”Om jag också visste att världen skulle gå under i morgon, så skulle jag ändå i dag plantera ett äppelträd.”
Några hundra år senare gjorde Antonio Gramsci i sin egenskap av fängslad kommunistledare i Mussolinis Italien ett uttalande med precis samma innebörd. I ett brev till brodern ”Carlo” heter det nämligen:
”Mitt sinnestillstånd är sådant att även om man skulle döma mig till döden, så skulle jag lugnt och stilla slå mig ned och börja studera kinesiska dagen före avrättningen.”
Samstämmigheten mellan Luther och Gramsci kan tyckas anmärkningsvärd men är förstås en ren tillfällighet.
Men all citatexercis är inte lika oskyldig, och allt är inte tillfälligheter. I Dumskallarnas sammansvärjning (1982), amerikanen John Kennedy Tooles komiska mästerverk, hittar vi först dessa visdomsord på sidan 226:
”En god bok är en överlägsen andes hjärteblod, som balsamerats och bevarats med tanke på ett liv bortom det timliga.”
Yttrandet tillskrivs John Milton (1608-74), omtyckt engelsk författare, ivrig puritan och under lång tid verksam i Oliver Cromwells ministär.
Därefter slår vi upp den anspråkslösa volymen Quantum satis (1968), en samling tankekorn, skaldeord och citat ”från skilda tider om livet och människan”, sammanställda och utgivna av Agne Rundqvist. Högst upp på sid 225 – alltså inte längre 226… – förnimmer vi plötsligt igenkännandets glädje:
”En god bok är den dyrbara essensen av en stor andes hjärteblod, som balsamerats och bevarats för ett liv efter detta.”
Mannen bakom denna glansfulla formulering uppges här vara Axel Wallengren (1865-96), alias ”Falstaff, fakir”, vilket onekligen överraskar var och en som nyss försvurit sig åt Milton och dumskallarna. Man behöver nog inte vara konspirativt lagd för att genast ana gravade schäferhundar och efterapande mossugglor i denna (kon)text.
Inte heller behöver man vara någon Sherlock på Tullholmen för att lista ut vem som händelsevis plagierat vem. Nej, 1600-tals-Milton kan rimligen inte ha knyckt en enda stavelse av 1800-tals-fakiren.
Mats Parner