Skriv ut denna sida

Mitt livs första demonstration

Leo Rudberg 1 mars 2013

Leo Rudberg, 17 år, skriver om sitt första demonstrationstal på Råstasjödemonstrationen i Solna: - Undertecknad talar för 250 människor om Råstasjön. Ja, detta är (typ) mitt livs första bild på mig själv på min blogg – jag tyckte det var passande, nu när jag arrangerat mitt livs första demonstration! Foto: Sophie Woolley.

WOW – 250 demonstrerade för Råstasjön!

Idag arrangerade jag mitt livs första demonstration – givetvis inte ensam, utan tillsammans med många andra fantastiska Fältbiologer, Naturskyddsföreningen-medlemmar, StOF-are, JOK-are och boende i området. Alla var samlade i Nätverket Rädda Råstasjön, en ny folkrörelse i Stockholm. Demonstrationen syftade till att rädda Råstasjön från bostadsbebyggelse. Det gick fantastiskt!

250 engagerade slöt upp. SVT (spola fram till 02:50 här - fel länk förut, nu rätt!), TV4 (inslagets första nyhet här - jag intervjuas!) och DN (den alltid lika fantastiske Stockholmskännaren Lars Epstein) bevakade demonstrationen. Fyra bejublade tal hölls. Ett av dessa höll jag själv: det inledande talet. Det kommer här nedan, först i skriftlig form, sedan i en YouTube-video tillsammans med två andra tal. Rädda Råstasjön!

Men först och främst: innan klockan blir midnatt, släng gärna iväg ett kort mejl till Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den. där du skriver att Råstasjön bör räddas från byggplanerna! (Det räcker, men vill du ha skrivtips ska du kolla här.)

När världen kom till Solna

Varmt välkomna, kära vänner av Råstasjön!

Ute i världen pågår just nu en kamp. En strid mellan två utvecklingar.

På ena sidan har vi naturförstörelsen, frontalangreppet på den biologiska mångfalden. Amazonas regnskogar skövlas, Arktis hotas av oljeborrning, här i Norden planeras gruvor i världsarv och nationalparker. Det här skadar inte endast vår natur, utan drabbar även vår ekonomi. Under börskraschen på Wall Street 2008 förlorades några hundra miljarder amerikanska dollar – en ofattbar summa. Men förstörelsen av biologisk mångfald i form av förlorade ekosystemtjänster kostade samma år över 2000 miljarder dollar. Attacken på naturen kostade oss alltså i rent ekonomiska termer mer än dubbelt så mycket som en av vår tids värsta börskrascher. [Källa]

Det var den ena utvecklingen. Den andra är en motreaktion. Över hela världen ställer sig människor upp och försvarar de marker de närts av, levt i och älskat. Denna miljörörelse har burits fram av hela mänskligheten, i varje del av världen. I Sydamerika protesterar ursprungsbefolkning för att rädda ursprunglig natur. Borta i Mellanöstern enas ungdomar för att stoppa klimatförändringarna deras diktatorer driver på. Och på andra sidan Atlanten demonstrerar folk över hela Nordamerika mot en ny förödande oljeledning.

Idag har världen kommit till Solna.

Den ena utvecklingen i form av det exploateringsförslag Solna stad och den politiska majoriteten lagt ut på samråd. Förslaget skulle innebära att stora delar av skogen norr om Råstasjön skulle försvinna, och omistliga naturvärden med den, för att aldrig komma tillbaka.

Men även den andra utvecklingen har kommit hit. Den är vi. Vi – ungdomar, pensionärer, barnfamiljer, fågelskådare, joggare. Med andra ord: folket. Tillsammans står vi upp och kräver det enda rätta. Och vi gör det gentemot politikerna, de vi valt att verkställa våra viljor.

Många politiker vacklar. De låtsas att man kan ”kompromissa” mellan natur och bebyggelse. ”Strandskyddet ska sparas – resten bebyggas!” Men det räcker inte alls; naturvärden finns även utanför strandskyddet. Det enda rimliga är att hela naturområdet bevaras och blir naturreservat. Kombinerat med bebyggelse på annan plats – utanför detaljplanen – skulle detta innebära att natur och bebyggelse båda tillgodoses.

Precis som resten av världen står Solna stad nu inför ett vägskäl. Ska Solna välja exploateringens väg – där kortsiktiga vinster värderas högre än ekonomisk hållbarhet, där naturvärden förstörs för all framtid, där min egen generation blir den sista att uppleva några större områden av tätortsnära natur? Eller ska Solna istället välja naturens väg – där ekonomin på lång sikt gynnas genom den bevarade rekreationens hälsoeffekter, där natur- och rekreationsvärdena finns kvar och där alla generationer framöver kan njuta av Råstasjön för all framtid?

Jag vill tacka er som samlats här idag för att gemensamt välja naturens väg – för fåglarna, för folket, för framtiden. Tack!

Leo Rudberg