F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 970501
i n t e r n a t i o n a l u t g å v a n
Jan Myrdals virtuella Förstamajtal
för facket på Telia
Men det gör jag inte. Jag talar inte ens högt. Jag står i virtuell talarstol denna Första maj; knappar in mig på Internet med mina ord.Visst är Internet en del av en ny tekniskt vetenskaplig revolution. Den tredje sedan den första industriella revolutionen.Fast tekniken i sig bestämmer inte samhället; de tekniska förändringarna öppnar blott möjligheter. Hur samhället sedan utvecklas bestämmer vi själva.Detta är viktigt att minnas. Ty många i media och politiska församlingar låtsas - i eget intresse eller på uppdrag - som om framtiden är bestämd. Som om det inte finns fler möjligheter än en.Men tänk på tryckpressen! Den var länge i bruk i Kina innan Gutenberg tryckte sin Bibel i Europa. Dock i Kina kom tryckpressen att befästa ett byråkratiskt feodalt ämbetsväldes makt över folket för ett årtusende. I Europa där konflikterna var starka och folk redan rest sig kom tryckpressen att bli ett instrument för att bryta ned just det feodala samhället.Det avgörande var de sociala förhållandena. Jag säger detta just därför att de härskande i alla samhällen alltid låtsas som om framtiden vore ohjälpligt bestämd. Men det är vi själva som bestämmer den. Fast inte fritt som i drömmen utan fritt med de verkliga möjligheter som teknik och vetenskap öppnar. Därför bör vi känna vår egen tids ålder för att kunna bestämma framtiden.Nu är arbetslöshet, social nedrustning och utslagning i hela vår del av världen. Det vet vi alla. Men varför är det så?För att söka svaret bör vi vända oss om. Det finns något för alla de utvecklade industristaterna gemensamt under detta sekel. I alla dessa stater - oavsett politisk form - upprättades skolor, byggdes sjukhus, infördes pensionssystem och arbetarskyddslagar.Märk att det inte bara var så i Folkhemmets Sverige eller New Deals Förenta staterna. Så var det - på olika sätt - i alla stater.Skälet var dels att med den Andra tekniskt/vetenskapliga revolutionen - modulsystem, taylorism, långa serier - krävde dess nya massindustri en läskunnig och någorlunda frisk massarbetskraft. Alltså behövdes just för kapitalismens överlevande en massarbetskraftens reproduktion. Skolor, sjukhus, semestrar, pensioner.Men om detta öppnade möjligheter så bestämdes utformningen av styrkan i den folkliga kampen. Ty om först såväl Bismarck som Napoleon III och sedan det verkliga storkapitalet (inte de små dumma och högerhojtande miljonärerna) i eget intresse insåg behovet och steg för steg därför var beredda att acceptera reformer så var det sannerligen inte likgiltigt för folk om det politiskt genomfördes som Per Albins Folkhem eller Hitlers Kraft durch Freude.Men med den nya tekniskt/vetenskapliga revolutionen behövs inte denna massarbetskraft. I marknadsekonomien blir det inte längre möjligt att "sysselsätta den" - som det heter. Alltså avvecklas i våra stater alla den föregående epokens sociala strukturer. De har blivit olönsamma. Vi upplever det dagligen och stundligen.Fast vad betyder ordet "behövs"? Folket behöver inte bara arbete, vi vet alla hur mycket arbete som behöver utföras. Någon brist på nödvändiga arbetsuppgifter finns sannerligen inte. Det är bara inom marknadsekonomien massarbetskraften inte längre behövs. Den behöver eliter. Därutanför eliternas utvecklingsöar blir massutkant, ghetto, upplösning. Vi ser det i Förenta staterna som Frankrike och Tyskland - och Sverige. Men det har inte med etik och moral att göra. Det har med marknadsekonomiens karaktär.Ty som gamle Marx påpekade: För kapitalisten är profiten Moses och alla profeterna. Om kapitalisten - han må heta Wallenberg eller Stenbeck - drabbades av gott hjärta och ville, som en sentida Owens, upprätta ett socialt reformsamhälle då upphörde han snart att vara kapitalist. Det är kapitalismens järnhårda lag.Vad innebär nu detta?Jo, den väg som stod öppen ut ur trettiotalets kris; Keynesianism och tysk återupprustning - och som även räddade Europa från efterkrigskrisen; Koreakrig och ny upprustning, den står inte längre öppen. Upprustningen och krigen hjälper inte längre. Inte ens för ett stjärnornas krig behövs massarbetskraften. Den blir kvar därute i kylan och slås ut bit för bit.Det är ont. Men allt är dubbelt. Var aviga har sin räta. Detta är också den stora möjligheten. De reformer vilka genomfördes från tiden före Första världskriget fram till på sextiotalet var inte ideala. Vad är det i livet? Men de motsvarade folkets krav och genomfördes under olika former av folklig kamp. I stort är nu när de avvecklas alla utom de allra högsta skikten - kapitalisterna och deras närmaste och högt belönade inom egen administration, statsbyråkrati och media - överens om att önska reformerna åter. Vi vill ha det åter som i den liberala pressen skälls för "social ingenjörskonst"; alltifrån tandvårdsförsäkring och ordentlig sjukvård till daghem och bestämmelser om rätt höjd på diskbänkar.Detta är rätan! Nu öppnas den stora möjligheten. Vi är egentligen överens - vi, säg 80 procent av folket (lönearbetarna, den egentliga småbourgeoisien och de stora grupper som nu ställts utanför arbetsmarknaden) - om att åtminstone återställa reformerna och därmed även genomföra den fulla sysselsättning som behövs för att de skall fungera.Tekniken förhindrar det inte. Redan den tidigare tekniken möjliggjorde dessa reformer. Nu ger den Tredje tekniskt/vetenskapliga revolutionen oss möjligheter att först snabbt återställa de reformer vi slagits för och därefter utveckla dem så att var och en får möjligheter till ett rikt och stort liv. Det som arbetarrörelsens pionjärer kallade Frihetens rike.De styrande hävdar att marknaden inte tillåter det. Det är helt riktigt. Desto värre för marknaden.Den är varken av ödet eller Gud.Det är vi själva som i vårt handlande bestämmer framtiden.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 970501
i n t e r n a t i o n a l u t g å v a n
