitt i politikernas Almedalsvecka. Men det är godkänt av riksdagen och borde inte vara en nyhet. ”Svensk trupp är allt oftare i strid med talibaner. Exakt vilka insatsregler som nu gäller är hemligt.”

Insatsreglerna är alltså hemliga. Inte ens ledamöterna i Sveriges riksdag som beslutat om trupperna i Afghanistan vet vad det är för order som gäller för de svenska soldaterna.

Ingen kan ange syftet med kriget. Först var det att utrota al-Qaida. Men till och med amerikanska regeringens talesmän säger nu att det inte finns mer än cirka 100 al-Qaida-män kvar i Afghanistan. Svenska regeringen talar om att demokrati ska införas, eller att kvinnorna skall befrias från slöjan, eller att flickor skall gå i skolan eller opiumodlingen ska stoppas.

Sanningen är att det finns inga klara mål för kriget och det finns ingen bortre tidsgräns för de svenska styrkorna. När andra europeiska stater planerar att dra sig ur kriget och sätter en bortre tidsgräns så vägrar svenska regeringen ompröva insatsen.

Ändå vet regeringen att kriget är dömt att misslyckas.

Förenta staternas regering har tagit sig tolkningsrätten om vad som är terrorism och kräver att andra stater ska stödja USA i dess krigföring. Det är en utpressning mot andra länder för att tvinga dem med i USA:s krig. ”De som inte är för oss är emot oss” deklarerade Bush inför starten på de båda krigen.

Men det är inte terrorismen som är det verkliga målet. Förenta staterna har gått i krig för olja och gastillgångar, för militära baser och för att behärska strategiskt viktiga områden i Mellersta östern och i Centralasien.

För att uppnå det går USA i krig , kränker folkrätten och bryter flagrant mot FN-stadgans våldsförbud. Efter 200 år av fred deltar nu Sverige i detta USAs krig i Centralasien.

I det nyligen hållna mötet i Kabul med västvärldens företrädare talades det om att dra tillbaka trupperna 2014. Enligt flera kommentatorer var det ett försök att lugna den alltmer kritiska opinionen i väst som kräver att kriget skall avslutas och trupperna tas hem. Men det innebär fyra år till av krig och det finns ingen garanti att inte de utländska trupperna stannar längre.

Förhandlingar mellan parterna i Afghanistan och ökat civilt bistånd är enda alternativet till fortsatt krig och amerikansk ockupation.

Världen över protesterar stater och människor mot USA:s krigshandlingar Men i Sverige bjuder regeringen in USA:s AirForce att öva bombkrig i Vidsel i Norrbotten. USA använder napalm- kluster-, utarmat uran-, vit fosfor- och kemiska bombningar i masskala. Att ge USA tillstånd att öva bombning på svenskt territorium och dessutom inkräkta på samernas renbetesområden i strid med FN:s Urfolksdeklaration, är ett direkt stöd till USAs krigspolitik och undergräver Sveriges hållning som en alliansfri stat.

Vi vänder oss till regeringen och protesterar mot att USA tillåts öva bombkrig i Sverige.

-----

Lars-Gunnar Liljestrand bor i Stockholm, är aktiv i Afghansolidaritet och i FIB-juristerna.

Lars-Gunnar Liljestrand