Skriv ut denna sida

Bränn inte våra hem

StreetGäris-Karen Austin-Brandman Mattias Lassén via Facebook 23 maj 2013

Ailin Moaf och Soraia Guled i gruppen StreetGäris talar på manifestation i Husby för icke-våld. Brandman berättar: "Tack och lov var det bara en av ungefär 20 stenar som gick igenom rutan."

Ailin Mi och gruppen Streetgäris arrangerade manifestationen "Bränn inte mitt hem" mot våldet i Husby. "-Vi är emot allt våld, både polisens och ungdomarnas. Nu ska vi ta tillbaka vår stad" säger Ailin till DN Stockholm 

 

Foton: Karen Austin.

StreetGäris

Det finns så många kollektiv/grupper/organisationer för allt mellan himmel och jord. Vi har politiska, feministiska, ideella och andra typer av intresseorganisationer med olika syften och mål. Allt detta är GRYMT!.. Men,Varför finns det inte en mötesplats/forum för UNGA TUNGA TJEJER? Tjejer som som kämpar för sin grej, har olika drömmar, erfarenheter och tankar??

StreetGäris är ett kollektiv för unga tunga, motiverade tjejer som vill stötta, inspirera, och skapa kontakt med varandra, från ort till ort, och stad till stad.

Vi kanske kan peppa varandra, filosofera, bolla ideer eller starta något tillsammans.

Här ska det inte finnas några krav, man får vara den man vill.

Det finns så många grymma tjejer där ute, vi borde ena oss. Tror ni inte att det skulle bli KRAFT om vi slöt oss samman???

Gruppen är till för alla tjejer som vill vara med. Den enda regeln är ömsesidig respekt.

Gruppen e sluten, så bjud in vänner/bekanta som ni tror skulle vilja va med :)

LEGGO!

Mattias Lassén på Facebook: Till dig som kastade stenar på oss i natt.

I natt kastade du stenar på oss! Tack och lov var det bara en av ungefär 20 stenar som gick igenom rutan. Som tur var hade jag min hjälm på huvudet så stenen lämnade bara ett stort ärr i min hjälm. Som tur var träffade du inte vår chaufför, han kunde köra oss där ifrån och han kunde lämna sin son på dagis i morse. Själv fick jag krama om min flickvän när jag kom hem, overklig omfamning! Som tur var skadades ingen annan fysiskt av de stenar du kastade på oss. Men du har påverkat mitt och mina vänners yrkesliv för all framtid!

Jag är här om din pappa behöver hjälp om han krockar med sin bil, jag hjälper din syster om det börjar brinna i hennes kök. Jag kommer att simma i iskallt vatten för att hjälpa din lillebror om han trillat ur en båt även fast det är iskallt i vattnet. Jag kommer att hjälpa din mormor om hon får hjärtstillestånd och jag kommer även att hjälpa DIG om du går igenom isen en solig dag i mars. Varför gör du då så här mot mig? Jag har också en familj som vill träffa mig igen, precis som du!

Studenterna på masterprogrammet i journalistik, JMK, Stockholms universitet jobbar just nu med övningar i webbjournalistik. Följ deras arbete

Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet  Någon har försökt tända eld på Lillholmsskolan i Vårberg, inte långt ifrån mitt tidigare hem. Hjärtat knyter ihop sig i min bröstkorg när jag hör nyheten. Vi vet inte vem som gjorde det. Vi vet inte varför.  

 

Bränderna är inget rop på ökad jämlikhet

Någon har försökt tända eld på Lillholmsskolan i Vårberg, inte långt ifrån mitt tidigare hem. Hjärtat knyter ihop sig i min bröstkorg när jag hör nyheten. Vi vet inte vem som gjorde det. Vi vet inte varför. Men ögonblickligen drar en kamp i gång om hur dådet ska tolkas...

Bränderna i Stockholms förorter innehåller dramaturgiska element vi känner igen. Vi är vana vid att känna sympati för David, den unge mannen som reser sig från en utsatt position. Men att många unga män i miljonprogramsförorter är utsatta för allehanda diskriminering betyder inte att de automatiskt har rätten på sin sida. Tvärtom, de politiska rörelser i europeisk historia som i dag är mest förkastade lockade alla till sig unga arga män från utsatta samhällsklasser.

Vi måste kollektivt släppa revolutionsromantiken. Kidsen som härjat inför mobilkameror sjunger inte på Internationalens kända strof om att ”sista striden är här”. Att försöka tända eld på en skola är inte en revolutionär handling som ska föra samhället framåt. Lika lite som ett bokbål är det.

I en skola som Lillholmsskolan går elever med olika bakgrund. De rymmer inombords en enorm potential. I den skolbyggnaden bygger de sin framtid. Många av dem kommer att göra en resa precis som jag har gjort. Men om skolan bränns ner hämmas deras utveckling...


Bränder av bilar, kulturhus eller skolor är inte ett tecken på att folket äntligen reser sig för att göra uppror. Denna infrastruktur som omvandlas till aska är medel för förortsbors frigörelse. Medel som någon nu vill ta ifrån dem.

De här killarna har en agenda. De vill skapa ett bättre liv, men bara för sig själva. Och det vill de skapa på bekostnad av andra. När de har någon att trampa på får de äntligen känna sig mäktiga. Den skräckinjagande känslan av att vara liten och förbisedd får falna för en stund. Så tro inte för en sekund att bränderna är ett rop på ökad jämlikhet.

Inti Chavez Perez är författare

 

'Sluta bränna bilar'

Familjen till ihjälskjutne 68-åringen talar ut om händelserna i Husby

Den 12 maj sköts en 68-årig man ihjäl av polisen i sitt hem i Husby. Det tros ha bidragit till att orsaka upploppen i förorterna. Nu uttalar sig för första gången familjen om vad som hände när mannen sköts. – Han har aldrig varit en aggressiv man. Det är helt påhittat, säger Risto Kajanto, mannens svåger, till Aftonbladet. Samtidigt uppmanar han nu upploppsmakarna att sluta bränna bilar.

 

 

De ökande klyftorna är chockerande
Husby är satt i brand och elden sprider sig.
Högern gör sig dum om Husby
www.aftonbladet.se
Alexandra Pascalidou: Killarna kanaliserade sin ilska genom att krossa och bränna
www.dn.se
Det brinner bilar i Husby. Killar kastar stenar. Det är beklagligt och förkastligt och kortsiktigt och kontraproduktivt och en massa andra fördömande fraser. Och det är givetvis föräldrarnas ansvar också.
StreetGäris-Karen Austin-Brandman Mattias Lassén via Facebook