Skriv ut denna sida

Sverige år 2045

Pierre Gilly 11 juli 2015

Min morfars far, Isak Robert Johansson Bergman, föddes 1864 i Norrbotten. En bonde från 1500 talet hade förundrats över min morfars farfars potatisland, beundrat hans fina bibel, och häpnat över ångbåtarna ute på Östersjön. Men i övrigt var mycket sig likt. Under Isaks liv kom tågen, elen, telegrafen, telefonen, centralvärmen, bilen, flyget, radion, bion och det mesta som vi idag tar för givet. I alla fall för dem som hade råd. När Isak dog, ett halvår innan nazisterna angrep Polen, fanns redan det mesta som vi idag förknippar med en modern värld. 

Min pappa växte upp med TV och jag med datorer. Min tvååriga brorsdotter tycker bättre om läsplattor än nallar. Men ingen generation har upplevt lika dramatiska tekniska och ekonomiska förändringar som Isaks. Det är svårt att föreställa sig att en lika omfattande och snabb omdaning av samhället någonsin kan äga rum igen. 
 
En som försökt är Ray Kurzweil. han är en framgångsrik amerikansk uppfinnare som jämförts med Thomas Edison. Kurzweil menar att datorer, genetik, nanoteknik, robotisering och artificiell intelligens snart, innan min brorsdotter ens fyllt trettio, kommer att ha utvecklats till den grad att det till och med överträffar vad Isaks generation fick uppleva.
 
Kurzweil bygger sina förutsägelser på en historisk analys av den tekniska utvecklingen. Antalet transistorer man kan få plats med på ett datorchips har till exempel fördubblats vartannat år sedan 1965. Det kallas Moores lag. Det innebär att datorer kan göras allt mindre och snabbare. På fyrtio år har datorer gått från att vara något som behöver flera rum till att få plats i en ficka. En mobiltelefon idag är en miljon gånger mindre, snabbare och billigare än de bästa datorerna på sextiotalet.
 
Kurzweil utgår ifrån att tekniken kommer att fortsätta att utvecklas i samma takt. Om ytterligare några årtionden kommer datorerna att bli så små att vi kan ha dem i våra kroppar. Utvecklingen är exponentiell. När man börjar från en låg nivå kan en periodvis fördubbling förefalla liten. Ett blir två, två fyra, osv. Men efter trettio fördubblingar är man uppe i över en miljard.
 
År 2045 kommer vi inte att kunna förstå utvecklingen hävdar Kurzweil. Han kallar detta obegripliga tekniksprång för singulariteten. Maskinerna kommer då att vara intelligentare än människan, och enda sättet för oss att hänga med är att fusionera med dem och bli människo-maskinhybrider. Människan kommer att bli något helt annat än idag, och odödligheten en realitet.
 
Oavsett vad man tror om dessa förutsägelser, kvantitativa ökningar leder ju inte alltid till kvalitativa förändringar, kan man inte helt avfärda Kurzweils metod. Historien ger en vink om den tekniska utvecklingen.
 
Priset för solenergi minskar till exempel med 5-6 procent om året och kapaciteten med 30 procent. Prisraset beror på en kombination av stordriftsfördelar – det blir billigare att producera många solpaneler än några få – och att den befintliga tekniken förfinas.
 
Även utan tekniska genombrott för nya typer av solpaneler talar mycket för att solenergi kommer att vara lika billig som kärnkraft inom fem år. Om den trettiåriga trenden håller i sig ytterligare några decennier kommer vi att ha ett överflöd av billig solenergi. Den kommer att bli billigare än kol. Vindkraften utvecklas på ett liknande sätt. Och med tanke på hur utvecklingen av batterier sett ut de senaste årtiondena är det inte särskilt vågat att anta att lagringsproblemen kommer att lösa sig.   
 
Industrirobotarna blir allt billigare och kan göra allt mer. De har redan blivit så billiga att till och med ett låglöneland som Kina nu ersätter allt fler industriarbetare med robotar. Redan för tio år sedan var lönekostnaden för tillverkning av en ny bil bara tio procent.
 
Inom tio år kan robotar också komma att ta över svårmekaniserade verksamheter som klädindustrin och slakterier. Även utan några teknologiska genombrott kommer kombinationen av allt billigare förnyelsebar energi och allt billigare industrirobotar att påverka vårt samhälle drastiskt.
 
Konsekvenserna borde bli årtionden av omvänd oljekris: allt lägre produktionskostnader på allt från mat till bilar leder till allt lägre konsumentpriser. Den enorma välståndsökningen kan paradoxalt nog leda till ekonomiska kriser. Varför köpa en bil idag om den blir billigare nästa år?  
 
I Romanen Elektra, Kvinna år 2070 skildrar Ivar Lo-Johansson ett framtida Sverige där det finns ett överflöd av allt utom jobb. Mycket talar för att Ivar Lo förlade detta framtida paradis lite väl långt i framtiden. (Ett längre resonemang om det finns i mitt bidrag till antologin After Work Farväl till Arbetslinjen. Red Kristian Borg) Men historien visar också att politisk kamp är avgörande för arbetsmarknadens utveckling. När ska vi börja ta ut de enorma produktivitetsförbättringarna i mer fritid och mindre jobb?
https://ssl.gstatic.com/ui/v1/icons/mail/ellipsis.png) no-repeat;">
Pierre Gilly