Mycket runt kampanjen är i skrivandets stund oklart. Flera jurister FiB/k talat med anser att den mycket väl kan utgöra ett brott rubricerat som hets mot folkgrupp (exempelvis Behrang Kianzad, som också skriver det i ETC) . Det är dock inget Stockholms Lokaltrafik verkar ha funderat över, då de under onsdagen suttit i krismöte om den nu uppkomna situationen. De hänvisar till att Sverigedemokraterna har betalt propagandakampanjen, och SL-ledningen nu letar därför efter andra annonsplatser åt SD-propagandan. Man säger att Sverigedemokraternas kampanj måste tillåtas, så att även andra partier ska kunna annonsera.
Men ingen yttrandefrihet har någonsin varit obegränsad. Vanligen går gränsen vid förtal och mobbing. I Stockholms lokaltrafiks fall går gränsen redan vid en tvåtusenårig erotisk målning från Pompeiji, som illustrerar en av Milesgårdens utställningar, samt en annons för Stockholms Fria tidning som verkar propagera för vegetarianism. Båda dessa kampanjer stoppades av SLs styrelse. Man ser alltså från SLs håll med betydligt mer tolerant blick på rent rasistiskt hat, än på något så förkastligt som antikt sex eller veganism.
Troligen skulle inte vegankampanjen eller erotiska bilder från Pompeji förargat folk på det viset som SDs kampanj riktad mot tiggare gjort.
Pudelns kärna - det som förargar folk - är alltså att Sverigedemokraternas kampanj inte är någon politisk kampanj. Istället är syftet med den att mobba tunnelbanetrafikanter, som redan råkat illa ut. Mobbing är ingen politisk fråga, det är heller inget man bör tolerera i yttrandefrihetens namn. Mobbing är mobbing, och något som bör avbrytas av de som upptäcker den. I fall av barnmobbing är det lärarens och de andra barnens uppgift. PÅ arbetsplatsen är det arbetsledarens och kollegornas uppgift. I resten av samhället kan polisen avbryta, men även andra människor som upptäcker mobbingen. Det kallas civilkurage, och sådan finns det för lite av.