I somras smsade en kompis mig om att ta en fika på stan. Hon sa samtidigt att det var nazister på stan och frågade om någon motdemonstration var arrangerad. Det visste jag inte, men fika är ju alltid nice. Mormor och morfar råkade komma förbi just då och kunde passa våra tre barn. Jag och min sambo tog därför chansen att gå ner på stan för en vuxenfika och för att kolla upp vad min kompis pratade om. När vi kom ner till gågatan stod de där. Bredbenta och svartklädda med sköldar och flaggor på långa pinnar (dessa visade sig senare vara pefrekta som tillhyggen).

Folk stirrade lite otryggt på dem och en av de svartklädda leende kom fram mot oss och lämnade ett flygblad om ”massinvandringen”. Vi stoppade flygbladet där det hörde hemma: i papperskorgen. Sen var diskussionen igång. Här står de alltså mitt på gågatan och spyr ur sig rasistiska floskler, förnekar Förintelsen, fräser åt en mörkhyad tjej att hon inte ska vara här och samtidigt filmar de oss konstant. Stämningen blir allt aggressivare, men vi samtalar fortfarande lugnt, även om det kokar inombords. Till slut ber min vän nazisterna om att de ska sluta filma henne och sätter en hand framför kameran för att inte behöva vara med på filmen. Detta tar det som en provokation och knuffar till henne. Min sambo ser hur en kille måttar ett slag mot henne och går emellan. Slagsmålet är ett faktum. Vi överfalls av 10-15 nazister som slår med sköldar och pinnar och misshandlar min sambo. Till slut kommer polisen fram och föser bort SMR från oss. Nazisterna går långsamt därifrån och polisen gör ingenting...

Hur fan kan det få bli så här? Hur kan SMR få stå på stan och sprida sitt falska och hemska budskap? Hur kan de få slå på oss som protesterar och ifrågasätter deras lögner? Taktiken som SMR kör med följer ett mönster som vi sett flera gånger tidigare. Det här är inget nytt. Det är ett planerat sätt att få fram konfrontationer för att skrämma oss till tystnad. Taktiken användes redan av Hitlers hantlangare under 30-talet. Det är ett effektivt sätt att skapa utrymme för att de ska kunna fortsätta sprida sina budskap. De framställer sig som hårda, väntar på att någon ska säga emot och då går de till en snabb, aggressiv attack. Man misshandlar folk på offentliga platser och polisen framstår (med all rätta) som handlingsförlamad. Detta underminerar vårt demokratiska samhälle. De skrämmer oss till tystnad. Tyvärr fungerar det också. Jag blir rädd, SMR är faktiskt farliga. Visst kan man se dem som förvirrade, unga killar som söker samhörighet men detta tillsammans med den målmedvetna träningen, det sekteristiska och elitistiska tänkandet och tillgången på vapen gör dem till ett reellt hot mot oss alla. Det finns då ingen som försvarar oss, vi måste själva visa civilkurage och vägra gå med på deras taktik.

När man då visar civilkurage och bryr sig om sina medmänniskor genom att arbeta antirasistiskt klassas man som ”vänsterextrem” och vi blir då, i alla fall enligt regeringens definition, lika goda kålsupare. Det är dock en väldigt stor skillnad mellan oss. Medan jag står upp för alla människors lika rätt, för människors rätt att leva i ett demokratiskt, klasslöst samhälle står de för ett motstånd mot detta. Att misstänkliggöra mitt och andras arbete för ett bättre samhälle, att jämställa det med SMRs politik får mig att undra om regeringen och borgarna inte vill att vi ska arbeta mot fascism och rasism. Varför vill de då inte det? Vilka är det som tjänar på fascismens framväxt? Fascismen har aldrig utgjort ett hot mot kapitalismen, utan snarare räddat den när den varit hotad från vänster. Fascismen och nazismen har sett till att de som har det bäst under kapitalismen kan fortsätta att ha det så medan vi vanliga människor, arbetarklassen, även fortsättningsvis får vara underordnade. För att effektivt kunna bekämpa nazism och rasism måste vi också bekämpa klassklyftorna och bygga ett samhälle präglat av solidaritet. Attacken i Kärrtorp och på andra ställen, som här på gågatan i somras, visar att det inte är riskfritt att arbeta antinazistiskt och solidariskt. Men vi ger inte upp! När de attackerar oss måste vi försvara oss och vårt svar måste alltid vara att organisera oss. Istället för rasism och nationalism säger vi att arbetarklassen inte har någon nation! Vi behöver ett klassperspektiv. Vi har mer gemensamt med arbetarklassen över hela jorden än vi har med våra chefer och kapitalister!

När fascismen växer sig starkare över hela Europa är det därför viktigt att vi organiserar oss ännu starkare och att vi visar att vi inte accepterar detta. Vi har redan sett vad ett decennium av nazism kan göra, vi måste stoppa nazismen innan den växer sig stark igen. För att göra det behöver vi hålla ihop och lita på varandra och på vår gemensamma styrka. När nazisterna attackerar oss, våra barn och våra gamla behöver vi sätta hårt mot hårt. Ingen annan kommer göra jobbet åt oss!

Erik Pelling (S) representerade Socialdemokraterna och sa något i stil med detta (det talade ordet gäller):

Nazism har för mig mest varit något som hör historien till. Men när nazister i augusti under flera timmar ockuperar gågatan och misshandlar två åskådare. I vår stad. Här i Uppsala. Och när samma mönster sen upprepas i Umeå. Och nu senast i Kärrtorp i Stockholm. Ja då är det dags att vakna.

Som ung SSU:are vigde min mormor Ingrid Andersson (född 1918) sin ungdom åt att tillsammans med min morfar stödja det demokratiska Spaniens kamp mot fascismen i det spanska inbördeskriget. Min mormor genom att samla in pengar, knacka dörr och bilda opinion. Min morfar Conny Andersson genom att strida och såras i de internationella brigaderna. Inför och under världskriget som följde tog de båda aktiv ställning mot nazismen. Jag är stolt över min mormor och morfar. Och jag trodde faktiskt att vi lämnat 30-talet bakom oss.

Men när jag i söndags nås av nyheten att nazister attackerat en demonstration full av barnfamiljer. Och det i Kärrtorp där jag brukar ta tunnelbanan efter att ha hälsat på min mormor. Och när min mormor berättar att uniformerade nazister under hösten marscherat på Kärrtorps IP alldeles intill där hon bor. Ja då är det uppenbart att historien upprepar sig. Ja då är det uppenbart att det är dags för oss alla att vakna.

Det är inte okej att vi i kommunfullmäktige och riksdagen har ett främlingsfientligt parti. Ett parti som trots sin påstådda nolltolerans mot rasism uppenbarligen är impregnerade av rasism och islamofobi. Fighten mot Sverigedemokraterna tar vi i valet om ett år. Goda argument, kunskap och tydliga politiska alternativ kommer att rycka undan mattan för dem.

Med nazistiska grupper som Svensk motståndsrörelse är det svårare. Att delta i demonstrationer som den här är ett sätt. Det måste vi fortsätta med. Men vi måste också kunna lita på att polis och myndigheter har koll på läget, ser allvaret och vågar ingripa. Efter händelserna i Uppsala i augusti och Kärrtorp i söndags är jag inte så säker på att man verkligen har koll. Och det oroar mig.

Såhär beskriver Uppsalaförfattaren Ola Larsmo nazisternas sätt att jobba:

”Svensk motståndsrörelse, som har en uttalad våldsmetodik, punktmarkerar ”mindre” orter, väntar tills polisen vänder ryggen till och ger sig sedan på någon. Syftet är det gamla vanliga: man vill skrämmas och därigenom få respekt. Man vill ha mediauppmärksamhet. Och man vill bli lagförd – för att mäta var gränsen går. Och flytta den.”

Vårt ansvar som Uppsalabor. Och mitt ansvar som kommunalråd är att se till att de inte lyckas med det. Låt oss dra en gräns här och låt oss hålla den. Nästa gång vi ses hoppas jag att alla fackförbund och alla demokratiska partier är här. Vi ska inte ha några nazister på våra gator! Tack!

Erik Pelling (S), Uppsalabo, fyrabarnspappa & kommunalråd i opposition.

Celsiustorget, Uppsala den 19 december 2013. Foto: Klas-Herman Lundgren

UNT 2013-12-20

UNT, Upplandsnytt, TV4 Uppsala och SVT Uppland rapporterar

Påkspråk - Alla våldsbejakande extremister kan inte dras över samma kam, skriver Ann Heberlein.

"Hur ska vi förhålla oss till våld som politiskt medel? Hannah Arendt skriver i ”Om våld” att våld kan förstås, och kanske rättfärdigas, men aldrig legitimeras. Våld förändrar världen men, skriver Arendt, våld kan bara förändra världen till en våldsammare plats....

I helgen kommer tusentals människor åter att samlas i Kärrtorp för att visa sin avsky mot nazism och fascism. Det finns ett motstånd, ett fredligt motstånd: Vi är många som tror på att en bättre värld är möjlig utan att ta till våld. Låt oss hoppa att helgens antirasistiska möte avlöper utan våld och sammandrabbningar. Låt oss hoppas på en värdig manifestation för människans värde och ett fritt samhälle."