Skriv ut denna sida

Vietnamrörelsen i Sverige 50 år

Christer Lundgren 11 november 2015

En riktig fest- och segerstämning återupplivades då Vietnamrörelsens 50-årsjubileum firades i Stockholm lördagen den 7 november. Närmare 200 deltagare, de flesta tidigare FNL-aktivister, trängde sig samman en lokal i ABF-huset.

Mötet inleddes med Ingela Romares film ”I det förflutnas spegel”, där hon för vidare sina minnen och intryck från Vietnamkriget till sin tonåriga dotter.

Vietnams ambassadör Tran Van Hinh, som hörde talas om solidaritetsarbetet i Sverige som liten pojke på 10 år, höll ett välkomst- och tacktal.

De forna FNL-arna Viveca Ringmar och Lasse Litzén vägledde deltagarna genom det väl balanserade programmet.

Det var 1965 som de första demonstrationerna mot USA:s krig i Vietnam anordnades. Till en början var det små manifestationer på Hötorget, ”men vi fick god hjälp av Stockholmspolisen”, kommenterade Sköld-Peter Matthis ironiskt. Några nitiska polisers våldsamma ingripande mot manifestationen, som hade polistillstånd, väckte stor uppmärksamhet och bidrog till den växande proteströrelsen och så småningom bildandet av De Förenade FNL-grupperna, DFFG.

Senare bildades också Svenska Kommittén för Vietnam, som hade kontakter i det politiska etablissemanget, och Olof Palme gick i demonstration tillsammans med Demokratiska republiken Vietnams (Nordvietnams) ambassadör.

Ulf Nilsson, Växjö, berättade om Vietnamkriget och dess bakgrund och Lena Kallenberg från Sofia-Katarina FNL-grupp och Marita Ulvskog från Luleå om erfarenheter från det lokala solidaritetsarbetet. Glimtar från Södra Vätterbygdens FNL-grupp skildrades i en film.

Ulf Karlström belyste tio års solidaritetsarbete (1965-1975) och klargjorde bland annat bakgrunden till DFFG:s tre paroller: USA ut ur Vietnam! Stöd Vietnams folk på dess egna villkor! och Bekämpa USA-imperialismen!

Vem vann kriget? Efter USA:s snöpliga reträtt från Saigon, som blev Ho Chi Minh-staden, kunde svaret förefalla givet, men USA-imperialismen har inte gett upp sin strävan efter världsherravälde och Mikael Nyberg, som siste talare, reste frågor om utvecklingen sedan dess och behovet av fortsatt kamp.

Tal och filmer varvades med musik av Sven Hedman, ”Nixons beska droppar”, Jannes fenomenala orkester och till slut Stefan Ringbom med den klassiska Balladen om Rune Henry Johansson, innan mötet avslutades med att alla deltagare stämde upp FNL-rörelsens främsta kampsång, den sydvietnamesiska befrielserörelsen FNL:s ”nationalsång”, Befria södern!

Christer Lundgren