I Danmark visas den under namnet 90-års fødselsdagen sedan 31 december 1973.
I Norge heter den Grevinnen og hovedmesteren, och sänds på TV sedan anno 1975.
I Storbritannien och USA visas den under namnet The 90th Birthday, or Dinner for One och i de tyskspråkiga länderna är denna världsberömda sketch känd under titlarna Der 90 Geburtstag och Dinner for One.I Väst Tyskland, Österrike och Schweiz visas den sedan 31 december 1963, alltså i 50 år i rad.
Jag har analyserad stycket och analysen presenteras som en humoristisk pjäsmonolog.
Och så har jag skrivit en fortsättning på stycket.
En publicering kan vara lönande. Inte minst om någon nappar på att sätta upp dessa enaktare.
Och en litteraturhistorisk kuriositet: Ingmar Bergman älskade ”Grevinnan och betjänten”. Han tittade ofta på den och lät sig inspireras. Pjäsen ”Bergman och Jane : En nekrokomisk spöksonat” har också ”Grevinnan och betjänten” som sin förlaga. Nu finns båda pjäserna på albas webb, du är välkommen att genomföra en lärorik och underhållande närstudie.
”Stefan Mayrs huvudvärk” och ”The Headache Day” får delvis eller i sin helhet kopieras eller på annat vis reproduceras, elektroniskt, mekaniskt, analogt och digitalt, eller genom tankeöverföring eller på annat outforskat vis, på papper, plast, band eller annan känd eller framtida substans, i blindskrift, i ljud- eller bildform; den får även musiksättas, dramatiseras, filmas, videoseras, animeras eller omvandlas till balett, mimföreställning eller sångspel, oratorium eller opera.
Den får även användas i reklamsammanhang, i förbindelse med agitation och propaganda. En skriftlig överenskommelse rörande det ovannämnda med rättighetsinnehavaren (© Vladimir Oravsky) är dock oundgänglig.
-----------------------------------------------------------
RETURN OF THE SAME PROCEDURE AS LAST YEAR
Scendiptyk bestående av två enaktare.Av Vladimir Oravsky
© 2013 Vladimir Oravsky
Enaktarna är fristående fortsättningar på teveklassikern ”The Same Procedure As Last Year” vilken år efter år visas på Nyårsafton världen över”.
Del ett. Stefan Mayrs huvudvärk
ETT TALARPODIUM
Tvärs över podiet hänger en banderoll med inskriften ”Författarkongress – från teori till praktik”. På den finns oxå symposiets symbol, en gåspenna försedd med Mercurius respektive Pegasos vinge på var sin sida. Bokstäverna och symbolen är klippta i papp och de skiftar färg i strålkastarbelysningen ungefär som ett trafikreflexmärke. På vänster sida av podiet står en talarstol med en liten lampa som lyser på talarens tal, en lång pekpinne och ett glas vatten. Bakom talarstolen till höger finns en stor TV-skärm, kantad av en rad mindre TV-skärmar. I övrigt är bakgrunden försatt i mörker. Under TV-skärmarna på ett långbord är några bandspelare av diverse märken för olika videosystem placerade och till dessa hör flera fjärrstyrningsaskar. Ovanför talarstolen, någonstans mellan den och första åskådarbänken sitter några fjärrstyrda TV-kameror riktade både mot talaren och auditoriet. Högst uppe i taket och på båda sidor om podiet är strålkastare riktade rakt mot talaren, så när han tittar in i publiken ser han den inte, utan hör bara dess reaktioner. Publiken är månghövdad. Talaren Stefan Mayr kommer till podiet från vänster, följd av en strålkastare. Han bär i sina hopknäppta händer 5 – 6 videokassetter staplade ovanpå varandra så att de nästan helt skymmer sikten. Han håller armarna böjda i brösthöjd – han är synbarligen spänd. Ovanpå banden ligger hans föredrag, några lösa A4-blad, som faller ner när han går tvärs över podiet. (Fumlandet och uppsamlandet av papperna från golvet, liksom dito missöden med videobanden improviseras fram.) När föreläsaren Stefan Mayr når långbänken med videospelarna laddar han dessa genom att prova sina band i olika bandspelare.
Beredd bakom talarstolen ser han in i publiken, kisar med ögonen och lutar sig fram mot den. Han tittar på TV-skärmarna om han kan se publiken i dem. I stället ser han sig själv, bakifrån. Publiken hörs. Han är klar att börja tala. Från bröstfickan under sin irländska fiskartröja tar han fram ett par glasögon med tjocka svarta fyrkantiga bågar. Kongressens symbol lossnar från banderollen och singlar långsamt ner i cirklar. Talaren väntar tålmodigt tills den bevingade symbolen landar och när han på nytt är beredd att börja tala, frigör sig även bokstaven K i ordet ”Kongress” och sedan ytterligare några bokstäver tills bara ”Författar ess” blir kvar. Talaren har emellertid börjat läsa sin text. (Föreläsaren formar texten med sin mimik så att hans fysiska framförande kan ersätta några passager i texten. Textmassan skall inte uppfattas som rolig utan på sin höjd som absurd, komisk i sitt akademiska allvar och inkongruent till det lätta ämne den behandlar.
Detsamma gäller föreläsaren. Trots en mängd ”krafter” som stör och saboterar honom – som exempelvis den ovan beskrivna situationen med de fallande bokstäverna – så reagerar föreläsaren propert och med en viss dignitet på dessa.) [Kommentarer till föreläsaren Stefan Mayrs föredrag.
Föreläsarens föredrag animeras på fyra plan:
· Föreläsarens utspel (mimik, reaktioner, skötseln av videoapparaturen)
· ”Krafter”, det vill säga oförutsedda händelser, (bokstäver som faller ner etc.)
· Det handskrivna föredraget som är kantat med teckningar och kommentarer
· Videoexempel (TV-stycket ”The same procedure as last year” samt annat videobandat material)].Föreläsaren Stefan Mayrs handskrivna föredrag
”The same procedure as last year” är en kort pjäs producerad av Norddeutsche Rundfunk och har, mig veterligen, två titlar: ”Der 90 Geburtstag” und ”Dinner for One”. Förmodligen har den mångfaldiga förekomsten av repliken ”The same procedure as last year” medfört att stycket fastnat i åskådarnas minne mest under det namnet. Till dags dato har jag sett ”The same procedure as last year” i två olika versioner. Båda är i stort sett identiska. Det som skiljer dem åt är små detaljer i scenrummet, kamerans placering samt redigering. I denna text refererar jag till den schweiziska versionen producerad anno 1963 av Max Ernst och som finns hos Sveriges Radio TV och som enligt mig är den mest lyckade, tack vare sparsam klippning, genomtänkt kameraplacering samt pålagt burkskratt som jag betraktar som mycket smittsamt. Det Danske Fjernsynet har sin version, även den framförd av paret Freddy Frinton och May Warden. Regissören Heinz Dunkhase och den sedermera legendariske producenten Peter Frankenfeld trollar i denna tyvärr bort det komiska med ganska okänsliga kamerainställningar och genom att låta betjänten James spela över mer än vad stycket motiverar. Den tredje versionen såg jag som liten grabb och den ingick i en dokumentärlångfilm av den semierotiska typen som den flitige italienske filmregissören Alessandro Blasetti presenterade år 1958 under titeln ”Europa di notte”. Man skrev anno 1953 och då hade sketchen ”Dinner for One”, skriven av Lauri Wylie, redan 30 år på nacken. Fast då skrev Laurie Wylie, född i i den soldränkta månad maj 1880, fortfarande under sitt europeiska namn Morris Laurence Samuelson. Den på film uppfångade scenversionen ingick i den bejublade revyföreställningen “John Murray Anderson's Almanac” som Imperial Theatre på Broadway London bjöd på. Den gamla grevinnan spelades av Hermione Gingold och hennes betjänt föreställdes av Billy DeWolfe. Det är alltid vanskligt att analysera (1) en kort pjäs och ”The same procedure as last year” är inte bara sex minuter lång, den är dessutom ett music hall- eller snarare ett vaudevillenummer. Man kan fråga sig om det inte under sådana omständigheter rör sig om ren underhållning utan några övriga ambitioner än att väcka skratt?
För dem som producerade stycket kan det förhålla sig så, men de som skrev det måste ha haft ett ”skelett” att vira sitt material kring. Så är det bara. Det är odiskutabelt.
Då jag har för avsikt att skriva en fortsättning på ”The same procedure as last year”, tvingas jag analysera stycket och på så sätt göra skelettet synligt för mig. Här vill jag dela med mig av vad jag kommit fram till.
”The same procedure as last year” handlar om en välbärgad dam, Miss Sophie, som låter sin betjänt James servera en fiktiv kvällssupé till fyra kroppsligt frånvarande gäster. Vin serveras i fyra olika omgångar och James, som förutom betjäntrollen även agerar grevinnans gäster, blir mer och mer berusad. Sketchen slutar när grevinnan och betjänten beger sig upp för en trappa mot sovrummet (2).
I den Aristoteliska dramatiken talas det om en pjäs' början, mitt och slut. Min fortsättning eller utbyggnad av ”The same procedure…” kan alltså
- ett: omfatta tiden före kvällssupén, exempelvis Miss Sophies förberedelser för supén, eller till och med Miss Sophies ungdom eller hennes bekantskaper med sir Toby, admiral von Schneider, Mr. Pomeroy och Mr. Winterbottom, de herrar som är andligt – dock icke kroppsligt – närvarande vid supén,
- två: fokusera på tiden under supén; exempelvis att den bjudna fyrklövern står utanför fönstret som sig själva eller föreställande änglar, högljutt kommenterande skeendet inomhus (3),
- tre: utspela sig samma kväll efter det att Miss Sophie och James avslutat supén; vi kan exempelvis följa dem till sovrummet eller konstatera att det är nu gästerna anländer, något försenade.
- och slutligen fyra: handla om nästa morgon och då exempelvis beskåda Sophies första frukost under det nya året i kontrast till årets sista måltid kvällen innan.
Jag har beslutat mig för det sista alternativet, åtminstone den här gången, men det vore mycket spännande att även få arbeta med de övriga tidsmomenten och utvidga ”The same procedure as last year” till ett helaftonsstycke (4).
Den ymniga förekomsten av repliken ”Same procedure as last year” avslöjar historiens perpetualitet. Kanhända är det en anspelning på att man firar en födelsedag eller ett nytt år. Stöd för det sista alternativet finns i Mr. Pomeroys återkommande hälsning ”Happy new year, Miss Sophie!” (2). De fyra gästerna, sir Toby, admiral von Schneider, Mr. Pomeroy och Mr. Winterbottom kan således representera människans fyra åldrar: infantia, adolescentia, virilitas - och Mr. Winterbottom - senectus, samt stå för de ständigt återkommande fyra årstiderna.
Värdinnan Miss Sophie är en gammal dam. Trots sin höga ålder, 90 år, är hon mycket vital. Ja, hon förefaller inte vara äldre än Bröderna Marx' motspelerska Margaret Dumont (5), vilket gör att man uppfattar henne som praktiskt taget odödlig. Hon är evigheten själv och alltings ursprung, men även bödel; vi bevittnar hur hon utnyttjar James och det ger oss en antydan om varför de övriga herrarna bara är andligen närvarande.
Hittills inga problem (6). Det framgår tydligt att sketchen kan tolkas som ett stycke om liv och död, om återfödelse och förintelse.
”Come away, come away, death”, sjunger clownen Feste för sir Toby i Shakespeares ”Trettondagsafton” och jag tror att det är just den komedin, samt det beryktade besöket av de tre vise männen i Betlehem för 2 000 år sedan, som utgjort det litterära underlaget för ”The same procedure as last year”.
Liksom Shakespeare hämtade mycket av sitt stoff från andra författare, så lånar de yngre kollegerna Bertolt Brecht, Edward Bond, Tom Stoppard, Philip Jordan, Mary Steward, Maxwell Anderson, Peter Ustinov och George Abbot från Shakespeare (7). Shakespeares pjäs ”Love and let love” bygger, liksom ”The same procedure as last year”, just på ”Trettondagsafton”.
Miss Sophie och betjänten James är gamla människor och William, jag menar Mr. Shakespeare, som i ”Kung Lear” framställt människan och hennes öde i en gammal mans gestalt, är en storartad läromästare att söka sin inspiration hos. Willy, jag menar William, skildrade gamla människor grymt i ”Som ni behagar” och ”Romeo und Juliet” (8). Johan av Gaunt i ”Richard II” och drottning Margaret i ”Richard III” skänkte han däremot en monumental storhet.
Shakespeare drog sig aldrig för att använda de mest drastiska medel för att erhålla en önskad effekt, och han har även flera galna hjältar i sitt persongalleri: Hjältar tokiga av olycklig kärlek som Ofelia; hjältar som spelar sinnessjuka som Hamlet; en galen narr som är tokig på narrars vis; Kung Lear som på grund av en häftig psykisk kris blir omtöcknad och tappar kontakten med den yttre verkligheten; Lady Macbeth som drivs till paroxysmer och naturligtvis Macbeth som ser gäster på sitt party trots att de tvivelsutan lyser med sin frånvaro, liksom gästerna på Miss Sophies party.
Det finns fler indicier som pekar på att det var Shakespeares ”Trettondagsafton” som upphovsmannen till ”The same procedure as last year” hade i åtanke, men jag nöjer mig med att endast nämna några få förutom exempelvis den redan nämnda suputen sir Toby.
Ett. Grevinnan Olivia i ”Trettondagsafton” har en hovmästare, Malvolio heter han, och hans pendlande mellan normalitet och galanskap är inte helt olikt grevinnan Sophies betjänt James. Och likt Malvolio har James en dispyt med sir Toby varje gång han serverar honom Dionysos och Bacchus ädla nektar (2), (9).
Två. På trettondagsafton var det i England vid tiden kring uppförandet av Shakespeares ”Trettondagsafton”, alltså år ett på sextonhundratalet, tillåtet för tjänare att driva med herrskapet. Det är en tradition hämtad från de romerska saturnalierna och det är detta narrspel som grevinnan Sophie, vars namn betyder vishet, går med på när hon låter sin betjänt år efter år ikläda sig inte en, utan fyra tvivelsutan betydelsefulla herrars personligheter.
Tre. James ”förklädnad” och en mängd av förklädnaderna i ”Trettondagsafton”. Man skall inte glömma att ”Trettondagsafton” kanske är den mest perfekta komedin om ”mistaken identity” som någonsin skrivits. Allt som sker både i ”Trettondagsafton” och ”The same procedure as last year” är orimligt och fullt av behag. Handlingen är en romantisk lek, en önskedröm och den som minns Bergmans, Ingmar Bergmans, teateruppsättning av anno 1975, minns säkerligen den drastiska och dristiga komiken, mustig och grovkornig, shaken not stirred. Det är detta som skaparna av ”The same procedure as last year” mest tagit fasta på.
Fyra. ”Trettondagsafton” utspelar sig i Illyrien där människorna är ”drunk and mad”. Av Sophies och James beteende att döma utspelas även ”The same procedure as last year” i samma land, eller åtminstone i ett land som har många kulturella likheter med Illyrien.
Bibelns Josef och Maria uppsöktes av tre gäster på trettonddagen, och om ”The same procedure as last year” varit en medeltida moralitet så skulle vi få se tre gäster supéra även vid Miss Sophies bord. Nu är emellertid ”The same procedure as last year” ett profant och humoristiskt stycke, så Sophie ”uppsöks” av fyra gäster, så klart. Om siffran tre är gudomens tal enligt talens symbolik, så är siffran fyra dess motsats, d.v.s. världens tal. I konsekvens därmed kommer Sophies gäster inte med gåvor utan tvärtom – de ”kommer”(10) för att ta för sig och till och med utan sig själva (11), bekvämt inkarnerade i Miss Sophies betjänt James' kropp (12). (Paus) Föreläsaren Stefan Mayr spolar tillbaka bandet något. Vi ser än en gång hur Sophie går nerför trappan och replikskiftet mellan James och henne upprepas.
James: ”Good evening, Miss Sophie, good evening.”
Sophie: ”Good evening, James.”
James: ”You are looking very well this evening.”
I detta ögonblick reser sig föreläsaren från golvet och svarar unisont med Miss Sophie: ”I'm feeling very much better, thank you, James.” Föreläsaren fortsätter sitt föredrag:
Detta är styckets inledande replikskifte och om man vidhåller att det är en motsvarighet till de tre vise männen som väntas av grevinnan så kan styckets inledande replikskifte: James: ”You are looking very well this evening.” Sophie: ”I'm feeling very much better, thank you, James.” tolkas som att Miss Sophie – den vitala evigheten själv – nyss stigit upp ur barnsängen. Det är därför som gästerna, egentligen spädbarnets gäster, enbart serveras flytande föda (13).
Även det typiskt judiska namnet Pomeroy samt admiral von Schneiders misslyckade uppträdande som soldat – när han slår ihop klackarna – är en anspelning på Herodes' soldaters misslyckande med uppdraget och ger näring åt antagandet att den religiösa trettonddagen är ”The same procedure as last year”:s inspirationskälla (14).
Varför är nu detta ett så roligt stycke dramatik? Vad är humor? (Paus)
Svaren är otaliga, alla lika sanna under vissa förhållanden och förljugna och missvisande under andra. Två av definitionerna tilltalar mig i denna stund mest. Den första är humorteoretikern och skrattutövaren George Mikes parafras på Spike Milligan: ”Humor är ett sätt att tjäna pengar”. Det är en politiserande definition, alltid giltig åtminstone under svångremspolitikens och domedagsprofetiornas dagar. Fråga gärna Lucille Ball, Susan Harris, Carol Burnett, Shelly Berman, Dudley Moore, Gene Wilder, Bob Hope, Marty Feldman, Dom de Louise, Miloš Forman, Sid Caesar, Art Carney, Peter Lind Hayes, Pat Boone, Woody Allen, Peter Sellers, Jack Burns, Herb Shriner, Carl Reiner, Mel Brooks, Gerry Moore, Mort Sahl, Jerry Seinfeld, James Thurber, George S. Kaufman, Stanley Myron, S. J. Perelman, Victor Buono, Billy Barnes, Graham Chapman, Jackie Gleason, Eric Idle, Gary Knight, John Cleese, Katla He(b)be, Vladimir Aurum, Ronnie Corbett, eller, varför inte, Harpo Marx (15).
Jag är säker på att dessa mina favoriter instämmer och säkerligen avger högljudda bifall åt den teutoniska verbositet med vilken voluntarismens och pessimismens förkunnare Arthur Schopenhauer definierade denna flyktiga orsak till ansiktsmusklernas speciella sammandragningar som människosläktet begåvats med. ”The cause of laughter in every case is simply a sudden perception of incongruity between a concept and real object which has been through some relation, and laugh itself is just an expression of this incongruity”. Jo, så sa han, fast mera komplicerat och, believe you me, på tyska.
Trots att det är svårt att hitta någon alltid gällande definition, så är det viktigt för mig att titta på humorns anatomi i ”The same procedure as last year” om jag vill att min fortsättning, som jag annonserade om, skall kunna bli en jämspelt partner till ursprungsverket. Jag antar att det är följande faktorer som bidrar till att vi uppfattar stycket som skrattframkallande. Jag räknar inte upp dem i någon rangordning och jag är medveten om att några kan uppfattas som mer eller mindre komiska, men även de till synes avslagna kan ta sig, i lyckosam samverkan med andra.
Ett. Satiriserande över och förlöjligande av en ”helig händelse” såsom födelsedag, nytt år, trettondagen eller en fin middag (16).
Två. Anspelningar på och utnyttjande av fördomar, såsom äldre människor i för dem opassande situationer, och deras senilitet.
Tre. En orimlig värld och oskäliga händelser såsom galenskap och absurditeter.
Fyra. Löjligt vidhållande av det förflutna och strävan att bevara status quo. Hit hör Miss Sophies stelhet, rigiditet och opåverkbarhet av tidens flykt.
Var det fem? Den derangerande tidsfaktorn jämförbar med de kanske mest kända exemplen i världsdramatiken, Samuel Beckets pjäser ”I väntan på Godot” och ”Slutspel”.
Sex, måste det vara nu. Animerade döda ting så som tigerfällen som får liv (2).
Sju. Degradering av värden så som James, den strikte puritanen, som gradvis förvandlas till en thyrsosbeväpnad knöl och som försöker hålla masken in i det sista.
Åtta. Motsatsernas samverkan, så som Miss Sophies dignitet versus James' galenskap, eller en från mytens och sagans värld lånad strikt perpetualitet contra James' rika improvisationskonst, som när han exempelvis samlar vin från bordet. James ständiga frågor och Miss Sophies orubbliga svar, och James rörliga mimik och dynamiska rörelseschema i kontrast till Miss Sophies faciala immobilitet.
Är det nio nu? Händelsernas förnekande av det utsagda så som när James meddelar ”Your favorite soup, I believe” till Sophie samtidigt som han snubblar på tigerskinnet i en sanningskorrigerande kommentar.
Tio eller vad det nu blir. Upprepning och tomt prat, så som tankar om exempelvis den serverade soppan, som utbyts emellan James och Sophie inte mindre än nio gånger (2), (17).
Elva. Missbedömningar av det förväntade: Det är Miss Sophie som ställer den första frågan och vi förväntar oss att det är hon som kommer att fortsätta med sina absurda frågor på vilka hon erhåller oväntade svar. Men rollerna byts och det är i stället James som ställer frågor i fortsättningen.
Ett dussin. Missförstånd av ritualer: James ikläder sig en högreståndsmänniskas roll, men framför den från den lilla människans position. Han slår exempelvis ihop klackarna à la admiralen, men gör det så som en betjänt, vilket förvandlar hela hälsningsceremonin till en funktionslös absurditet.
Ett dussin och ett. Åskådarens anpassning till leken, det vill säga åskådaren vill bortse från den socialpolitiska mekanik som tvingar betjänten James till detta spel. Här upprepar han Charlie Chaplins roll i ”Moderna tider”. (Spridda visslingar hörs.)
Ja-ha. (Paus) Till sist då. (Paus, paus.) Vad handlar min fortsättning om? Ja, den tolkningen överlämnar jag åt andra potentiella analytiker och forskare. Själv tycker jag att en sådan uppgift inte behöver vara svårare än att tolka originalet, som jag kallar del ett. Finner man det inte mödan värt, hoppas jag ändå på det bästa, det vill säga att min fortsättning kommer att uppfattas vara en lika angenäm, lika rolig och lika angelägen underhållning som del ett, för stunder då man summerar och går igenom det gångna året.
Föreläsaren sätter på bandet där Miss Sophie förkunnar för James: ”Well James, it was a wonderful party, I think I will retire.”
Och medan publiken applåderar Stafan Mayr, svarar James: ”Are you going to bed?”
Sophie: ”Yes.”
Publiken reser sig.
James: ”Sit down, Madame, I'll give you a hand.”
Sophie: ”As I was saying, I think I will retire.”
James: ”Yes, yes. By the way, the same procedure as last year, Miss Sophie?”
Sophie: ”The same procedure as every year, James.”
James (vänder sig menande mot publiken): ”Well, I'll do my very best.”
Båda vänder sig med ansiktena mot trappan och går långsamt uppför. Man vet inte om det är James som hjälper Sophie eller om det är tvärtom.
En långsam nertoning Epilog Stefan Mayr bugar sig långsamt, samlar ihop sina papper i en rulle som han stoppar i sin högra byxficka. Han tar ut banden från videobandspelarna och stoppar dem i tillhörande skyddsaskar. Med dessa jämt fördelade under armarna går han ut ur lokalen.
1. Föreläsaren Stefan Mayr tar fram en tub huvudvärkstabletter, häller ut en i handen, stänger tuben och kastar brustabletten i det förberedda glaset. Glaset fotograferas rakt uppifrån. Vi ser hur pillret upplöses och bubblor stiger upp. Föreläsaren fortsätter sitt föredrag under tiden, eftersom han ogärna avbryter det. 2. Föreläsaren spolar bandet med ”The same Procedure As Last Year” fram och tillbaka i olika hastigheter så att man ser Sophie och James röra sig framlänges och baklänges i olika tempon. Detta gör föreläsaren ett antal gånger under sitt föredrag, alltid när han vill hitta det ställe som bör verifiera sanningshalten i hans analys. Då och då fryser han TV-bilden. 3. Dessa situationer spelas upp på TV:n. Gästernas kostymer är inte samtida, utan är daterade dels till tiden (och platsen) kring Jesus födelse och dels från Shakespeares tid. Det är först i efterhand som åskådaren kommer underfund med varför gästerna är klädda så.4. Han väntar på positiva reaktioner, men då de inte infinner sig så andas han djupt för att fortsätta. Då avbryts han av applåder.2. Föreläsaren hittar snabbt det rätta stället på bandet.5. Margaret Dumont visas i sällskap med bröderna Marx.6. Föreläsaren lämnar talarstolen och ställer sig framför TV-skärmen med sina papper i handen. Publiken buar eftersom han skymmer bilden för dem. Han hoppar från höger till vänster, men oavsett vad han gör så är han alltid i vägen för någon. Plötsligt börjar TV-bilden hoppa. Upp och ner och från vänster till höger. Och slutligen från TV-skärm till TV-skärm.7. Föreläsaren läser namnen långsamt och med pondus likt en Master of Ceremonies vid en kunglig mottagning och han förväntar sig positiva reaktioner men dessa uteblir. Det är endast vid namnet Ustinov som det hörs applåder.8. Föreläsaren visar på en av de mindre tv-skärmarna en scen där de gamla förekommer i en grupp. För att klargöra vilka han åsyftar så går han med sina papper och pekpinnen till TV:n och pekar på dem han menar. Då frigörs statisk elektricitet mellan skärmen och pekpinnen och föreläsaren erhåller en kraftig elektrisk stöt. Vid sådana tillfällen hoppar föreläsaren till och tillsammans med honom hoppar även TV-bilden, som beskrivs i kommentar 6. Föreläsaren rättar till felet med sin fjärrkontroll.9. Föreläsaren låter bandet gå, och när James avslutar sina turer runt bordet och är i färd med att skåla med Miss Sophie så lyfter även föreläsaren sitt vattenglas, med det upplösta pillret i. Liksom hypnotiserad och helt involverad i spelet så skålar oxå han i riktning mot Miss Sophie och tar en stor klunk. Vätskan är bitter och hans grimas växelklipps med James. Föreläsaren rullar med ögonen och likaså rullar TV-bilden. 10. Föreläsaren gör citationstecken i luften med båda händerna runt ordet ”kommer”.11. Han knäpper med fingrarna och försvinner från talarstolen, för att i samma ögonblick uppenbara sig på en av TV-skärmarna. Han ser sig om, tycker att det hela är lagom pinsamt. Knäpper med fingrarna än en gång och så försvinner han helt.
Så hör vi ännu ett fingerknäpp och föreläsaren är tillbaka i sin talarstol.12. När föreläsaren några rader ovan talar om Bibelns Josef och Maria börjar läslampan på hans talarstol blinka och efter några blinkningar slocknar den helt. Föreläsaren slår lite på den och den börjar ånyo lysa. Men den släcks igen och han skakar nu kraftigare på talarpulpeten. Vattenglaset välter och det uppstår kortslutning. Kortslutningen sprider sig även till strålkastarna uppe i rampen och de släcks en efter en. Och så alla TV-skärmarna.
Vi hör att föreläsaren faller från podiet. Publiken skrattar.
TV-skärmarna tänds på nytt. Vi ser att James står i matsalen och Miss Sophie går nerför trappan.
James: ”Good evening, Miss Sophie, good evening.”
Sophie: ”Good evening, James.”
James: ”You are looking very well this evening.”
I detta ögonblick reser sig föreläsaren från golvet och svarar unisont med Miss Sophie: ”I'm feeling very much better, thank you, James.” 13. Sophie visas i en stiliserad tablå i rosa färger. Hon är i Jungfru Marias förklädnad och ammar ett barn. Bredvid står hennes fyra gäster utklädda till heliga konungar.14. Föreläsarens med bläck skrivna manuskript håller på att bilda Rorschachs-figurer när det är på väg att upplösas i det vatten som hälldes ut (se anvisning nr 12). Föreläsaren vill rädda vad som räddas kan och försöker torka av vattnet med handen. Därmed förstör han skriftens läsbarhet ännu mer. Han knycklar 2 – 3 våta och oläsliga ark till en boll och lägger den på talarstolen. Den rullar naturligtvis utför på den sluttande ytan och föreläsaren böjer sig efter den. När han reser sig slår han – naturligtvis – huvudet i talarstolens undersida så att läslampan ånyo börjar blinka. Föreläsaren fortsätter med frågan: ”Varför är nu detta ett så roligt stycke dramatik?” 15. Föreläsaren läser namnen som om vart och ett vore det slutliga, men i sista ögonblicket ändrar han sig och lägger till ännu ett namn. Publiken är begeistrad. Föreläsaren tolkar det som att det är en hommage till de nämnda komikerna. Han härmar några av dem med förställd röst och mimik.
Vid Harpos namn uppstår det fel på ljudanläggningen och föreläsaren ”mimar” de sista orden som en fisk. Ljudet kommer tillbaka vid orden ”högljutt bifall” och föreläsaren blir skrämd av den intensitet med vilken föredraget återkommer. 16. Föreläsaren tar fram tuben med sina smärtlindrande tabletter och lägger en brustablett direkt på tungan så som en präst lägger en oblat vid nattvarden. Ansiktsuttrycket talar tydligt om vad den smakar, och bubblor kommer ut ur hans mun.
Föreläsaren, full av dignitet, samlar med en hand lite vatten från talarbordet och droppar det sedan över till den andra handen, som han sett James göra på TV-skärmen. Han sköljer ner medicinen.17. Det växelklipps mellan TV-skärmen – där miss Sophie serveras ”a drop of mulligatawny soup which she is particularly fond of” – och föreläsaren som är böjd under bordet för att spotta ut det beska pillret i de våta föredragspappren. Han fotograferas underifrån så att åskådarna skall få en föraning om att han, likt förra gången då han befann sig under talarstolen, ånyo kommer att slå huvudet i denna. Så sker dock inte. Tvärt om. Precis när han är nära att göra så, sträcker han upp händerna ovanför huvudet, tar tag i bordskivan och häver sig upp. Han blinkar skälmskt rakt in i kameran. Men då håller talarstolen nästan på att ramla ihop likt ett korthus. Han lyckas dock hålla ihop den med sin fot ända till slutet av föredraget. ]
RETURN OF THE SAME PROCEDURE AS LAST YEAR
Scendiptyk bestående av två enaktare.
Av Vladimir Oravsky
© 2013 Vladimir Oravsky
Enaktarna är fristående fortsättningar på teveklassikern ”The Same Procedure As Last Year” vilken år efter år visas på Nyårsafton världen över”.
Del två. The Headache Day” startar med slutbilden från sketchen ”The same procedure as last year” som oxå är känd under namnen ”Der 90 Geburtstag” och ”Dinner for one”:
James: ”Yes, yes. By the way, the same procedure as last year, Miss Sophie?”
Sophie: ”The same procedure as every year, James.”
James (vänder sig menande mot kameran): ”Well, I'll do my very best.”
De vänder sig mot trappan och går långsamt uppför. Man vet inte om det är James som hjälper Sophie eller om det är tvärt om. En långsam nertoning och upptoning till en helbild på samma sceneri
En kyrkklocka klämtar dånande utanför. Över sceneriet kopieras titeln
”Del två. Return Of The Same Procedure As Last Year.
The Headache Day.”Scen 1
Det är Nyårsdagsmorgon. Miss Sophie är parkerad i samma stol som i TV-stycket ”The same procedure as last year”, på kvällen och således även året innan. Oxå aftonklänningen har hon behållit på. Hon ringer på James med en pytteliten bordsklocka. Med förvåning tittar hon på den eftersom allt som hörs är den dånande kyrkklockan utanför. Detta upphör för en kort stund, och då hör vi bordsklockans löjligt spinkiga ljud. Scen 2. En sängkammare
En kyrkklocka klämtar dånande utanför. Vi ser en säng med den vanliga sängrekvisitan, d.v.s. kuddar och duntäcke. Sängrekvisitan skall påminna om en gravid mage, men man skall ändå inte ana att någon ligger i sängen.
Efter en kort stund sträcks en hand ut från täcket. Handen letar efter något på den högra sidan av sängen. Först når den en potta – ljudet av vattenplask hörs.
Detta åtföljs av ett dämpat och läspande ”Hell”.
Handen torkar av sig på täcket. Den når en väckarklocka. Försöker stänga av den. Kyrkklockans ljud fortsätter dock.
Handen försvinner under täcket men vi kan ändå följa dess rörelse framåt, mot ett skåp. Handen griper tomt i luften efter något och sedan dyker James plågade huvud upp rätt framför kameran. En sömnmask täcker hans ögon, men han är uppenbarligen inte medveten om det eftersom han försöker tända en hänglampa ovanpå sängen genom att dra i det snöre som hänger ner från den. Ljuset tänds, släcks och tänds på nytt. Det blinkar och blinkandet beledsagas av ett kortslutningsljud. James sliter av sig masken som, av ljudet att döma, verkar sitta lika fast som ett plåster. Ljuset är naturligtvis oxå smärtsamt starkt för James tillstånd. Han blundar hårt men finner snabbt ett par solglasögon. Då släcks ljuset. James försvinner under täcket. Han kämpar i riktning mot skåpet. Hans hand sträcker sig efter en telefon. Drar i telefonsladden, telefonen dimper ner på James huvud i samma ögonblick som det sticker upp.
James i luren: ”Hell”, ursäktande hostning, ”Hello”.
Det obarmhärtiga dånandet från kyrkklockan fortsätter dock.James försvinner på nytt under täcket och därefter dyker hans fot upp på sängens vänstra sida. Den är glödande röd och svullen och James svordomar avslöjar att detta är på grund av tigern som han ideligen snubblat på kvällen innan. Foten letar efter sin sko och är även nära att hitta den. Men foten ger upp och försvinner, för att uppenbara sig på sängens högra sida. Foten trampar i pottan. Det ångar från den och vi hör ett ljud som när man kyler en glödande hästsko i vatten. James ansikte avslöjar en uppenbar lättnad. James sitter på sängkanten med pottan på den ena foten och en sko på den andra. Ett långt nattlinne har han på sig, under det syns hans skjorta och flugan. Håret står rakt upp. Han lider av ett omisskännligt bakrus vilket han kommenterar med att det känns som om en stor kyrkklocka slår i hans huvud.
I halsen har han ett hårstrå som han försöker få bort genom att hosta och bära sig åt. Till sist stoppar han hela handen i munnen.
James: ”Ouch!”
Betjänten ser på sina långa naglar och så filar han dem mot sin torra och raspiga tunga.
Han går fram till ett fönster och vill dra upp rullgardinen. Men den faller ner i stället. Utanför fönstret hänger tigern till vädring med sin gapande käft. James märker dock inte detta eftersom han koncentrerar sig på att plocka upp den nedrivna rullgardinen. Då trampar han på sitt långa nattlinne och kan inte resa sig. Han försöker ändå, vilket resulterar i att en del av nattsärken rivs av.
Nu står James plötsligt ansikte mot ansikte med den gapande tigern. Med ens sväljer han det besvärliga hårstrået och med ett ryck tillskansar han sig bladspjutet och skölden som pryder fönsterväggen. Scen 3.
Miss Sophie dansar med sin lilla ringklocka för att väcka den frånvarande James’ uppmärksamhet, men eftersom hon ej lyckas så sjunker hon tillbaka i sin stol. Just då uppenbarar sig James i dörren.
James (läspande): ”Yes, yes, Miss Sophie, I'm very sorry! I was dreaming such terrible dreams.”
Sophie tittar på honom och täcker över ögonen med ena handen. James upptäcker att han har tagit kavajen ovanpå nattskjortan och glömt byxorna. Han styr åter sin kos in i Scen 4, sin sängkammare
och går tvärs över rummet och sängen. På golvet bredvid pottan upptäcker han sin tandprotes. Han böjer sig efter den, men de konstgjorda tänderna hugger tag i hans hand och blir hängande i den. Tigern utanför fönstret slickar sig om munnen. James stoppar handen med tänderna först i pottan och sedan direkt i munnen. Han slickar sig om läpparna och tittar åt tigern. Den finns dock inte där. James går mot dörren, men upptäcker att han fortfarande är utan sina byxor. De hänger på hillebarden. Han drar i dem.
Scen 5.
James går nerför trappan. Gör en sista justering av sitt utseende. Han drar fram flugan som gömt sig bakom nattlinnet och stoppar nattlinnet i byxorna. En bit fastnar i ett hål i baken som uppstått när han rev ner byxorna från hillebarden.
Sophie ser på honom och kommenterar uppgivet: ”The same procedure as last year.”
James har äntligen kommit nerför trappan.
Sophie: ”Your steps are rather heavy, James.”
James: ”Yes, Miss Sophie, I understand.”
Han springer uppför alla trapporna, sätter sig på trappräcket och åker nerför det.
James åkandes: ”Better, Miss Sophie?”
Som svar får han en flisa i stjärten.
Sophie: ”You are not looking very well this morning, James. Did you sleep well?”
James: ”Not too badly, thank you Miss Sophie. Though little Emanuel was screaming, so I took my liberty of putting him into his crib.”
Sophie: ”Well done, James. I hope nobody finds him there.” Hon ser sig om. ”If everybody is here, you may serve breakfast now, James.”
James: ”None is here, yet, Miss Sophie, except you. May I suggest, we wait for them?”
Sophie: ”You may suggest it James, and you may also wake them up.”
James: ”You may also wake them up, James, Yes, yes. By the way, the same procedure as last year, Miss Sophie?”
Sophie: ”The same procedure as every year, James.”
James (mumlande): ”The same procedure as every year, James.”
Under tiden tar han vasen som står på bordet, kastar bort blommorna och blandar portvin, cherry, champagne, soppa och fisk i den.
James: ”Port, cherry, champagne and mulligatawny soup for a fish to swim in.”
Han skakar det hela som om vasen var en shake-shaker.
James: ”Shaken, not stirred.”
Han luktar på det men det luktar inte speciellt gott. Så han plockar upp en blomma och stoppar den i blandningen.
Sophie: ”What is it, Bond, I mean James?”
James: ”It's rests. I mean restorer, Miss Sophie. I'll go up and rouse sir Toby from his sleep.
Han sparkar tigern vällustigt i skallen.
Sophie: ”Very well, James.”James går uppför trappan. När han kommer till det ställe där han tror sig ha fått flisan i stjärten så undersöker han det noggrant, andas på det som på ett par glasögon och polerar det med sin armbåge. Han går två trappsteg högre upp, vänder sig om och betraktar stället. Återvänder till det och avlägsnar försiktigt något osynligt därifrån med tummen och pekfingret. Han vill kasta bort det men kan inte, och måste trampa på det för att lyckas. Uppe i korridoren tar han sir Tobys pipa, som hänger utanför dennes rum för rensning som ett par skor på ett bättre hotell tillsammans med ett brett livbälte, och kastar in pipan i rummet. Av ljudet att döma måste han ha träffat ett får. Han tar bältet, går in i rummet och strax därpå kommer han ut dragandes den osynlige sir Toby efter sig. Han visualiserar sir Toby genom att dra i sin fluga med andra handen. Ögonen är utstående och tungan hänger långt utanför.
James: ”He has very heavy dreams.”
Han knuffar sir Toby nerför trappan och följer dennes väg genom att mima hur smärtsamt denne slår sig. Själv tar han sig ner åkandes på trappräcket. Naturligtvis får han återigen en flisa i stjärten. Trots det kommer han snabbare nerför trappan än sir Toby. Han rycker snabbt till sig en stol och låtsas fånga upp Toby i den. Han puttar honom vant till bords.
Sophie: ”A restorer on an empty stomach will do him good, James.”
James fyller ett glas med blandningen, kommer till sir Toby och mimar hur han lyfter upp hans skjorta. Sir Toby är kittlig och han skrattar. James häller vätskan över hans nakna mage samtidigt som han upprepar Miss Sophies replik.
James: ”A restorer on an empty stomach will do him good, James.”
Stolen är våt och James tillrättavisar sir Toby.
James: ”Really, sir Toby! We happen to have toilets here.”
Sophie: ”Sir Toby!”
Hon höjer sitt glas.
James, med sir Tobys stämma: ”It was a lovely evening, Miss Sophie.”
James agerar sir Toby och dricker upp blandningen i hans ställe. Efteråt stönar han. Han sätter sig ner en kort stund och rullar med ögonen. En vit leksaksmus springer på bordet framför honom. Han slår snabbt och kraftfullt efter den som om det var en fluga, men han missar.Sophie: ”You may now wake Admiral Von Schneider, James.”
James: ”You may now wake Admiral Von Schneider, James. By the way. The same procedure as last year, Miss Sophie?”
Sophie: ”The same procedure as every year, James.”
James: ”The same procedure as every year James and wake him up.”
Även nu på vägen upp stannar James på samma ställe som han brukar få en flisa i stjärten och putsar det.
På väg till amiral von Schneiders rum passerar han miss Sophies och Mr Pomeroys rum. Bådas dörrar står på glänt. Han sticker in huvudet genom Pomeroys dörr
James: ”Hello, Mr Pomeroy, wakey, wakey, wacky wacky. This is your ten o'clock call. Rise and shine. I'll catch you later alligator.”
Som reaktion på detta stängs dörren till miss Sophies rum mycket diskret.
James lutar sig över trappräcket och tittar på miss Sophie. Sophie torkar svetten från sin panna men tittar inte på James. James fortsätter att titta på henne under en uppmanande tystnad.
Sophie bryter tystnaden: ”As I said, you may wake Admiral Von Schneider, James. And close the door. It's a bit draughty here! Don't you think?” Hon slår en åkarbrasa.James: ”Yes, yes, bit draughty here and wake Admiral Von Schneider.”
Han tar amiralens stövlar, siktar och kastar en stövel åt gången in i hans rum. Av ljudet att döma träffar han först en åsna och sedan en tupp som galer och flaxar med sina vingar som om – för att uttrycka det med James ord – ”it made announcement of nothing less important than Messiah’s revelation”. James tar amiralens sabel som hänger utanför hans rum och stormar in det med den ropandes CHAAAARGE!! (På ljudbandet hörs kavalleriets kända toner.) Han kommer ut fösandes den osynliga amiralen framför sig. James sticker honom i stjärten med sabeln och James hoppar som om han själv blev behandlad på samma sätt.
Han puttar amiralen nerför trappan, själv åker han på trappräcket. Han hoppar över det stället där han fick flisor tidigare och han annonserar det segervist genom att titta rakt in i kameran och göra ett V-tecken med lång- och pekfingret. Som svar får han flisor i arslet på inte mindre än två andra ställen.
Väl nere rycker han åt sig en stol.
James: ”With your kindly permission, Sir Toby.”
Med stolen i fast grepp stegar han över Toby som förmodas ligga på golvet just nu och fångar in amiralen i den. Han skjuter in amiralen till bordet.
Sophie: ”A restorer on a empty stom…” hon ändrar sig och säger ”A restorer before breakfast will do him good.”
James: A restorer will do him good.”
Han håller sir Tobys glas i sin vänstra hand och häller blandningen från vasen i det. Just då slår kyrkklockan ett slag och James konstaterar
James: ”It's quarter past.”
Han tittar på sin armbandsklocka som han har på sin vänstra handled, varpå han häller blandningen över amiralen.
James: ”How clumsy of you.”
Han fyller glaset på nytt.
Sophie höjer sitt glas: ”Admiral Von Schneider!” (Själv dricker hon ej.)
James: ”Schkåll!”
Han dricker upp och slår ihop klackarna så hårt att han faller, som om någon slog undan fötterna på honom. Han hamnar på en stol och då ser han en vit mus springa över bordet. Hans reaktion att fånga den är betydligt långsammare denna gång och han låter sin hand kraftlöst falla på bordet. Han nöjer sig med att räcka ut tungan åt musen.
Sophie; ”You may now wake up Mr Winterbottom, James.”
James: ”You may now wake up Mr Winterbottom, James.”
Han räknar på sina fingrar,
James: ”With all due respect, Miss Sophie…”
Sophie: ”Yes, James?”
James: ”With all due respect, Miss Sophie, isn't it Mr Pomeroy's turn now?…”
Sophie: ”Never mind Mr Pomeroy, James!”Vi ser hur Mr Pomeroys dörr stängs försiktigt.Sophie: ”As I said, you may now wake up Mr Winterbottom.”
James går uppför trappan mumlande: ”As I said, you may now wake up Mr Winterbottom, James.”Vid stället där han senast fick en flisa i stannar James upp men kastar bara med handen ovanpå det, resignerat.
Vid Mr Pomeroys dörr stöter han till askkoppen och dess innehåll faller långsamt ner över miss Sophie likt snö.
Sophie: ”It's a hard winter this year.”
James: ”Yes Miss Sophie, it's a hard winter this year.”
Han tar sig ömt om samma fot som stötte mot askkoppen.
James tittar in i Mr Winterbottoms rum och åker sedan nerför trappräcket utan honom. Hans färd slutar i stolen.
James: ”With your permission, Admiral Von Schneider.”
Han dricker direkt ur vasen. Den vita musen springer över bordet men James vinkar bara åt henne.
James: ”I could not find Mr Winterbottom in his room, Miss Sophie. But I remember now that he was resting under this table.”
Han tittar under bordet och bjuder
James: ”Drink, Mister…?”
James trillar under bordet.
Sophie höjer sitt glas: ”Mr Winterbottom!” (Hon dricker inte.)
James försöker resa sig men slår sitt huvud i bordskivan: ”Ouch”.
Han dricker lite till.
James (med Mr Winterbottoms röst): ”It was a hell of an evening, Miss Sophie…”
Han faller under bordet och slocknar.
Sophie: ”Yes it was. But life has to go on… James, you may now prepare for lunch. I'll go up and rest for a while.”
Hon går uppför trappan. Hennes steg beledsagas av James andning.
© 2013 Vladimir Oravsky, OBS, se nedan: scenerier & rekvisita
1 - 4; Stolar vid väggen under gamla porträtt (13 – 16)
5 - 8; Tomma stolar reserverade för gäster
9; Miss Sophies stol
11; Ett serveringsbord med flaskor och maträtter
12; Ett tigerskinn som James snubblar på
13 - 16; Gamla porträtt
17; Ett bord
18; En vas
19; Snittblommor
20; En bred uppförstrappa med ett brett räcke
30; Ett trappräcke
17; Elektriska vägg-ljusstakar med glödlampor
25; En fågel på golvet, en rest som serverades kvällen innan
26 –29; Tomma glas, tallrikar och bestick
55; Bordsklocka
56; En liten vit leksaksmus på ett snöre
20; Trappan
30; Trappräcket
9; Miss Sophies bordsplats
6, 8; Gäststolarna
17; Bord
13, 14; Gamla porträtt
1, 2; Stolar
21 - 23; El-ljusstakar med glödlampor
31; Amiralens stövlar
32; Amiralens sabel
33; Sir Tobys breda livbälte
34; Sir Tobys pipa
35; Askkopp
36; Två jaktgevär
43 - 47; Dörrar till James, Toby, Sophie, Pomeroy, von Schneider & Winterbottom
-----------------------------------------------------------------------------------------------37; Säng med samtliga sängrekvisita (kuddar etc)
38; En telefon uppe på skåpet
39; Ett skåp
40; En potta
41; En väckarklocka
42; En sko
43; En dörr
1 – 2; Stolar
21-22; Elektriska ljusstakar med glödlampor
48; Ett fönster
49-50; Sköldar
12; Ett isbjörnskinn på väggen
51; En bladspjut på väggen
52; En hillebard på väggen med ett par byxor (57)
53; Tandprotes
10; En hänglampa med ett långt snöre
© 2013-11-13 Vladimir Oravsky, Veragatan 12
S-554 73 Jönköping
Sverige
+ 46 (0)73 589 00 19
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Oravsky: Return of the Same Procedure. Del två. The Headache Day