PROTEST MOT RIKSDAGENS ”FOLKMORDSBESLUT”
Süreyya Gürgün
13 Turkiska organisationer protesterade mot Riksdagens ”folkmordsbeslutet” 11 mars 2010 i Stockholm.
Bakom protestmötet står 13 Turkiska organisationer: Azerbajdzjaniers Kongress i sverige, Azerbajdanska Riksförbundet i Sverige, Faktaforum Turkiet, Föreningen För Ataturks Ideer i Sverige, Federation Europè Kazakh Association,Svensk Turkiska Kultur och Idè Föreningen, Svensk Turkiska Affärsnätverket, Svensk Turkiska Riksförbundet, Turkiska Kulturhuset, Turkiska Kvinnoförbundet, Turkiska Riksförbundet, Turkiska Ungdomsförbundet, Turkmenska Riksförbundet
På tvåårsdagen av ”fokmordsbeslutet” visade demonstranter sitt missnöje med riksdagens ensidiga beslut som inte har några juridiska, historiska och moraliska stöd.
På mötet kunde man läsa paroller som: ”Upphäv riksdagens beslut”, ”Riksdagens beslut - hets mot folkgrupp”, ”Riksdagen skall inte agera som domstol”, ”Vi begick inte folkmord, vi försvarade vårt land”, ” Vad hände med miljontals muslimer under samma period?”, ”Riksdagens beslut har ökat turkfobin”, ” Leve folkens brödraskap”, ”Fred i landet, fred i världen” Klicka för att läsa den svenske journalisten och författaren Stefan Ländgrens tal
Turkiska organisationers representanter lade på måndagen den 12 mars ner en krans med texten upphäv fokmordsbeslutet vid monumentet och överlämnade ett brev till riksdages talman Per Westerberg. Här är hela brevet:
Per Westerberg
Talman
Sveriges riksdag Stockholm den 11 mars 2012
Herr Talman,
Vi representerar de förbund och föreningar vars namn är givna nedan och protesterar även detta år mot riksdagens erkännande av folkmord den 11 mars 2010. Vi tycker fortfarande att ett sådant erkännande av riksdagen var felaktigt på många sätt.
Erkännandet har utvidgat klyftorna mellan olika folkgrupper i Sverige, utfryst många från samhället och våra medlemmar och våra barn har det numera allt svårare at stå emot kränkande behandling, olika tillmälen och diskriminering som intensifierats. Vi är oroliga för att den behandling och diskriminering vi utsätts för kommer att bli ännu grövre i framtiden.
Herr Talman, vi är nuförtiden inte heller säkra på om vi kommer att behandlas på ännu ett annorlunda sätt även i framtiden. Vi vet för närvarande inte med säkerhet till vilken grad uttryck som, ”Lag eller annan föreskrift får inte innebära att någon missgynnas därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung.”, ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.”, ”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara.”, ”Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet…”, kommer att gälla för oss.
Våra organisationer vill därför:
att riksdagens erkännande bör omprövas och möjligheter till att upphäva det utreds
att en utredning omgående bör tillsättas för att undersöka effekterna av beslutet samt dess följder för den turkiska och muslimska gruppen i Sverige
att riksdagen genom sina institutioner som Levande Historia, Världskulturmuseet, Riksdagens Utredningstjänst m.fl. agerar för att på ett objektivt sätt belysa vad som hände den turkiska gruppen under samma period i Balkan, Kaukasus och i de ockuperade områdena i Turkiet.
Högaktningsfullt,
(Namnen på alla organisationer)
Abdullah Gürgün, ordförande för Svensk Turkiska İdè och Kultur Föreningen.
Den turkiske journalisten och författaren Abdullah Gürgüns tal på demonstrationsmötet söndagen den 11 mars 2012 på Medborgarplatsen i Stockholm.
ABDULLAH GÜRGÜNS TAL
Kära Mötesdeltagare
Ett nytt folkmordsbegrepp har producerats av Sveriges Riksdag den 11 mars 2010 / nämligen, / ”folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och Pontus greker”, eller kort uttryckt, ”muslimers folkmord på kristna”.
Det påstås att ”turkar” eller ”turkar och kurder”, eller ”muslimer” ägnat sig åt folkmord / och inte i själva verket försvarat landet mot ockupationsmakterna Ryssland, England, Frankrike, Italien och Grekland och deras medlöpare.
Sveriges Riksdag tog inte heller hänsyn till vad som hände miljontals turkar och muslimer under samma period.
Första världskriget var en katastrof för alla inblandade. Muslimer kallar dessa händelser som ERMENI MEZALIMI- alltså: ” armeniska tyraniet”.
MEN Jag ska inte ge några vitnesmål av turkar, kurder eller muslimer utan av den armeniska historikern Lalajan. Ett exempel på armeniska rebellers verk. Han skriver så här:
Frivilligrörelsens specifika egenskap var att den lät sina av blodtörstiga
-chefer ledda dashnak-förbands massmördande av turkiska kvinnor, barn, gamlingar och sjuklingar, framstå som mesta möjliga hjältedåd.
Av Dashnak-förbanden ockuperade turkiska byar ”rensades” från levande människor, och förvandlades till ruinhögar. En dashnak-”hjälte”, ursprungligen hemmahörande i Varaam, skildrar sina hjältedåd utförda år 1920 så här:
”I Basar-Gecer utrotade jag den turkiska befolkningen; jag lät inget distrahera mig”, säger dashnak-banditen i skrytsamma ordalag. ”Ibland tycker man att det är synd om kulorna. Det enda rätta man kan göra med de här fähundarna; efter striderna samlar man ihop de överlevande, stoppar ner dem i djupa gropar, och för att få dem att försvinna från världen, så tar man livet av dem genom att uppifrån slänga stora stenblock på dem…” ”Jo, jag”, fortsätter banditen: ”Jag gjorde också likadant: Jag samlade ihop kvinnor, män, barn; sedan gjorde jag det som behövde göras med dem genom att fylla groparna, där jag hade lämnat dem, med stenblock ända upp till randen!”
Det finns många Armeniska politiker och vetenskapsmän som skriver om dessa händelser: premiärminister Kacasnuni, Lalayan, Borjan, Primyan, Karinyan är några av dem… Läs dessa ärliga vitnen!
Men Sveriges Riksdag tar inte ens hänsyn till armeniernas egna vittnesmål, inte ens från dåvarande armeniska politiker och historiker.
I slutet av kriget, år 1919, hade den osmanska regeringen bett fyra stater, däribland Sverige, att skicka två oberoende jurister, för att undersöka frågan. Den osmanska regeringen fick inget gehör för sin begäran.
Sveriges Riksdag är inte en domstol som kan hålla rättegång men Jag vill påminna om rättegångarna på Malta i Storbritanniens regi. Där höll Storbritannien 144 av Osmanska rikets högsta politiska ledare och regeringstjänstemän som fångar. Ockupationsmakterna hade full kontroll över de osmanska arkiven. Alla försök att få fram bevismaterial var förgäves. Den brittiska åklagaren lade ned åtalet på grund av brist på bevisning. Fångarna frisläpptes år 1921.
SVERIGES RIKSDAG OCH SVENSKA FOLKET LURADES AV EN HANDFULL HISTORIEFÖRFALSKARE!
TURKAR BEGICK INTE FOLKMORD! UTAN FÖRSVARADE SITT LAND!
Låt mig säga på en gång, låt mig tala klarspråk: Vi är för ”FRED I LANDET OCH FRED I VÄRLDEN! MEN, Vi är också fast beslutna att försvara vårt land om imperialister och deras lakejer inte drar lärdom av historien och försöker igen att söndra, härska och svälja vårt land.
Sveriges Riksdag sådde tyvärr hatets och vandettans frön bland folk. Armenier, assyrier, syrianer, kaldéer, greker och många andra folk levde tillsammans i fred under flera hundra år i det Osmanska Riket och sedan i Turkiet. Vi var bröder och systrar.
Vi är bröder och systrar.
Händelserna var en parates i historien, då vi slaktade varandra på grund av utländska makters inblandning.
Vad som hände under första världskriget är föremål för flitig forskning. Sveriges Riksdag vet säkert också att Armenien ännu inte har svarat på Turkiets förslag om att en oberoende forskargrupp skulle arbeta med dessa frågor och att de skulle ha tillgång till både turkiska och armeniska arkiv.
Våra riksdagsmän är inte experter i frågan och riksdagen inte kan ta åklagarens och domarens roll och döma en misstänkt – I DETTA FALL ETT HELT FOLK- utan att kalla honom/henne/advokaten till rättegången.
Riksdagens beslut fattades med 131 röster för och 130 röster emot. Hälften för, hälften emot!
KAN historien skrivas på detta sätt?
Det är ingen hemlighet att gamla grannar dödade varandra. Och armenier tvångsförflyttats. Armeniens första premiärminister Hovannes Kachaznuni berättar varför. Och sägerså här i sin bok, ”För Partiet Dashnaksutiun återstår inget att uträtta (Rapport framlagd vid 1923 års partikonferens)”.
Han säger: Turkarna visste vad de gjorde, och i dag föreligger ingen omständighet som hos dem skulle motivera några känslor av ånger; det skulle också senare visa sig att detta tillvägagångssätt var det enda raka, och det mest lämpliga med tanke på en slutlig lösning på den armeniska frågan i Turkiet.
Den armeniska frågan används sedan länge i det politiska rävspelet för att jaga röster, OCH utnyttjas för att skapa fientlighet mellan turkar, kurder, armenier, assyrier/syrianer och greker.
Mellan muslimer och kristna.
Turkhat och islamofobi sprids i samhället.
VAD ÄR DETTA OM INTE HETS MOT FOLKGRUPP?
Svenska medier sprider folkmords propaganda genom att hänvisa riksdagens beslut.
Den statliga propaganda myndigheten Forum för levande historia lär lärarna att ge barn i hemuppgift att skriva om, turkarnas, kurdernas, ja, kort och gott, muslimernas påstådda folkmord på kristna.
Sveriges Riksdag splittrar folk med fabricerade konflikter.
MEN Sveriges befolkning med olika etnisk och religiös bakgrund har gemensamma intressen, nämligen att försvara och utvidga sina och alla folks rättigheter och friheter.
Vi är ju inte varandras fiender utan allierade. Vi behöver stå enade mot alla krafter som skapar krig människor emellan, genom att använda det gamla knepet ”söndra och härska”, en tendens som även raderat ord som, fred, frihet, jämlikhet, broderskap, solidaritet och antiimperialism från agendan. Redan i skolbänken börjar små barn bråka om vem som har mördat vem. Och blir fiender istället för vänner.
Vill vi att våra barn ska bli vänner eller fiender?
Detta främjar inte arbetet för demokrati och fred, vare sig i Sverige eller i Turkiet eller i Armenien inte heller i något annat land. Detta splittrar folk och uppmuntrar antidemokratiska strävanden.
Vi strävar efter fred i landet fred i världen!
Vi måste verka för dialog, ömsesidig tolerans och förståelse. Och just därför måste vi säga nej till folkmordslögnerna!
Sveriges Riksdag måste respektera FN konventionen från 1948 och måste upphäva folkmordsbeslutet .
Upphäv folkmordsbeslutet!
Leve folkens brödraskap!
Tack!
Den svenske journalisten och författaren Stefan Lindgrens tal… Demonstrationsmötet söndagen den 11 mars 2012 på Medborgarplatsen i Stockholm.
STEFAN LINDGRENS TAL
Kära Mötesdeltagare!
För två år sedan beslutade en riksdagsmajoritet att - jag citerar - "erkänna Turkiets folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker under första världskriget"
Därmed fortsatte riksdagen på vägen mot en statlig historieskrivning som i förlängningen leder till inskränkningar i forskningens frihet och censur.
I Frankrike där man gått längre stiftades en lag som förbjuder s k förnekande av folkmordet på armenier och belägger det med straff på upp till 1 år i fängelse och 400 000 kronor i böter. Frankrikes högsta domstol har upphävt denna lag som oförenlig med författningen.
Men censuranhängarna tänker komma igen med nya förslag. I ryggen har de ett s k rambeslut från EU-beslut som inför en "möjlighet för medlemstaterna att olagligförklara och bestraffa offentligt överseende med, förnekande eller flagrant förringande av brott som folkmord".
För Sarkozys del torde det inte handla om några principer, utan är bara en flirt inför presidentvalet med de 500-600 000 armeniska ättlingar som lever i Frankrike.
Precis som majoriteten i riksdagens utrikesutskott påpekade - för döva öron - är det viktigt att händelserna i det dåvarande Osmanska riket under första världskriget undersöks öppet och i en förutsättningslös historisk forskning.
Även om man anser att turkarna faktiskt begick ett folkmord på armenierna måste inse att införandet av en statlig dogm öppnar för farliga överträdelser, som "Reportrar utan gränser" säger i ett protestbrev till den franska regeringen.
De osmanska arkiven har öppnats liksom de ryska arkiven, vilket skapat nya förutsättningar.
Senast 2008 väckte tendenserna till statlig historieskrivning starka protester bland landets historiker. 466 historiker sa i ett upprop att " Som professionella forskare med historien som arbetsfält känner vi en växande oro över att historieämnet görs till slagfält för ideologiska regeringskampanjer".
Justitieombudsmannen har i ett utslag mot Forum för Levande Historia påpekat att alla statliga verk måste leva upp till regeringsformens krav på "allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet" (kap 1 § 9). Det är svårt att se hur en påbjuden statlig historieskrivning ska kunna förenas med grundlagens krav.
Istället för att lyssna på sakkunskapen gick oppositionen - och fyra riksdagsledamöter från alliansen - in för att klippa populistiska poäng.
Frågan står nu: ska Sverige fortsätta på den inslagna vägen och bli ett av de sjutton länder i världen där forskare och andra kan fängslas för att de framfört uppfattningar eller hypoteser som går emot en statlig historieskrivning?
I Österrike, Schweiz och Frankrike sitter eller har suttit fängslade forskare med "fel" uppfattningar. I Rwanda hotas en oppositionspolitiker just nu av dödsstraff för på en och samma gång "förnekelse av folkmord" och "förberedelse till folkmord". Landet styrs av en folkmördare, Paul Kagame, som aldrig ställts inför rätta.
* Genom att besluta om att en historieskrivning är den rätta och alla andra felaktiga inskränker riksdagen forskningens frihet och inskränker yttrandefriheten på ett sätt som är oförenligt med grundlagen och den europeiska förklaringen om mänskliga rättigheter.
* Att tala om folkmord i Osmanska riket "kring 1915" som riksdagsmajoriteten skriver är oegentligt, eftersom begreppet utvecklades först under andra världskriget och blev föremål för internationell lagstiftning först 1948.
* Det som hände i det Osmanska riket inträffade under brinnande världskrig, ett världskrig som skördade nio miljoner människoliv. Ingen förnekar att förlusterna i människoliv var proportionellt mycket stora i det som idag är Turkiet. Och det var sannerligen inte så att endast armenier och kristna drabbades.
Men det återstår till stor del för historikerna att bena ut vad som var direkta krigshändelser och vad som var massakrer utan direkt samband med krigföringen mot Storbritanniens och Rysslands militära invasion av Osmanska riket.
* Om man talar om folkmord är det ofrånkomligt att komma in på hur detta begrepp använts alltmera selektivt i västlig jurisprudens.
Internationella domstolen om krigsförbrytelser i f d Jugoslavien kom fram till att folkmord begåtts i t ex Srebrenica i Bosnien. Men Nato:s bombningar av Jugoslavien kunde inte ens prövas av domstolen för att USA inte tillät det.
Som Edward Herman skriver i boken "Folkmordets politik" kan folkmorden i förhärskande historieskrivning indelas i skändliga och godartade. De skändliga är undantagslöst de folkmord som fienden begår, de godartade är de som vi själva begår.
För Sveriges del borde det ligga närmare att intressera sig för de tio miljoner människor som utrotades i kung Leopolds Kongo, bl.a. eftersom så många svenska kolonialtjänstemän var verksamma där. 522 svenska officerare tjänade Leopold i kongo.
För de människor, exempelvis slaver, romer och judar, som drabbades av Hitlers utrotningspolitik måste denna inflation i folkmord, och ännu värre missbruket av begreppet i syfte att starta nya krig, te sig som ett hån och en hädelse.
* Ge akt på språket. De som förfäktar den ena version "erkänner" folkmordet. Man erkänner ett oomtvistligt faktum. Vi som står här blir då förnekare och det förstår alla att det är något dåligt.
I själva verket kan det beskrivas tvärtom. Riksdagsmajoriteten förnekar forskningens frihet. Vi bejakar den.
* Slutligen vill jag ta upp ett motto som jag tycker att man ska ha för ögonen i den här typen av konflikter och det är att de levandes rätt är alltid större än de dödas.
Man måste ställa frågan vad det tjänar till idag att spinna på det ”armeniska folkmordet”. Tror någon att det ska ge det fattiga Armenien å mer att äta? Eller är det kanske så att hela denna kampanj, som sannerligen inte drivs främst av Armeniens regering, utan av extrema nationalister i exil, syftar till att öka spänningen i regionen som är en enda stor krutdurk. Enbart frågan om Nagorno Karabach, den armeniska enklaven i Azerbajdzjan är tillräckligt explosiv för att sätta hela regionen i brand.
Vad kan vi då göra? Förutom att ta debatten på olika sätt om forskningens frihet och yttrandefriheten menar jag att vanliga medborgare inte har andra maktmedel än sin röst.
Ställ frågan till alla politiker som kandiderar i nästa val: stöder du eller stöder du inte en statligt fastställd historieskrivning om händelserna i det Osmanska riket under första världskriget? Är du beredd att riva upp riksdagsbeslutet?
Redovisa resultaten och uppmana folk av alla etniska, religiösa och politiska grupper att endast rösta för kandidater som är beredda att försvara forskningens frihet och yttrandefriheten i denna fråga.
Tack.
Stockholm den 2012-03-12
Abdullah Gürgün tipsar om mer att läsa:
YTTRANDEFRIHET, CENSUR, INSKRÄNKNINGAR I FORSKNINGENS FRIHET och "folkmordsbeslut"...
http://www.harbigazete.com/
http://www.harbigazete.com/