Talet i skrift:
Förenta staterna har lidit ett strategiskt nederlag i Afghanistan.
Det afghanska motståndet, både det militära och civila, har förhindrat att landet görs till ett säkert område att användas för stormaktsspelet i Centralasien och den USA-ledda koalitionen tvingas nu steg för steg dra tillbaka huvuddelen av sina trupper utan att ha uppnått sina krigsmål.
Men det betyder inte att kriget är slut för folket i Afghanistan.
I media framställs det som om interventionen i Afghanistan helt avslutas 2014. Det finns inget som tyder på det. Istället förbereds redan nu fortsättningskriget med krig genom ombud och fortsatt närvaro av specialstyrkor för minst tio år efter 2014.
En sk strategisk partnerskapsöverenskommelse mellan USA och Afghanistan träffades 2 maj 2012 och undertecknades av Karzai och Obama.
Syftet med avtalet är att lägga en falsk juridisk grund för USA att behålla militär kontroll över landet till 2024 och längre.
För att stärka Afghanistans "självstyrande" fasad föräras landet titeln "major Non-Nato ally" (viktig icke-Nato-allierad), samtidigt som det föreskrivs att Afghanistans krigsmakt i allt ska samordnas med Nato vad gäller utrustning etc
"Parterna bekräftar sin starka önskan att det afghanska folket ska var de främsta förmånstagarna av Afghanistans mineralrikedomar" – av vilken anledning angår detta USA om det inte vore för att slå fast en kolonial status för Afghanistan?
Vidare att USA "ska söka finansiering" av den afghanska armén. Nato:s medlemmar ska enligt fortsätta att "stödja och förbättra afghansk säkerhetsförmåga efter 2014". Kort sagt: USA ska stanna i sina baser och övriga Nato ska övertalas att vara med och finansiera.
Alla viktiga frågor lyfts ut till ett tänkt bilateralt säkerhetsavtal som skall slutas inom ett år. Fram till detta tänkta avtal ska kriget fortsätta som hittills ("The conduct of ongoing military operations shall continue under existing frameworks"). Bakgrunden är presidentvalet i USA och Afghanistans parlament för vilka detta är känsligt.
Under rubriken ”Utvecklad långsiktig säkerhet” står att ”Afghanistan skall förse USA-personal fortsatt tillgång till och användning av afghanska anläggningar från 2014 och framåt, som skall överenskommas i det bilaterala säkerhetsavtalet, med syftet att bekämpa al-Qaeda och dess anhängare, träna afghanska säkerhetsstyrkor och andra gemensamt överenskomna uppdrag för att stärka gemensamma säkerhetsintressen.” Istället för planer att dra tillbaka alla USA-styrkor är ”… fortsatt tillgång till och användning av afghanska anläggningar från 2014 och framåt…” planer att etablera ett ”afghanskt Okinawa” alltså permanenta amerikanska baser.
Avtalet undertecknades för att NATOs toppmöte i Chicago 19-21 maj skulle ställas inför fullbordat faktum.
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt fick äran att hålla öppningstalet på NATOs toppmöte i Chicago - ett erkännande från USA att Sverige blivit en trogen allierad i kriget i Afghanistan och special partner till NATO. Tunga NATO-länder som Holland och Kanada hade redan dragit sig ur och Frankrike förklarat att man avslutar sin insats i år. Liknande besked kom från Australien och andra länder. I USA och NATO-länderna i Europa är krigsmotståndet nu massivt med runt 70 % som vill avsluta kriget. För USA måste det vara en lättnad att då få Sveriges statsminister klart på sin sida.
NATO-toppmötet i Lissabon 2010 uttalade att ”stridande” trupper dras bort till slutet av 2014. Chicagomötet handlade om tiden efter 2014 med strategin att fortsätta kriget tio år till genom ombud och med ”stödjande” trupper
I Chicago förband sig USA och dess NATO-allierade att finansiera, utbilda och träna den afghanska armén som med polisen skall uppgå till 350 000. Kostnaden uppges till 4.1 miljarder dollar per år och skall bekostas av USA och dess allierade.
USAs utrikesminister Hillary Clinton besökte Sverige den 3 juni. Dels ville USA ha med Sverige i Afghanistan efter 2014 och dels ville man få svenska regeringen att bidra med finansiering av uppbyggnaden och underhållet av den afghanska armén och polisen. Sveriges deltagande i fortsättningskriget efter 2014 med ”stödjande” trupper bekräftades av den nya försvarsministern Karin Enström veckan efter Hillary Clintons besök.
Med Chicagouppgörelsen riskeras ett krig utan slut där USA satsar på flygattacker, nattliga räder med specialstyrkor i afghanska hem och med attacker med drönare (obemannade luftfarkoster). I det kriget blir Sverige delaktigt med sitt fortsatta militära bistånd och närvaro med ”stödjande” trupper.
Kravet måste nu ställas allt tydligare :Trupperna hem nu!
Oberoende utredning av hela kriget!