– DET VIKTIGASTE är att man kan texten, först då kan man börja regissera, i annat fall är det bara textträning, säger Ulla Lyttkens, som är regissör för Hertsö Teaterförenings kabarét Vilse, som hade premiär den 23 oktober i Hertsöskolans aula i Luleå.  För många kan det vara tungt att repetera efter en lång arbetsdag. Du kan ha tränat texten på egen hand och kan den, men när du övar tillsammans med andra kan du få en blackout och hittar inte orden. Det handlar inte bara om att kunna en text utantill, det handlar också om, att känna till hela sammanhanget och agera, som om varje replik sägs första gången.

Ulla Lyttkens är professionell regissör och var tidigare länsregissör anställd av Landstinget/Norrbottensteatern för att utveckla amatörteatern i länet.

Hertsö Teaterförening bildades för tre år sedan och spelade förra året folkmusikalen Hertsö Happening i ett tält på idrottsplatsen. (Se Folket i Bild Kulturfront nr 6-7/2012) Det blev en stor framgång om än det första tältet som köpts av en laestadianförsamling brakade samman av tung blötsnö vid ett snöoväder i slutet på maj 2012.

HERTSÖN ÄR LULEÅS STÖRSTA bostadsområde med cirka 5.500 invånare och  började byggas 1973 i samband med att järnverket skulle byggas ut till Stålverk 80. Kabarén görs med anledning av bostadsområdets 40-årsjubileum. Tidigare i år satte föreningen upp en barnteatern Grodan och Kråkan, med två skådespelare.

Teaterföreningens Kabarét Vilse är skriven av Håkan Rudehill, med texter och musik gjorda efter teatergruppens improvisationer under våren. Föreställningen är fylld av scener, som bygger på nutiden, om vad som kan hända vid privatiseringar inom sjukvården (Kalabalik på Kirurgkompaniet), äldreomsorgen (Privat vardagsmorgon) och vad som kan hända om kraftverksdammen i Suorva brister, då hela Luleå älvdal troligen kommer att utplånas. Hur kan ett kursfall på Tokyobörsen påverka den privatiserade sjukvården? Varför har bankerna inga pengar längre (Var finns pengarna?) och flyttar huvudkontoren utomlands, som nu senast Nordea? Hur hittar man som nyinflyttad i ett bostadsområde, som vimlar av ”orrar och tjädrar, blåbär och uttrar”. (De återkommande scenerna Vilse i världen). Frågan väcks även i en sång om vad som kännetecknar "En typisk Hertsöbo", samt En liten kampsång av en städerska som kommer in på scenen och är väldigt förbannad. Kortare återkommande inslag är Fina damers fräckisar.

I kabaréns inledium finns en sång av Håkan Rudehill, som en lockande inbjudan:

”Det är så lätt att gå vilse
i vår vanskliga värld
Man trampar snett och går bort sig 
på livets långa färd 
Det är lätt gjort att ta miste 
fast man vill så väldigt väl
Det går så fort att gå bort sig 
för en stackars vilsen själ”.

HERTSÖ TEATERFÖRENING arbetar med en Gemenskapens teater, som internationellt kallas för Community Theatre. Genom sitt innehåll är målet, att föra och svetsa människor samman. Till skillnad från revyn, kan en kabarét innehålla fristående inslag som står utanför själva ”pjäsen”. Så t.ex medverkar den romska musikgruppen Terno Drom, vars flesta medlemmar bor på Hertsön, ryska Lada vokalensemble, en sång – och saxofongrupp med elever från Hertsöskolan och gymnasieskolan, under ledning av lärare från Kulturskolan, musik från Malaysia och magdans från Iran. Teatern har även en koreograf Yessiqa Lövbrand, som utformat dans, rörelser och performance, som vackert har stor betydelse genom hela Kabarét Vilse.

Följande strof ur slutsången ”Skepp som mötas i natten” av musikern och författaren Håkan Rudehill, tycker jag ger en bra inriktning för hela vår framtid: 

”Ett möte skapar en diskussion
En tanke väcks om förändring
Du vågar tänka nåt otänkbart
En dröm som gått vilse hittar nu hem”