Skriv ut denna sida

Hur tar vi emot flyktingarna?

Hans M Gabrielson 11 december 2015

Enligt statistik från Arbetsförmedlingen (Gotlands Tidningar 17/11) är arbetslösheten bland utrikes födda nu 21,8 procent, fem gånger högre än bland inrikes födda, där bara 4,8 procent är registrerade som arbetssökande. Arbetslöshetsgapet i Sverige mellan in- och utrikes födda är bland de allra största i EU. Varför är det så?

Två orsaker är tämligen självklara, nämligen skillnaderna i språkkunskaper och utbildning hos nyanlända. Förståelig svenska – den behöver inte vara perfekt – är en nödvändig förutsättning för att komma in i vårt samhälls- och arbetsliv. Även om åtskilliga flyktingar till exempel är färdigutbildade ingenjörer, lärare, sjuksköterskor eller läkare har många andra bara en kort eller avbruten skolgång i bagaget. Även om studiemotivationen är hög kostar det tid och stor ansträngning att plugga in svensk grundskola och gymnasium med godkända betyg. Något även ”helsvenska” elever känner av. 

Generaldirektören vid institutet för arbetsmarknad- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Olof Åslund, pekar på en betydligt giftigare orsak: diskrimineringen på arbetsmarknaden. Oavsett CV och meriter sorterar väldigt många arbetsgivare rutinmässigt bort arbetssökande med ”osvenska” namn. Vidare är de så betydelsefulla informella kontaktnäten betydligt glesare för nyanlända.

Trots ett veritabelt smörgåsbord av subventionerade anställningsformer som instegs- och nystartsjobb, Y/A- och traineejobb samt olika skattelättnader för arbetsgivare stiger i stället arbetslösheten för utrikes födda. Här är det något som inte fungerar. Jämfört med andra länder i Västeuropa är vårt Sverige helt enkelt urdåligt på att ta tillvara viljan, ambitionerna och kunnandet hos de som kommer hit som flyktingar.

Ett exempel: för ett par veckor sedan medgav Socialstyrelsen att över 2 000 läkare väntar på att få sina läkarutbildningar validerade – och att handläggningstiderna vuxit till runt två år. I ett läge när sjukhus och vårdcentraler utanför storstäderna lägger miljarder på överdyra hyrläkare visar detta exempel på ett dubbelt slöseri, dels att dessa flyktingars yrkeskunnande fastnat i svensk byråkrati, dels i läckande sjukvårdsbudgetar runt om i landet. Det är korkat.

Vissa saker behöver ändras i vårt mottagningssystem, och det snabbt. En är omedelbar undervisning i svenska också för asylsökande som ännu inte fått uppehållstillstånd. En annan är snabbt insatta yrkesutbildningar, till exempel i bygg-, anläggnings- och sjukvårdssektorerna som kommer att behöva mycket nytt folk framöver. Här har Komvux och yrkeshögskolorna stora uppgifter framför sig, där behövs resursförstärkningar. Den satsningen tjänar vi alla på.

Dessutom bör regeringen – med undantagslagstiftning om så krävs – göra slut på Bert Karlssons och hans vinstlystna kollegors i Aleris, Attendo med flera utnyttjande av flyktingtragedin för egen vinning. De ska ha täckning för faktiska kostnader för flykting-boendena, och åläggas att återinvestera vinster i verksamheten. Situationen är nu alltför allvarlig för att låta dessa företag fortsätta sluka medborgarnas skattemedel som hittills. Nöd bryter lag, i detta fall lagen om offentlig upphandling (LOU).

Avslutande delen i triologin om flytingfrågan: de andra två delarna var Åh alla dessa flyktingar och Vi har klarat flyktingvågor förr

Hans M Gabrielson