Skriv ut denna sida
onsdag, 31 oktober 2012 12:45

Paul Muldoon: En Hare på Aldergrove

Skrivet av  Recension: Belinda Graham
Betygsätt den här artikeln
(1 Rösta)

Varje dikt av Paul Muldoon är som en liten berättelse. Och oftast inte så liten heller! En Hare på Aldergrove rekommenderas varmt! Både innehållet och utformningen håller hög klass! Foto:Belinda Graham

 

En hare på Aldergrove har skuttat till Sverige!

 

På samma sätt som det mesta av blåsten tycks försiggå där det finns träd ---kretsar det mesta i världen kring oss själva.

Med dessa rader - ur Blåst och träd- inleds diktsamlingen En Hare på Aldergrove. Detta är en samlingsvolym där dikter ur samtliga Paul Muldoons diktsamlingar finns med. Det är första gången som dessa dikter översätts och ges ut i Sverige (redan 1991 gav Ellerströms ut urvalsvolymen Att möta britterna) och här har Ellerströms förlag i Lund återigen gjort en fantastisk kulturgärning i samarbete med Ireland Literature Exchange.

För det första är det ett MYCKET BRA URVAL av dikter. Visst kan man äga Paul Muldoons samlade dikter på engelska (vilket undertecknad gör), men detta är en tjock tegelsten i stil med Krig och Fred och kan synas lite avskräckande för att låna ut till poesientusiaster för att rekommendera en (i Sverige) ny poet.

För det andra är det en bra översättning. Dikterna blir som små vackra berättelser och Paul Muldoons originalspråk kommer till rätta

För det tredje är det en mycket vacker volym. Formgivningen, bindningen, layouten även storleken på typsnittet och givetvis omslaget bidrar till att ge en viss stämning som förhöjer läsupplevelsen.

Av de utvalda dikterna i denna samlingsvolym finns det som minst två och som mest sex ur varje enskild diktsamling - Paul Muldoon har skrivit elva stycken - och dessutom två bonusdikter, Honung och Ett avtryck, som inte är utgivna i någon diktsamling än.

Paul Muldoon har ett rykte om sig att använda “krångligt språk” som ställer krav på läsarna, men den svenska volymen är lättläst och inbjudande och flera av Paul Muldoons bästa “naturdikter” eller “ekologiska dikter” finns med.

Detta är den kortaste:

Strandpipare

 Strandpiparna landar tvärt, lyfter sen igen

för de är inkarnationen av regn.

Liksom i naturen försiggår mycket under ytan i Paul Muldoons dikter:

 

Ur Rölleka

Achillea millefolium: med sina nedsölade, fjäderliknande blad

och skära (Inte så mycket röda

som lila) eller gulvita blomma, sin fasta lilla knut

till huvud

liknar den någon som hemlighåller

något för sig själv, något som väntar på att bli utsagt

 

Muldoons Rölleka har en hel del gemensamt med hans dikter.

Som de flesta poeter använder han en hel del av sitt eget liv, från barndomsminnen från Nordirland till nutidens liv i USA - han bor i USA sedan 1987 och arbetar på det prestigefulla universitetet Princeton. Han är gift med en judiska, och har skrivit en hel del om utanförskap, både ur irländskt och judiskt perspektiv.

En av de roligaste dikterna om irländsk identitet är Kuba (dikten är från 1980), och i den ondgör sig Muldoons far över den där opålitliga presidenten. Kennedy. “… den här Kennedy är praktiskt taget irländare och alltså knappt bättre än vi själva.”!

Litar man inte på sig själv litar man inte heller på andra! Och det kan leda till kriser. Både identitetskriser och Kubakriser.

Varje dikt av Paul Muldoon är som en liten berättelse. Och oftast inte så liten heller!

En Hare på Aldergrove rekommenderas varmt! Både innehållet och utformningen håller hög klass!

Paul Muldoon på Sverige besök.

 

 

Titel: En Hare på Aldergrove

 

104 sidor

 

Författare: Paul Muldoon

 

Översättare: Lars-Håkan Svensson

 

Förlag: Ellerströms förlag

 

Små tankar tar stor plats!

Läs 2576 gånger Senast ändrad tisdag, 06 november 2012 22:55

Relaterade artiklar (efter tagg)