F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/95

    Tucholsky vinner i längden

    text Jan Selling/Berlin

    Favorit i repris. För mindre än ett år sedan frikändes Tucholsky-citatet "Soldater är mördare" av författningsdomstolen i Karlsruhe. Yttrandefriheten vägde tyngre än en oprecis ärekränkning av en tvivelaktig sysselsättning. En ung pacifist hade genom en bildekal med dylik påskrift protesterat mot golfkriget. Citatet hade segat sig genom rättsväsendet och föranlett dryga böter för pacifisten.

    Tack vare författningsdomstolen fick pacifisten tillbaka sina pengar och Kurt Tucholskys ära förblev obefläckad. CDU-politiker och försvarsmakt protesterade till den milda grad att man tyckte synd om domarna i Karlsruhe. Nu var det dags igen. Inte mindre än fyra antimilitarister hade framfört sina besvär till författningsdomstolen, eftersom de blivit bötfällda för att ha citerat samme Kurt Tucholsky. Efter en långvarig överläggning under pro- och contra-opinionens tryck presterade författningsdomarna ännu en 70-sidorsskrift om Tucholsky och soldatära. Citatet frikändes förstås, liksom 1994 och liksom 1932, när Ossietzky fick stå till svars för Tucholskys verbala tilltag. Men nu 1995 bakades en brasklapp in: de dömda pacifisternas yttrandefrihet hade visserligen inte givits tillräcklig tyngd i fällande rättegångar, men - och här bör citeras - "därmed frikänns inte vederbörande och kränkande utlåtanden om enskilda soldater eller medlemmar av en vissa militära styrkor förklaras inte tillåtna". Pacifisternas rättegångar måste tas om. De kan fortfarande fällas, men domarna måste ha mer på fötterna. Kännare anser detta vara ett halvt steg tillbaka. En av de sju domarna i Karlsruhe (som röstade emot den friande majoriteten) pläderade oförblommerat för att soldaters ära måste gå före enskildas yttrandefrihet.

    Soldatära i all ära, men de 30 000 soldater som naziregimens "krigsrätt" dömde till döden för desertering eller antimilitarism väntar ännu på upprättelse. En majoritet av Förbundsrepublikens justitieministrar har visserligen alldeles nyligen kunnat ena sig om en gemensam vädjan om rehabilitering av dessa bortglömda nazioffer, men CDU har en mäktig, grönklädd lobbyorganisation i ryggen som tydligen inte anser att den nazistiska militärdomstolen kan fördömas. Soldater är soldater och desertörer är desertörer. Och soldater är fortfarande mördare.


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/95