Tredje rysk-kinesiska vetot blockerar vägen till tredje världskriget

Third Russian-Chinese Veto Blocks the Road to World War III

Av Carla Stea, Global Research, 2 augusti 2012.

Efter det första Gulfkriget 1990-1991, godkänt av FN:s säkerhetsråd genom resolution 678 som tillåter att ”alla nödvändiga medel” används mot Irak, kallades FN ofta nedsättande ”ett bihang till USA:s Pentagon”. Efter en serie terroristattacker mot FN-anläggningar under de följande åren kommenterade Lakhdar Brahimi, FN:s särskilda sändebud och tidigare Algeriets utrikesminister, vid en presskonferens denna våldsamma fientlighet mot FN. Han sade att FN inte längre betraktas som opartiskt, utan nu i många globala konfliktområden uppfattas som en part i konflikten.

Den 19 juli 2012 lade Ryssland och Kina, för första gången i FN: s historia, in ett tredje dubbelt veto, vilket hindrar FN från att bli part i konflikten i Syrien och återställer legitimitet åt FN som en oberoende och opartisk internationell organisation, inte längre ett instrument i skuld till och dominerat av en medlemsstat. Ännu mer betydelsefullt är att det tredje rysk-kinesiska vetot berövade USA:s och Natos styrkor möjligheten att hävda att deras handlingar stöddes av världssamfundet och vägrade USA-Nato varje moralisk rätt till följande militära åtgärder i Syrien samt avslöjade sådana militära åtgärder som naken aggression.

Den 19 juli klargjorde Kinas ambassadör Li Baodong i sin röstförklaring:

”Vi har kraftigt verkat för samförstånd mellan säkerhetsrådets medlemmar genom samråd. Det utkast till resolution S/2012/538 som lämnats av Storbritannien, USA och Frankrike strider emellertid helt mot sådana mål... För det första har förslaget till resolution allvarliga brister, och dess obalanserade innehåll syftar till att sätta press enbart på ena parten. Erfarenheten har visat att en sådan praxis inte skulle bidra till att lösa den syriska frågan, utan bara skulle avleda den från det politiska spåret. Det skulle inte bara ytterligare förvärra turbulensen, utan också få denna att sprida sig till andra länder i regionen ... Under samrådet om dagens förslag till resolution, visade de länder som lagt fram resolutionen ingen som helst politisk vilja eller strävan efter samarbete, utan intog en omedgörlig och arrogant hållning till andra berörda länders rimliga grundläggande frågeställningar och vägrade göra några ändringar... Kina har strävat efter konsensus och arbetat hårt för en smidig förlängning av mandatet för UNSMIS och stödde Kofi Annans medlingsansträngningar. I kontrast däremot har ett fåtal länder varit ivriga att blanda sig i andra länders utrikespolitiska angelägenheter, att underblåsa flammorna och skapa osämja totalt utan beaktande av de möjliga konsekvenserna. Den här gången har de upprepat sitt gamla knep att sätta villkor som hinder för förlängning av UNSMIS mandat och har förenat det med åberopande av stadgans kapitel VII och hotet om sanktioner, i ett försök att förändra eller rent förkasta det mödosamt uppnådda samförstånd som nåtts av aktionsgruppen under mötet i Genève. De har bara visat arrogans, inte uppriktighet under samråden.”

Den ryske ambassadören Vitali Churkin sade:

”De västliga medlemmarna i säkerhetsrådet vägrade utesluta militärt ingripande. Deras försök att utnyttja Förenta Nationernas säkerhetsråd för att påtvinga suveräna stater sina egna ambitioner kommer inte att lyckas. De har drivit sina egna geopolitiska intentioner som inte har något gemensamt med det syriska folkets legitima intressen. Detta har lett till en upptrappning av konflikten, vilken nått tragiska proportioner... Deras tillvägagångssätt är särskilt tvivelaktigt med tanke på det som ägde rum i går i Damaskus. Jag hänvisar till den allvarliga terroristattacken.”

Professionellt terroristangrepp

Den 18 juli försökte terrorister genomföra en statskupp mot Syriens president Assads regering och massakrerade hans försvarsminister general Daoud Rajha, hans vicepresident och svåger Assef Shawkat och general Hassan Turkmani, fd försvarsminister. Flera andra ledande ministrar skadades allvarligt när de deltog i ett möte på toppnivå i Damaskus.

Fastän en syrisk islamistisk grupp, Liwa al-Islam, tog på sig ansvaret för attacken mot ”kriskontrollrummet i huvudstaden Damaskus”, där president Assads livvakt själv utlöste explosionen, förklarade en forskare vid Columbia University, Younes Abouyoub:

”Detta kan vara en större underrättelseaktion där flera utländska underrättelsetjänster är inblandade. Först och främst visar tidpunkten för detta arbete och det faktum att det riktade sig mot tre ledande personligheter inom den syriska regeringen att dessa är professionella, inte amatörer... detta är inte en handling av en eller två personer, det är ett mycket noggrant planerad, väl organiserad och genomförd operation.”

Krigskorrespondenten Eric Margolis tillade:

”Operationen var alltför väl förberedd för att vara utförd av en amatör eftersom en sådan samling av högt uppsatta tjänstemän normalt har striktaste säkerhet, vilket gör det omöjligt för en enstaka självmordsbombare att infiltrera ... sprängämnen kan ha funnits gömda där före mötet... den rapporterade skadan har vida överträffat de skador som kan orsakas av en person med självmordsväst.”

Synnerligen irrationellt, och i strid med all logik, hävdade Storbritannien, USA och Frankrike att de överlagda morden på Syriens president Assads högsta säkerhetsministrar rättfärdigade antagandet av resolution 2043, enligt kapitel VII i Förenta Nationernas stadga, som skulle ha infört sanktioner mot Assadregeringen och öppnat vägen till utländska militära åtgärder mot den syriska regeringen.

Äktenskap med terrorister

De krumbukter som krävs för att nå denna orwellska förvrängning av verkligheten förklarar också säkerhetsrådets skamliga underlåtenhet att utfärda något fördömande av dessa terroristmord. Fastän den syriska oppositionen tveklöst är full av beväpnade terrorister, definierade av ingen mindre auktoritet än USA:s underrättelsechef James Clapper som al-Qaidaagenter, har detta inte hindrat västmakterna, Storbritannien, USA och Frankrike, från att ta dem i sin famn och motsätta sig varje uttalande av säkerhetsrådet som fördömer deras terroristverksamhet. Fastän Ryssland tidigare hade lagt fram det bestickande argumentet att deras regering inte var ”gift” med Assads regering, hade detta ingen effekt, eftersom även om det hade funnits ett sådant ”äktenskap” så finns möjligheten till skilsmässa för dem som är hedervärda och principfasta nog att avsluta ett ytligt, ruttnande ”äktenskap” som hotar att dra in andra som ”indirekt drabbade”. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov fördömde emellertid på obestridliga grunder säkerhetsrådets vägran att fördöma terroristattackerna 18 juli i Damaskus, och Västs vägran att skilja sig i sitt äktenskap med terrorismen (som inleddes under Carteradministrationen med beväpningen och finansieringen av islamiska terrorister i Afghanistan). Lavrov sade: ”Detta är direkt stöd åt terrorism. Det är en olycksbådande inställning. Jag kan inte finna ord för att uttrycka vår inställning till det.”

The New York Times skrev 24 juli 2012:

”I februari sade USA:s chef för den nationella underrättelsetjänsten James Clapper vid en utfrågning i kongressen att det fanns ”alla tecken på en al-Qaida-liknande attack” i en serie bombattentat mot säkerhets- och underrättelsetjänstmål i Damaskus. Han och andra vittnen från underrättelseorganen menade att det hade koppling till att den irakiska grenen av al-Qaida spritts till Syrien... Daniel Byman, en expert på kontraterrorism som är professor vid Georgetown University och kollega vid Brookings Institution, sade att det är tydligt att al-Qaida försöker att bli mer aktiva i Syrien. Som de redan har gjort i Somalia och Mali, och innan dess i Tjetjenien och Jemen, försöker gruppen utnyttja en lokal konflikt till sin fördel. ”Det råder ingen tvekan om att al-Qaida vill göra det, och de är faktiskt ganska bra på den här sortens saker”, sa han. ”De har blivit bra på att ta en lokal konflikt och göra den global.”

Trots James Clappers varning i februari att ”serien bombattentat mot regeringens säkerhets- och underrättelsemål i Damaskus bar alla kännetecken på en al-Qaida-liknande attack”, uppgav förstasidan av The New York Times den 21 juni 2012, i en artikel undertecknad av Eric Schmitt:

”CIA uppges hjälpa till att styra vapen till syriska rebeller... Ett litet antal CIA-tjänstemän verkar i hemlighet i södra Turkiet, och hjälper allierade att bestämma vilka syriska oppositionskämpar på andra sidan gränsen som ska få vapen för att bekämpa den syriska regeringen, enligt amerikanska tjänstemän och arabiska underrättelseofficerare. Vapnen, inklusive automatgevär, raketdrivna granater, ammunition och vissa antitankvapen, kanaliseras oftast över turkiska gränsen, genom ett skugglikt nätverk av mellanhänder, inklusive Syriens Muslimska brödraskapet, och betalas av Turkiet, Saudiarabien och Qatar, sade tjänstemännen.”

Den tyska utländska underrättelsetjänsten BND avslöjade att ”omkring 90 terrorattacker som kan hänföras till organisationer närstående al-Qaida eller jihadistiska grupper genomfördes i Syrien mellan slutet av december och början av juli.” ”Minst tre stora tyska tidningar – Die Welt, Die Frankfurter Allgemeine Zeitung och Bild – har publicerat rapporter som lägger ansvaret för 25 maj-massakern i den syriska staden Houla på regeringsfientliga rebellstyrkor... I Bild anklagade den tyske krigskorrespondenten Jürgen Todenhofer rebellerna för att ”avsiktligt döda civila och sedan presentera dem som offer för regeringen”. Han beskrev denna ”massakermarknadsföringsstrategi” som ”bland det vidrigaste jag någonsin upplevt i en väpnad konflikt.”

Terroraktioner mot Ryssland

Efter det ryska vetot den 19 juli klargjorde Rysslands ambassadör Vitalij Churkin uttryckligen att ett av de geopolitiska målen för de hänsynslösa västerländska försöken att förstöra Assads syriska regering är att försvaga dess allierade Iran. Ambassadör Churkin antydde att Rysslands egen integritet är ett mål för vad Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov den 12 mars i säkerhetsrådet beskrev som ”geopolitisk ingenjörskonst”. Och denna geopolitiska ingenjörskonst är redan långt framskriden. Även i Ryssland.

Fastän det ryska folkets levnadsstandard förbättrades kraftigt under Putins första period som president, hade en opposition ledd av Aleksei Navalny och Boris Nemtsov bildats vid tiden för hans omval i år, vilken genomförde flera demonstrationer mot både Putins parti Enade Ryssland och mot Putin själv som omvald president, både före och efter hans val. De misslyckade planerna på att mörda Putin själv, arrangerade av ukrainska agenter, står naturligtvis också högt på listan över terroraktioner riktade mot Ryssland.

I början av 2011 var Navalny inbjuden att besöka New York och talade vid mycket uppmärksammade möten på New York Public Library och andra offentligt finansierade platser.

Demonstrationer nyligen i Moskva, ledda av Navalny och Nemtsov, kan komma att destabilisera Putins regering. När den nya USA-ambassadören McFaul kom till Moskva, var möten med dessa oppositionsledare i Ryssland bland hans första åtgärder. Då misstankar väcktes, anklagade Putin själv utrikesminister Hillary Clinton för att underblåsa oroligheter. Flera ryska intellektuella misstänkte USA-myndigheter som NED och andra för anstiftan av dessa störningar vilka hotade att leda till civil oro, eller ännu värre, i Ryssland självt.

I ett försök att avslöja och kontrollera utländska försök att destabilisera den ryska regeringen godkände båda kamrarna i det ryska parlamentet, inklusive statsduman och federationsrådet, en lag som undertecknades av president Putin, vilken kräver att utifrån finansierade icke-statliga organisationer som bedriver politisk verksamhet i Ryssland måste registrera sig som utländska agenter.

Detta lagförslag inspirerades av och hade som förebild en nästan identisk lag i USA, som kräver att organisationer verksamma i USA men finansierade från utlandet registrerar sig som utländska agenter för det land som finansierar deras verksamhet.

Terror styrs från Sverige

Provokationer för att skapa social och politisk oro inom Ryska Federationen har förvärrats genom webbplatsen Kavkaz Center, baserad och finansierad i Finland och Sverige, och tillkommen på initiativ av Doku Umarov, listad som internationell terrorist i FN:s säkerhetsråds kommitté för sanktioner mot al-Qaida- och talibanerna (enligt resolution 1267) för att ha organiserat ett stort antal terroristaktiviteter, inklusive tagande av gisslan och massakern på hundratals skolbarn i Beslan i september 2003 och självmordsbombningarna på flygplatsen Domodedevo i Moskva i januari 2011, där 35 personer dödades.

Umarov står också på FN:s lista över internationella terrorister för hans kopplingar till Uzbekistans Islamiska Rörelse, Islamiska Jihadunionen, Tjetjenska Martyrernas Sabotagebataljon och andra terroristorganisationer. Umarovs Kavkaz Center har oupphörligen anstiftat våldsamma islamistiska separatiströrelser inom de stora muslimska församlingarna, vilka hittills levt fredligt runtom i Ryska federationen.

Är det en tillfällighet att den 19 juli, den historiska dag då Ryssland och Kina lade in det tredje dubbla vetot i FN:s säkerhetsråd, Andrew Roth rapporterade i The New York Times:

”Moskva – En ledande muslimsk befattningshavare dödades och ytterligare sårades i separata attacker på torsdagen i centrala ryska republiken Tatarstan, ett ovanligt utbrott av våld i ett område som ofta framhålls som en modell för harmoniska interreligiösa relationer. Chefen för islamsk utbildning för regionen, Valiulla Yakupov, sköts till döds utanför sitt hem på torsdagsmorgonen i Kazan. Mindre än en timme senare fördes Ildus Faizov, chefsmufti för Tatarstanregionen, till sjukhus efter att en bomb exploderat i en bil som han körde i Kazan, sade ryska utredare. Hr Faizov, som kastades ut ur bilen av kraften i explosionen, fick två ben brutna. Rysslands antiterrorismkommitté sade i ett uttalande att flera motiv för attacken höll på att undersökas, däribland uttalanden nyligen mot ökande religiös radikalism i Republiken av den organisation som hr Faizov leder, Tatarstans Islamiska Andliga Råd. Rustam Minnikhanov, Tatarstans president, sade i ett uttalande att attacken var en ’uppenbar utmaning’ mot den traditionella islam som stöds av hr Faizov och Islamiska Andliga Rådet. Hr Faizov, som valdes till regionens främsta mufti 2011, har lett en kamp mot radikalismens tillväxt i republiken. I april sade han i ett offentligt uttalande att tusentals utländska missionärer hade kommit till Tatarstan, och att ’radikala muslimska sekter har dykt upp, som till och med är beredda att döda lokalbefolkningen för att främja sina mål’. Hr Yakupov var också en frispråkig kritiker av radikal islam, och hade krävt ett förbud mot wahhabismen i Ryssland. Tre islamister dödades 2010 i en eldstrid med polisen i Nurlatskyregionen i Tatarstan, vilket ökade oron för ett väpnat uppror liknande det i Rysslands Norra Kaukasus.”

NewsLanc.com sade: ”Attacken ägde rum i huvudstaden för den mest framstående, välmående och inflytelserika muslimska republiken i Ryska federationen... Vad som hände var i själva verket en avrättning av de officiella ledarna för moderat islam i Ryssland – det land som har den största muslimska befolkningen i Europa.”

Krig på två fronter

Denna terroristattack mot moderata muslimska ledare är enormt betydelsefull på grund av Tatarstans läge vid Volga. Ryssland bekämpar för närvarande terroristiska islamiska separatistiska uppror i södra Ryssland, norra Kaukasus. Om terroristiska uppror liknande dem i Tjetjenien och på andra håll i Rysslands norra Kaukasus skulle bryta ut vid Volga, östra Ryssland och porten till den enorma olje- och gas- och andra mineralrikedomarna i Sibirien, skulle Ryssland kunna fastna i krig på två fronter, i både södra och östra delarna av Ryssland. Bashkurtistan, en annan muslimsk republik vid Volga, skulle också kunna infekteras av terroristiska islamiska separatiströrelser.

Om islamiska republiker vid Volga lyckas bryta sig loss från Ryska federationen, så kunde Ryssland, det största landet på jorden, minskas till Frankrikes storlek, från Ukraina till Volga, och mista kontrollen över de enorma olje- och gasreserverna öster om Volga, som för närvarande är bas för en stor del av den ryska ekonomin och försörjer en stor del av Europa med olja och gas.

Fastän Rysslands existens hotas av Natobaser som omger dess territorium, och det hot mot dess nukleära avskräckning som missilförsvaret utgör, är det möjligt att dessa yttre hot är mindre dödliga än den möjliga uppstyckning av Ryska Federationen som hotar genom spridningen av terroristiska islamiska separatiströrelser.

Det är också ett intressant sammanträffande att terrormordet på de officiella ledarna för moderat islam i Ryssland inträffade så snart efter upprättandet av Natos transitknutpunkt vid Volga, i Uljanovsk, nära granne till Tatarstan.

Kina, också i hårkorset för detta islamiska terroristuppror, så passande för västs dagordning att försvaga och möjligen förlama konkurrenskraften hos dessa två globala jättar, Ryssland och Kina, hotas av våldsamma uppror från sin muslimska uiguriska befolkning i västra Kina.

Islam som svärd

USA och Natoländerna befinner sig i en djup ekonomisk kris, som sannolikt kommer att förvärras, och storskaligt krig kan ses som ett sätt att öka deras respektive ekonomier. Det är möjligt att de stora riskerna med ett sådant krig kan avskräcka klokare politiska beslutsfattare, och i så fall kan användandet av ”islam som svärd”, fulländat av Zbigniew Brzezinski, som utformade Carteradministrationens politik att utbilda, finansiera och beväpna muslimska terrorister i Afghanistan för att provocera Sovjetunionen att invadera, till stor kostnad för dess sociala och ekonomiska integritet, bli det vapen man väljer för att urholka Rysslands och Kinas styrka.

Rysslands Natoambassadör Dmitri Rogozin sade i december 2011 att Natos inblandning i den så kallade ”arabiska våren” resulterade i att ”sharialagar införs i tidigare relativt sekulära stater”. Han frågade ”i vilken utsträckning Nato är medvetet om att ankomsten av radikal islam till alla de regioner där den visat sin kraft är ett resultat av dess agerande”.

Den ”arabiska våren” har fört Muslimska brödraskapet till makten i varje land där den inträffat. I Egypten, bombarderades faktiskt Hillary Clinton med tomater, och USA beskylls för att ha fört Muslimska brödraskapet till makten. Sharialagstiftning är den mest brutala formen av kapitalistisk dominans, som håller befolkningen terroriserad och undergiven varhelst den införs.

Det talas för närvarande om styckning och delning av Syrien, liknande styckningen av Jugoslavien och planer på styckning av Ryssland och Kina kan ligga på USA:s och Natomakternas ritbord. Det rysk-kinesiska vetot 19 juli kan ha stört dessa planer, och förstört den moraliska kraft som USA-Natomakterna skulle ha kunnat hävda för sina mer uppenbara Napoleonlika militaristiska äventyr.

I brist på moralisk sammanhållning, och den legitimitet som en stödjande resolution från FN:s säkerhetsråd skulle ha kunnat ge för att backa upp PR-försäljningen av aggression till en lättlurad allmänhet – en allmänhet som i slutändan skulle få betala kostnaden för imperialistiska krig – kan USA och Nato själva så småningom komma att urholkas inifrån, som Napoleons styrkor gjorde då de hejdades tvärt på sin färd vid Borodino i Ryssland 1812.

Efter det avgörande slaget vid Borodino upplöstes snart Napoleons enorma men demoraliserade armé, och i till slut kollapsade Napoleons imperium självt. Trots det mest intensiva tryck att kapitulera, under hela Syrienkrisen, kan det tredubbla vetot från Ryssland och Kina i FN:s säkerhetsråd jämföras med Tolstojs analys av det psykologiska inslaget i historiska händelser, en komponent som han såg som avgörande till slut.

----

Det är viktigt att människor i Storbritannien, Frankrike och USA förhindrar ”sensommarens” stationering av marina massförstörelsevapen i östra Medelhavet. Det brittiska försvarsministeriet har meddelat att flera brittiska krigsfartyg krävs ”för att garantera säkerheten” under de Olympiska Spelen. HMS Bulwark är stationerad i Weymouth Bay så länge spelen pågår. HMS Illustrious ligger för närvarande på Themsen i centrala London. Insättandet av brittiska krigsfartyg, inklusive HMS Bulwark och HMS Illustrious i Mellanöstern planeras efter de Olympiska Spelen.

Sprid ordet. Vidarebefordra denna artikel. Lägg upp den på Facebook. Hindra krigsfartygen från att gå från hamn.

http://www.globalresearch.ca/PrintArticle.php?articleId=32165