F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

    Världspressen

    Tidskriften Världspressen speglade de krigförande staternas propaganda under andra världskriget i ett isolerat och inringat Sverige. Genom balansgången kunde tidningen komma ut till krigets slut.

    text Erik Göthe

    Tidskriften Världspressen utkom 1940-45, från början under namnet Världspressen om kriget. Enligt redaktionens presentation skulle tidskriften vara "fullkomligt neutral" och bara referera vad som "tänks, skrivs och trycks jorden runt" (nr 1, mars 1940).
    Huvudtanken var att läsaren själv skulle få i översättning "vad man tänker, skriver och sysselsätter sig med i världens övriga länder" och spegla detta "genom originalartiklar som ej tillrättalagts för utländsk publik utan som är karakteristiska för vederbörande land och tidsperiod" (nr 1/1945).
    Av läsarreaktionerna att döma lyckades målsättningen ganska bra. Tidskriften anklagades nämligen häftigt för att hålla både på den ena och den andra sidan i kriget. En redovisning av utländsk press behövdes givetvis för politiska ställningstaganden till den pågående världskonflikten, dvs om de skulle kunna grunda sig på förnuft och inte på känslosamma mediekampanjer.
    De som i dag beskriver den svenska samlingsregeringen som tyskvänlig därför att den höll Sverige neutralt och som menar att man borde bekämpa nazism genom att i lag förbjuda nazistiska åsikter, de skulle också förbjuda sådant som Världspressen om det stod i deras makt.
    Från första numret 1942 var en av redaktörerna för Världspressen Per Anders Fogelström, fibbare och efter kriget en av de ledande i den svenska kampanjen mot atomvapen. Från första numret 1943 har väl redigeringen släppt sin neutrala inriktning och lättnaden över Röda arméns framgångar och därmed krigets vändning är uppenbar. Ännu i januari 1945 återges dock även ett tyskt bidrag.
    Världspressen finns på en del bibliotek. den är värd att beställa fram någon gång, så att man själv kan se hur man kunde informera sig, till och med mitt under krig och inringning.


    Välgörenhetsfest i London
    "Den där ger ut en hel del på sjukhus, sanatorier och barnhem."
    "En filantrop, alltså?"
    "Nej, en känd U.S.A.-flygare."[Das Schwarze Korps]


    Gandhis brev till Hitler - Världspressen nr 6/1942

    De flesta människor ha väl glömt det meddelande som Mahatma Gandhi sände Hitler två månader innan det nuvarande kriget bröt ut. Detta meddelande blev aldrig besvarat och dess mottagande bekräftades inte heller officiellt. (I den nuvarande konflikten har ju ett av Tysklands mål uppgetts vara "att befria de indiska massorna".) Världens störste fredsivrare skrev den 23 juli 1939 till Adolf Hitler:

    "Mina vänner ha bett mig skriva till Eder. Jag har ej tidigare uppfyllt deras önskan emedan jag haft känslan av att ett brev från mig skulle kunna uppfattas som en påträngande oförskämdhet. Någonting säger mig emellertid nu, att jag inte får överväga och kalkylera, utan att jag måste komma med min bön, vilken verkan detta mitt steg än kan ha.
    Det är uppenbart att Ni är den ende person i världen av i dag, som kan förhindra kriget och rädda mänskligheten från att sjunka ned till vildars och barbarers nivå. Jag ber Eder att lyssna till bönen från en, som i hela sitt liv - icke utan betydande framgång - motarbetat alla våldsmetoder.
    På förhand beder jag Eder om förlåtelse ifall det varit ett misstag av mig att skriva till Eder."

    I en intervju till tidningen The Forum, utgiven i Johannisburg, sade Gandhi två år senare: "Jag önskar icke att se engelsmännen besegrade. Men jag önskar inte heller att se det tyska folket besegrat. Det kommer att finnas föga av värde och lycka i världen för dem av oss, som överleva denna jordbävning, ifall hela folk - vilken nationalitet de än tillhöra - skola ligga där krossade, förödmjukade och förbittrade efter stridens slut. Ty om hat och bitterhet gömma sig i ett folks hjärtan, så bär detta folk också fröet till framtida krig inom sig.

    Om detta krig kämpas till slut, går civilisationen under. Måtte Gud tillstädja, att det hejdas i tid. Men hur skulle det kunna hejdas i tid, så länge hatet brinner och förtär människornas hjärtan? Och om jag hatar en enda man, så sprider sig detta hat till alla andra människor i hans land. Om jag önskar, att slaktandet av människor skall upphöra och icke-våldspolitiken skall segra, så får jag inte känna hat i mitt hjärta till en enda människa. Jag kan beklaga en människas handlingar, men jag kan inte hata henne."




    "Tänk på det fördelaktiga uttryck, de Gaulle, som kommer att göra på utlandet, om vi båda samarbetar här!"[Das Reich]







    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n