På 1960-talet hände det sig att den ryske poeten Jevgenij Jevtusjenko (en av de där ryska giganterna som aldrig kan få Nobelpris för att han inte spottat på sitt land) träffade Salvador Dali i Paris.
"Jag anser att den störste surrealistiske konstnären av alla var Adolf Hitler", sa Dali.
"Hur kan ni säga något sådant!" svarade Jevtusjenko. "Ni har inte känt krigets och totalitarismens fasor, men det har vi. Jag kan inte sitta kvar vid samma bord som er".
Jevtusjenko gick sin väg med som vanligt mycket högt buret huvud.
En amerikansk konstvetare som satt vid samma bord reste sig också och sa:
"Som ett bevis på min solidaritet med mister Jevtusjenko spottar jag i ert kaffe". Vilket han också gjorde.
Salvador Dali höjde sin kaffekopp och sa: "Jag har tvingats dricka kaffe med grädde, konjak, likör men det är första gången jag dricker det med en spottloska från en framstående konstvetare".
Precis som Marinetti hade visat sig förmögen att estetisera en granatskärv som trängde in i ett oskyldigt krigsoffer kunde Dali estetisera en spottloska.
Vem avgick med segern, tycker du?