En människa lär vara värd ungefär fem kronor rent kemiskt. Så kan man väl inte säga! En människas liv kan aldrig mätas i pengar, precis lika lite som man kan sätta ett pris på livskvalitet.
Men varför inte? Vi lever ju i ett samhälle där allt annat har sitt pris - varför inte också människoliv?

att betala ett faktiskt belopp är människans värde unikt och omätbart. Vi präglas fortfarande av en kristen-humanistisk människosyn. I riksdagspartiernas program står att varje individ är unik och att alla är lika mycket värda. Hur mycket värda vi är nämns nu inte, men man förstår att det är rejält tilltaget.
Bara hos moderaterna låter det annorlunda, de beskriver människan i första hand som en fri varelse, inte som unik eller jämlik.

Men annorlunda blir det när den samhällsekonomiska plånboken tas fram, då existerar plötsligt fasta pris på människoliv.
När Vägverket planerar nya vägbyggen ställs trafiksäkerhet mot byggkostnader i kalkylerna; för att se vilka trafiklösningar som lönar sig sätter man alltså ett samhällsekonomisk pris på människan. Fast det vill inte Arne Johansson, som utreder nyprojekteringar på Vägverket, gå med på.
- Man sätter inte pris på folk, det är en värdering av risk och inte av liv.
Ett offer i trafiken kostar samhället 1,2 miljoner kronor i "materiella skador". Det är de faktiska, genomsnittliga samhällskostnaderna av att en människa dör. Därtill kommer en "riskvärdering" som talar om hur mycket vi är beredda att betala - rent hypotetiskt - för att förebygga en dödsolycka. Den summan, hela 13 miljoner kronor, är framtagen genom en statistisk undersökning och alltså ett slags tröskelvärde för var smärtgränsen går när vi satsar fantasipengar för att rädda medmänniskor undan trafikdöden. En ansenlig fantasisumma.

Men när fantasibeloppen förvandlas till riktiga pengar faller priserna. Trygg-Hansas vanliga olycksfallsförsäkringar betalar ut knappt 35.700 om ett barn dör, hälften för en pensionär.
Hästar kan också försäkras. Liksom katter, hundar, chinchillor, kaniner och sällskapsgrisar.
- Om man skriver en artikel om värde på liv, då är det helt riktigt att ta med djuren, säger Margareta Rosengren på djurförsäkringsbolaget Sleipner. Det är ju så vi gör här i landet. Vi är bäst i världen på att försäkra djur.
Om en vanlig ridhäst dör, eller "kommer bort" som det står i djurförsäkringsbolagens foldrar, är ersättningen i genomsnitt ca 20.000 kronor. Där är ungefär lika mycket som för en pensionär. En vanlig travhäst betingar i genomsnitt 40.000, ungefär lika mycket som för ett barn.

Som anställd är man i regel försäkrad genom arbetet eller facket, och sådana försäkringsskydd utfaller med större belopp. Åtminstone så länge man inte fyllt femtio, för därefter sjunker ersättningen snabbt. Ungdom är i dessa sammanhang en ekonomisk säkerhet.
Man kan också teckna egen livförsäkring, och hur stor ersättningen vid dödsfall då blir beror helt på vad man vill betala. Som Ingvar Bergman, marknadschef på Wasa försäkringar, säger:
- Du sätter priset på din egen kropp.

Att åldern påverkar människan som ekonomisk tillgång är inget nytt. Ålder var någonting som en gång i tiden avgjorde marknadsvärdet på slavar. Bo Gustafsson, professor i ekonomisk historia i Uppsala, har skrivit om "slavekonomi". Han menar att deras ålder och arbetskapacitet, tillsammans med tillgång och efterfrågan, var avgörande för marknadsvärdet.
- Priset bestämdes av vad de kunde ge i avkastning, minus slitage och skrotningsvärde. De var ju ting.
Fragment ur historien låter ana ett krasst och relativt exakt pris på slavar.

Den senromerske kejsaren Diokletianus utfärdade 301 e.Kr. ett prisedikt för att bryta inflationen. Högstapris stadgades för en mängd varor, bland annat för slavar. Minst (15.000 dinarer) kostade manliga slavar under åtta eller över 60 år och kvinnor i samma ålder (10.000 dinarer). Mest, 30.000 dinarer, kostade unga och arbetsföra män, kvinnorna några tusen mindre.
En lantarbetare tjänade 25 dinarer om dagen, det vill säga ungefär 7.500 dinarer om året, en timmerman det dubbla. För medelklassen var det alltså fullt möjligt att köpa slavar. Tillgången var god genom krigen, och det sänkte slavpriserna.
Oxar och djur var en vanlig måttstock för slavvärde. I Grekland kunde en outbildad slav kosta två oxar, en utbildad det tredubbla eller mer. Och här hemma var under tidig högmedeltid tre marker silver ett slags standardvärde för en träl, och det motsvarade fyra nötkreatur.

Inte heller på Trafikskadenämnden råder några oklarheter om exakta belopp, här finns en standardiserad prislista. Visserligen inte för människoliv, men väl för vad olika kroppsdelar ger i ersättning vid trafikskador. Flera andra myndigheter använder deras tariffer. Nämnden är rådgivande för försäkringsbolag och myndigheter i ärenden som gäller ersättning för trafikskador.

Vad kostar då en livskatastrof? Vi läser ur vad nämnden kallar sin "lathund": Förlust av mjälte: 32.000 kronor. Missfall: 59.000 kronor. Fullständig dövhet på båda öronen: 226.000 kronor. Förlust av frisk tand: 2.800 kronor. Och så vidare.
Beloppen gäller 25-åringar, för barn som är 15 år och yngre räknas beloppen upp med 10 procent. Men även här är åldern en ekonomisk belastning. Den som är 70 år får hälften eller mindre av 25-åringens belopp; den unge amputerar underbenet och får 72.000 kronor som ersättning för lyte och men, den äldre får 29.000. Den unge ersätts med 255.000 när han efter en skallskada blir helt förlamad, 70-åringen får 102.000 kronor.
Förutom ålder och typ av skada kan också smärta, till exempel vid svåra brännskador, höja beloppen.

En av de myndigheter som använder Trafikskadenämndens listor är Brottsoffermyndigheten. De betalar skadestånd och materiella förluster när den dömde gärningsmannen inte kan och försäkringsbolaget inte vill betala, till exempel för att den drabbade varit påverkad eller kanske delaktig i handgemäng.
Förutom ersättning för fysiska skador kan Brottsoffermyndigheten också kompensera det psykiska lidandet, "kränkningen". För detta finns inga prislistor från andra myndigheter eller domstolar att använda.
- Men det har utkristalliserats vissa fasta belopp även när det gäller kränkning, säger Hans Sjölander som är avdelningsdirektör på Brottsoffermyndigheten i Umeå.
Myndighetens verksamhetsberättelse är en uppräkning av fall av de grövsta övergrepp. Hur kan man uppskatta rimliga ersättningsbelopp det misshandlade spädbarn som fått skallskador och livslånga men när det slängts i golvet? Myndigheten kom fram till 200.000 kronor - är det lagom? Eller 60.000 kronor för den gravida kvinna som "misshandlades" genom "ett stort antal knivhugg i kroppen"?

De högre beloppen, 100.000 kronor och mer, kompenserar barn som kränkts genom grova sexuella övergrepp. För vuxna ersätts mordförsök med 75.000-100.000, grov misshandel med 60.000-70.000, och våldtäkt 50.000 kronor. De flesta beloppen, runt 3.000 och 5.000 kronor, gäller misshandel, olaga hot, grova inbrott och väskryckning.

Även lidande går alltså att värdera ekonomiskt.
För det är trots allt så i ett samhälle som bygger på ekonomiska värderingar att även den okränkbara människan ibland måste värderas och omsättas i kronor och ören. Hur skulle vi annars kunna förstå henne?