F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/95

    Tjurhornet och döden

    av

    Federico Garcia Lorca

    Klockan fem på eftermiddagen.
    Det var precis klockan fem på
    eftermiddagen.
    En gosse kom med det vita lakanet
    klockan fem på eftermiddagen.
    En korg med kalk stod redan klar
    klockan fem på eftermiddagen.
    Allt övrigt var död och endast död
    klockan fem på eftermiddagen.

    I vinden blåste bomullstussar bort
    klockan fem på eftermiddagen.
    Och syret utsådde glas och nickel
    klockan fem på eftermiddagen.
    Redan kämpar duvan med
    leoparden
    klockan fem på eftermiddagen.
    Och ett lår med ett tröstlöst horn
    klockan fem på eftermiddagen.
    De lägsta strängarna mullrade dovt
    klockan fem på eftermiddagen.
    Arsenikens klockor och röken
    klockan fem på eftermiddagen.
    I gathörnen tigande grupper
    klockan fem på eftermiddagen.
    Och bara tjuren lätt om hjärtat
    klockan fem på eftermiddagen.
    När svetten bröt fram likt snö
    klockan fem på eftermiddagen.
    När arenan dränkts i jod
    klockan fem på eftermiddagen.

    Lade döden sina ägg i såret
    klockan fem på eftermiddagen.
    Klockan fem på eftermiddagen.
    Precis klockan fem på
    eftermiddagen.

    En likkista på hjul är hans säng
    klockan fem på eftermiddagen.
    Benpipor och flöjter ljuder i hans
    öron
    klockan fem på eftermiddagen.
    Så bölar tjuren vid hans panna
    klockan fem på eftermiddagen.
    Rummet skimrande av dödskamp
    klockan fem på eftermiddagen.
    I fjärran nalkas nu kallbranden
    klockan fem på eftermiddagen.
    Liljans jakthorn i hans gröna
    ljumskar
    klockan fem på eftermiddagen.
    Såren brände såsom solar
    klockan fem på eftermiddagen.
    Och folkhopen krossade fönstren
    klockan fem på eftermiddagen.
    Klockan fem på eftermiddagen.
    Å förfärliga klockan fem på
    eftermiddagen!
    Alla visare stod på fem!
    Klockan var fem i skuggan på
    eftermiddagen!

    Ur dikten Klagosång över en tjurfäktares död (1935)
    Översättning: Lasse Söderberg




    José Ignacio Sánchez Mejías, son till Lorcas vän. Fadern, som dog, gjorde come-
    back för att förhindra José att bli tjurfäktare. Men sonen fortsatte när fadern dog.



    LORCA OM TJURFÄKTNING

    "Tjurfäktningen är antagligen den största poetiska och väsentligaste rikedom Spanien äger, förvånansvärt litet utnyttjad av våra författare och konstnärer, vilket främst beror på den felaktiga skolundervisningen vi har fått och som vi i min generation var de första att förkasta, jag tror att tjurfäktningen idag är det mest förfinade folknöjet i världen, den är det renodlade drama i vilket spanjoren utgjuter sina tårar och sin galla. Det är det enda stället dit man går i förvissning om att få se döden insvept i den mest bländande skönhet, vad skulle det bli av våren i Spanien, av vårt blod och vårt språk om tjurfäktningens dramatiska trumpeter skulle sluta ljuda?"

    Intervju i El Sol, juni 1936




    Lorcas vän Ignacio sätter själv in sina banderillas i tjuren.


    Tjurfäktningsfotografi


    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  7/95