Carl-Michael Edenborg är förläggaren som debuterade som romanförfattare 2012 med Mitt grymma öde (Natur och Kultur) en ocensurerad fantasi om kompositören Georg Fredrich Händels liv men som också är doktor i idéhistoria med just alkemi som disputations ämne. Den senaste tiden har också de flesta av oss bekantats med romanen och Edenborg då denne blivit nominerad till årets Augustpris.

Jag skall villigt erkänna att jag först färdades tillbaka några år i tiden när jag hörde talas om romanens sättning. En 13-åring skall förinta världsalltet, och dessutom åker ut på en äventyrsresa i 1700-talets Europa för att lösa gåtan om hur detta skall gå till.
Direkt kände jag begäret ifrån mig själv när jag i yngre tonåren var upptagen av historia, gotik, skräck och äventyrsromaner, och kunde inte låta bli att önska att den funnits då, men därmed inte sagt att det är en ungdomsroman, tvärtom!

Likt Edenborgs tidigare roman om Händel bjuds vi här på en sprängande stoff i och på en historisk resa som är enhetligt både till utseende, form och innehåll. För så fort vi öppnar den av konstnären Elina Grandin skapta omslaget kastas vi som läsare in i en tid då Europa både präglas av romantiken och upplysningsprojektet, där vetenskapen och det faktiska dominerar och det med total övertygelse.

För ganska snart in i romanen får vi följa med Rebis på en fartfylld resa igenom Europa där de jagas av lönnmördare, bevittnar avrättningen på sin släkting Gustav III mördare Anckarström. Hon träffar Thomas Thorild och ger sig in i ett filosofiskt samtal med denne. Rebis blir en antihjälte som styrs av sitt uppdrag men slits med att tämja signa egna känslor.

På ett sätt vill jag dra en parallell mellan Rebis fullkomliga sätt att övertyga läsaren i sin egen filosofiska övertygelse till en av årets starkaste karaktärer i tv-rutan; nämligen Rusell Cole i HBO:s storsatsning True Detective. För denne detektiv, tillika filosofiska antihjälte, lyckas inte bara övertyga tittaren om sin egen filosofi och tankar rörande mänsklighetens tillkortakommande, utan även med att få publiken att tycka illa om alla av motsatt åsikt.

I båda fallen känner man också Edenborg och Nic Pizzolattos (True Detective) hängivenhet till att få göra sina historier så rättvisa som möjligt men också en omsorg vad det gäller respektive antihjältar och de gåtor dem tar oss med på resor för att lösa.

Men Alkemistens dotter är också en roman om en dotter, om en ung människas resa i den stora världen, bort ifrån familjen till Europas smutsigaste städer där skillnaden mellan att lita på sin nästa eller stöta bort kan vara på liv och död. Således blir också Rebis uppdrag en aktuell fråga för läsaren självt. Jag vill inte säga att vi tvingas ta ställning till varat eller icke varat, men vad Edenborg lyckas så väl med är att skamlöst och drabbande – vare sig vi vill eller inte – visa upp djup och bredd historisk och idéhistorisk kunskap vilket inte går att låta bli att reflektera över.

   Sist bör väll också sägas att Edenborg i och med Augustpris nomineringen intar en välförtjänt – och omdebatterad - ställning inom svensk samtidslitteratur. Och fast att jag inte gärna vill tvinga in debutromanen och Alkemistens dotter i en serie – de är två fristående romaner – så försvinner inte tanken om hur Edenborg skulle kunna fortsätta att bjuda oss på en historisk resa. Är det begynnelsen till en rad svulstiga och underhållande idéromaner vi ser? Ett alternativ till fantasymarknaden och Guillous serie om 1900-talet?

För att Carl-Michael Edenborg kan skriva och vet vad han talar om kan vi alla konstatera.
Nu får vi bara vänta och se vad han tar sig ann härnäst, själv hoppas jag på ett familjeporträtt alla Godwin, Wollstonecraft och Shelly.

Carl-Michael Edenborg
Alkemistens Dotter
Natur och Kultur.
ISBN: 9789127139954