Skriv ut denna sida

Selektiv pressfrihet

Tigran Feiler 16 maj 2012

När pressfrihetens dag uppmärksammades i media kvalade den fjärde fängslade svensken, Joaquín Pérez Becerra, inte in. Det tycks i Sverige finnas en rädsla för att stöta sig med den colombianska regimen, skriver frilansjournalisten Tigran Feiler. När pressfrihetens dag uppmärksammades i media för två veckor sedan var de fängslade svenskarna tre: Johan Persson, Martin Schibbye och Dawit Isaak. ”Ett dystert och svårslaget Europarekord”, kommenterade Reportrar utan gränsers ordförande Jesper Bengtsson. Varför kvalade den fjärde svensken Joaquín Pérez Becerra, som sitter fängslad i Colombia, inte in? Inte tillräckligt svensk? Inte tillräckligt mycket journalist? Svar av Jesper Bengtsson, som får nytt svar av Tigran Feiler

Tigran Freiler. Foto: Privat.

Nej, svaret ska nog sökas någon annanstans.

Det tycks inom den svenska offentligheten råda ett omvänt samband mellan vad som är politiskt kontroversiellt och vad som är värt att kampanja för. Det krävs inget större civilkurage för att stå upp emot diktaturerna Etiopien och Eritrea. Det är politiskt helt ofarligt – det retar inte upp någon.

Colombia kallas däremot för ”Latinamerikas äldsta demokrati” och ställer till med problem för vår liberala världsåskådning. Eller hur förklarar vi att det i en liberal demokrati varje år sker fler politiska mord och försvinnanden än under 27 års militärdiktatur i Chile?

 

Några kroppar, bakbundna, av de 2000 kroppar som beräknas finnas i den största massgraven som påträffats i modern tid i Latinamerika; den i Macarena, Colombia. Militären mördade bönder och civila och kallade dem för "gerillsoldater stupade i strid med armén". Så mördades många av de 5.000 medlemmarna i vänsterpartiet Union Patriotica som Joaquin Pérez tillhörde i Colombia. ILLUSTRATION: ANNCOL.

Allt blir mer komplicerat när hotet mot yttrande- och pressfriheten inte kommer från en Lukasjenko, en Assad, eller en Afewerki. Då blir det svårare att enas om kampanjer över tidningsgränserna med digitala klockor som räknar sekunder, timmar, dagar.
Pérez Becerra flyr undan förföljelser i Colombia 1993 och söker politisk asyl i Sverige. 1996 är han med och grundar nyhetsbyrån Anncol och några år senare nätradion Café Stereo. Från en källare i en Stockholmsförort produceras häftiga anklagelser mot den colombianska statsapparaten – samröre med knarkkarteller, stöd till högerextrema paramilitärer och omfattande korruption. Kommunikéer från Farc-gerillan samsas med rapporter från sociala rörelser och undersökande journalistik från colombiansk massmedia. Genom att publicera information som få andra vågar göra har Anncol otvivelaktigt fyllt ett tomrum i det colombianska medielandskapet.
Joaquin Perez mordhotades av militären som kommunalråd i staden Corinto för vänsterpartiet UP. När hans fru kidnappades ansåg UP att han borde går i exil, för att undgås att mördas, som 5000 av hans partikamrater i UP (bakgrunden). Så kom han till Sverige 1994 där han också anslöt sig till svenska vänsterpartiet (v).

Under Alvaro Uribes tid som president (2002–2010) hårdnar klimatet i Colombia. Även etablerade journalister som väljer att berätta andra historier än den officiella misstänkliggörs, övervakas och tvingas i exil. Uribe lovar att fängsla personerna bakom Anncol och i januari 2010 ber exilcolombianerna bakom nyhetsbyrån den svenska regeringen om skydd. 21 april 2011 grips Pérez Becerra på flygplatsen i Venezuelas huvudstad Caracas och utlämnas 72 timmar senare till Colombia. Han anklagas för att vara en nyckelperson i Farcs internationella arbete.
Den väpnade konflikten i Colombia har rasat i över 50 år och alla parter begår övergrepp: polis, militär, paramilitärer och gerillagrupper. Journalister blir brickor i ett politiskt spel vilket tydligt illustreras av fallet med den franska journalisten Romeo Langlois som nu sitter fången hos Farc.
Förmodligen begår JOURNALISTEN:s Johannes Nesser det största av alla regelbrott som en journalist kan begå i fallet Joaquin Perez. Han GISSAR att när det dementerade påståendet om att FARC-gerillan vill utväxla en fransk reporter mot Perez "så spär det på misstanken om att svensken har en stark koppling till Farc". Fransmannen deltog i en militär expedition mot gerillan och efter sju timmars strider, kastade han av sig stridshjälm och vapenrock och flydde över till gerillans posteriingar. ILLUSTRATION: ANNCOL.
Men insikten om den colombianska konfliktens komplexitet får inte leda till handlingsförlamning. ”Vi tittar på det fallet”, svarade Bengtsson när frågan om Pérez Becerra dök upp i DN:s chat på pressfrihetens dag, den 3 maj. De har haft över ett år på sig att titta på fallet. Risken är stor att det som i fallet Isaak dröjer flera år innan man reagerar.
Rättegången mot Pérez Becerra inleddes i april, men medialt och politiskt är han redan dömd. Colombia har en lång tradition av politiskt färgade rättegångar där tvivelaktigt bevismaterial används. Inget talar för en rättvis process i ett prestigefall som detta. Situationen är särskilt allvarlig nu när det cirkulerar felaktiga rykten om att Farc skulle ha föreslagit en fångutväxling mellan Pérez Becerra och Langlois. Det minsta man kan kräva är att Pérez Becerra som enbart är svensk medborgare återbördas till Sverige. Har han begått brottsliga handlingar ska han dömas här. Men det har från svenska myndigheter aldrig funnits några misstankar mot Pérez Becerra.
RESULTATET av en kort TT-artikel som i praktiken dömer den fängslade svenske journalisten. Fallet Perez visar att vi journalister kan förstöra en människas liv om vi våldför oss på sanningen. ILLUSTRATION: ANNCOL.
Den colombianska staten har misslyckats med att tysta kritiska röster i landet men verkar tyvärr har lyckats bättre på den internationella arenan. Ibland tycks rädslan för att stämplas som gerillasympatisör rentav vara större i neutrala Sverige än i Colombia där journalister och aktivister agerar med livet som insats. Och under tiden rullar rättsprocessen mot Pérez Becerra på i Colombia utan stöd eller uppmärksamhet från kollegor i Sverige. Ja, för det är faktiskt vad vi är – vare sig vi vill eller inte.
Tigran Feiler, frilansjournalist och forskare om medier i konfliktens Colombia.

Mitt resonemang i fallet Pérez Becerra handlar inte om en konspirationsteori, utan det handlar om politisk verklighet. Det skriver frilansjournalisten Tigran Feiler.

Det är glädjande att Jesper Bengtsson och Reportrar utan gränser anser att fallet Pérez Becerra handlar om yttrandefrihet och nu vill driva frågan. Hittills har fallet kännetecknats av en kompakt tystnad från svenska medier och organisationer. Det är i sig särskilt allvarligt eftersom Pérez Becerra utlämnats till det land som han en gång flytt ifrån,

Bengtsson utmålar mitt försök att förstå tystnaden kring Pérez Becerra som en konspirationsteori och påstår att jag blundar för fakta. Naturligtvis känner jag till att Reportrar utan gränser (och även Journalistförbundet) under lång tid engagerat sig för colombianska journalisters rättigheter. Detta är självklart utmärkt.

Mitt resonemang handlade om fallet Pérez Becerra i allmänhet och avsaknaden av breda kampanjer över tidnings- och organisationsgränserna i synnerhet. Jag tror att Bengtsson mycket väl förstår att det hade varit svårt att få DN, SvD, Aftonbladet och Expressen att enas kring en kampanj i fallet Pérez Becerra. Och att det inte bara handlar om problemet med att definiera vem som är journalist. Att olika aktörer värderar priset för sitt engagemang i en viss fråga är ingen konspirationsteori utan en politisk verklighet.

Efter över tio års engagemang i Colombia-frågan ser jag vissa mönster. Ett sådant är att många debattörer och enskilda organisationer tvekar att uttala sig tydligt i frågor som rör Colombia av rädsla att stämplas som gerilla-sympatisör.

Jag förstår att anklagelserna mot Pérez Becerra kan vara svåra att bena ut – de är en explosiv häxblandning som spretar åt alla möjliga håll. Men det är tydligt att Pérez Becerras roll inom Anncol utgör en viktig del i åklagarens argumentation och att han är en trofé i regeringens mediala krigföring just i egenskap av nyhetsbyråns redaktör.

Bengtsson har rätt i att gränsen för vad som är journalistik utmanas av ny teknik och nya sätt att rapportera. Frågan är särskilt aktuell i konfliktområden som Colombia och Mellanöstern där traditionella medier i allt större utsträckning är beroende av material från ”medborgarjournalister”.

En fransk korrespondent som tillfångatagits av Farc har under två veckor fått mer uppmärksamhet i Colombia och globalt än alla de colombianska journalister och kommunikatörer som dagligen hotas och tystas. I inbördeskrigets Syrien ger utländska journalister som dödas stora rubriker samtidigt som syrier förblir namnlösa när de med livet som insats gratis förser internationella tv-bolag med ovärderligt bildmaterial.

Hur garanterar vi press- och yttrandefrihet för kommunikatörer som saknar starka yrkesnätverk och stöd från namnkunniga kollegor? Förhoppningsvis kan fallet Pérez Becerra bidra till en bredare diskussion om journalistik och yttrandefrihet i ett medialt landskap präglat av internationella konflikter, globala flyktingströmmar och en ökande demokratisering av publicistiska verktyg.

Tigran Feiler, frilansjournalist och forskar om medier i konfliktens Colombia

Läs  mer:

"det har från svenska myndigheter aldrig funnits några misstankar mot Pérez Becerra."

Rapport från den svenska polisen till UD: "Perez Becerra är ej lagförd för brott i Sverige och har aldrig varit efterlyst av svenska myndigheter".
Tigran Feiler