Rapporten har beställts av demokrati ministern Birgitta Ohlsson i den värld som definieras av attackerna den 11 september 2001 varpå terrorism från så kallade islamister seglat upp som det största hotet mot säkerheten i västvärlden. Regeringen garderar sig mot att framstå som att islam och muslimer är speciellt utpekade genom att uppdraget även omfattar våldsbejakande extremism från vänstergrupper och högergrupper. Detta har de redan fått kritik för från aktörer som med rätta menar att fenomenen är alldeles för olika för att det ska gå att arbeta med dem gemensamt på ett fruktsamt sätt. När så kallad islamism jämförs med högerextremism underblåser utredningen på många sätt redan existerande antimuslimsk diskurser där det finns en tradition att jämföra islam med nazism.

Utredningens resultat har långtgående konsekvenser för helt vanliga svenska muslimer eftersom de vilar på premissen att alla muslimer kan radikaliseras och utgöra ett hot mot den svenska säkerheten och ska muslimer bevakas inom ramen för ett samarbete som inbegriper så vitt skilda aktörer som polisen, kommunanställda, skolpersonal och socialtjänsten. När myndigheter får sådana instruktioner stärker det uppfattningen hos deras anställda att svenska muslimer bara kan hanteras med en terrorismbekämpningsagenda och för svenska muslimers uppstår givetvis ett stort förtroendeunderskott när de som har till uppgift att leverera samhällsservice också är inblandade i underrättelseverksamhet mot dem.

Farligast av allt är nog att rapporten bygger vidare på traditionen från tidigare beställningsverk av regeringen från bland annat Säkerhetspolisen och "terrorismexperten" Magnus Ranstorp att inte ge några tydliga definitioner av känslomässigt laddade begrepp som "extremism", "radikalisering" och "islamism". Detta misslyckande kopplat till pressen på lokala myndigheter att producera resultat i arbetet mot den våldsbejakande extremismen kommer ofelbart leda till att potentiella terrorister utpekas utifrån de enskilda tjänstemännen fördomar. Statsminister Fredrik Reinfeldt begick själv det misstaget i en intervju där han försvarade massavlyssning med att avlyssning kan förebygga radikalisering, som kan leda till terrorism, och att det finns enskilda muslimska grupper som har radikaliserats. De flesta muslimer i Sverige lever dock ett sekulariserat liv anpassat till svenska kulturella förhållanden, lugnade han på slutet.

Det är fel att utgå ifrån att anställda inom skolan, socialtjänsten och polisen skulle göra ett utmärkt jobb med att förbygga våldsbejakande ”islamism” när vår egen statsminister i samma situation skulle bevaka alla muslimer som han bedömde inte levde sekulariserade liv.

Roten till den "islamistiska" terrorism som utredningen ska förebygga finns i missnöjet med den geopolitik som förs av USA och dess klientstater i Europa och den muslimska världen. Den betraktas av många muslimer som djupt orättvis och förtryckande. Men istället för att ta detta på största allvar fokuseras på perifera saker såsom sociala eller känslomässiga faktorer hos "islamister". Den kritiska syn som väldigt många muslimer har på USA:s och EU:s politik mot den muslimska världen framställs som hjärnspöken konspirationsteorier och hellre än att ställa det så kallade kriget mot terrorismen under lupp väljer man att patologisera muslimer med ett politiskt intresse. 

Därför anser vi på Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén att utredningen” När vi bryr oss” möjliggör för ett angiverisamhälle där svensk muslimer är en måltavla.

Vid frågor kontakta Fatima Doubakil på 0735506883 eller Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.