Hur hustrun till en svårt strålskadad arbetare lyckades ta sig till Moskva dit hon ryktesvis hört att de värst drabbade förts. Hon gick från sjukhus till sjukhus och hittade till slut sin vanställde närmast döende man.
Trots förbud stannade hon hos sin man, med stor risk att själv bli strålskadad, de sista dagarna han levde.
Eller den lille pojken som tog på sig den strålskadade mössa som fadern lämnat efter sig. Sonen bar mössan så stolt. Hans pappa var ju en sovjetisk hjälte. Vad hans mamma inte visste var att mössan var nersmittat med radioaktiv strålning som gav sonen obotlig hjärncancer.
Svetlana Aleksijevitj går under huden som ingen annan författare. Kände att jag i min recension på intet sätt kunde göra henne rättvisa.
Jag har bara läst denna bok av Svetlana Aleksijevitj och kan rekommendera den för alla som inte har läst något av henne tidigare.