Zigenarna - ett europeiskt dilemma
- Vi flytta tisdag!
Ett minne från min tidiga barndom på 40-talet på Rotsunda gård i Rotebro flyter upp i mitt medvetande under läsningen av journalisten Irka Cederbergs lika skakande som nödvändiga rapport om zigernarnas historia och verklighet, Född fördömd (Leopards förlag). I förordet åberopar hon Gunnar Myrdals klassiska An American dilemma som handlade om den svarta befolkningens situation i "demokratins" USA. Hennes eget bidrag vill hon beteckna som ett "European dilemma". Med all rätt.
- Vi flytta tisdag.
Det var den utfästelse som alltid utlovades när vagnarna med de brokigt klädda resandefolket slog läger i utkanten av samhället. Lugn bara, vi flyttar snart. Vi blir inte långvariga.
Det zigenska folket har vandrat från land till land i tusen år. Det är Europas största minoritet utan land, c:a 15 miljoner människor.
Överallt har de mariginaliserats och förvägrats mänskliga rättigheter. Dödligheten i populationen avviker drastiskt från andra européers. Medellivslängden är c:a 60 år. Analfabetismen är fortfarande katasrofalt utbredd.
Arbetslösheten likaså. Inga vill ha romer som sina grannar.
Överallt reser fördomarna sin branta väggar. Värst kanske i gamla Östeuropa efter Sovjetunionens kollaps - men också Sverige har en förskräckande historia att ta ansvar för. Glöm inte att Sverige var först i Europa när det gällde att skapa ett rasbiologiskt institut i Uppsala (1921).
Det avvecklades inte förrän 1958. Institutets verksamhet utgick bl.a. från den kollektivistiska föeställningen att människor med nödvändighet blir på ett visst sätt - och därför också bör behandlas i enlighet därmed - om de tillhör en viss befolkningskategori, t.ex. utveckingsstörda, tattare eller romer.
I boken gör Irka Cederberg en metodisk genomgång av romernas lidandeshistoria från 1000-talet och framåt. Hon nöjer sig inte med svepande generaliseringar utan uthärdar att land för land, stad för stad och år för år redovisa övergreppen mot dessa statslösa människor.
Liksom judarna deporterades också romerna till förintelseugnarna. I Sverige fanns det krafter som övervägde att låta stämpa ett Z i deras pass liksom man redan stämplade J i judarnas. Men medan antisionismen med tiden blev politiskt inkorrekt har antiziganismen vuxit sig alltmer stark i hela Europa. Inte heller EU - som så stolt brukar deklarera sin tilltro till alla människors lika värde - har förmått att skapa någon bindande konvention för att säkra romernas rättsliga ställning i medlemsländerna. Det har mest blivit tomt prat och deklarationer som sedan blåst bort med olika opportuna opinionsvindar. Värst kanske i Berlusconis Italien, där rasismen har brutit fram i all sin fascistiska brutalitet. Berlusconi föreslog t.ex. att alla romska barns tumavtryck borde arkiveras.
Men som sagt: Sverige hukar. Inte ett ord från EU:s f.d. ordförandeland om detta mänskliga haveri. Intressant är också att notera att vi efter Katarina Taikon, denna mirakelmänniska som uträttade mer än en folkrörelse skulle ha kunnat göra, inte har några romska författare som efterföljare i Sveriges författarförbund. Därmed inte sagt att det är förbundets fel men någons är det onekligen. Jag minns att när Gösta Friberg, Siv Arb och jag drog igång Författarcentrum 1967 var en av våra främsta uppgifter att lyfta fram de undanskymda kulturerna och miljöerna i vårt samhälle. Tack vare livligt stöd från Björn Langhammer, gift med Katarina, och Rosa Taikon kunde vi arrangera en stor zigenarafton på Södra Teatern i Stockholm med sång, musik och tal.
När hände det senast?
Irka Cederbergs bok borde anbefallas som obligatorisk läsning för samtliga politiker och inte minst för Migrationsverkets tjänstemän.
Självklart borde den stå i varje svenskt skolbibliotek.
Född fördömdIrka CederbergLeopard förlag 2010