Skriv ut denna sida

Reflektion: De nyfikna och orättvisorna

Melker Garay 11 februari 2016

Vad händer när natten driver dagen på flykt? Och när den tar världen i sin besittning? Sådana frågor kan ge upphov till många tankar. Speciellt för dem som är nyfikna på allt det som utgör livet, och som driver denna nyfikenhet till att bli gränsöverskridande. De som så gärna vill gå ett steg längre och som inte tar något för givet. Nyfikna tänkande människor som bär på något djupt inom sig som gör att de inte kan förlika sig med den bild av världen man gett dem. Och detta något som de bär på kan få dem att bestiga det som ingen annan bestigit, se det som ingen annan sett, säga sådant som att Kejsaren inte bär på några kläder.

 

Så hur förhåller sig dessa människor till världen? Ja, hur ser de på världen och allt det som försiggår där? Och vad är det som är så märkvärdigt med deras förhållande till allt det som de är så nyfikna på? Svaret är att de alla har en längtan, en obeveklig längtan efter att få veta hur världen i dess väldighet är beskaffad. De vill så gärna utplåna det som gäckar dem – okunskapen; det som ännu inte har blivit avtäckt. Ja, de vill inget annat än att jaga bort mörkret, på samma sätt som gryningen jagar bort den långa natten.

Så vad händer när de upptäcker hur världen är beskaffad? Hur förvaltar de allt det som de har uppdagat? De flesta vill nog dela med sig av sina upptäckter. Men välkommet är inte allt det som de vill berätta om. För vissa saker, vissa händelser, vissa sanningar ska inte berättas. De som har tillräckligt med mod kommer dock berätta vad de funnit, då de inte kan något annat. Framför allt de som blottlägger och avslöjar denna världs orättvisor. Ni vet de där orättvisorna som kan få en att bli förbannad. Orättvisor som finns där och som blir så plågsamt verkliga när någon påminner en om dem. De orättvisor som tonats ner och som inte får störa den tillrättalagda bilden av världen.

Det finns som bekant alltid några som vinner på det som är tillrättalagt. Det upptäcker man med tiden. Men vår bild av världen blir aldrig större än vad som tillåts. För orättvisor är aldrig orättvisor om vi inte ser dem. Och så länge vi inte ser dem, så länge de inte griper tag i oss är de oförargliga. Just därför måste bilden av världen vara tillrättalagd. Och att den är tillrättalagd betyder inget annat än att vi måste förlika oss med orättvisorna, som om de vore givna från allra första början. Men inget är givet. Det vet alla. För bakom varje orättvisa ligger en kamp; en kamp som någon vunnit, en kamp som någon förlorat. Och den som vunnit kommer alltid att vara mån om att världen måste fortsätta i den ordning som denne bestämt. Därför är bilden av världen tillrättalagd. Den bild som den nyfikne inte kan förlika sig med.

 

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Melker Garay