F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3-4/96
S e t t  •  L ä s t  •  H ö r t

Titeln bådar gott, att folk klär sig nakna hör ju inte till vanligheten.
Norrmannen Jan Wiese har på livets höst (60 år fyllda) skrivit en charmig debutroman om Italien. En lågmäld bibliotekarie i Vatikanen har letat fram bortglömda skrifter som berättar historier som kyrkans herrar helst inte vill veta av. Vi får till exempel veta var Vatikanens utsökta vin kommer ifrån. En underbar medeltida tavla med Maria och barnet står i händelsernas centrum och vi får följa konstnären och hans kompis som är stadens berättare. Den senare har förmågan att berätta historier som förändrar människors liv, även vår vatikanbibliotekaries.
Och nog är historierna både häftiga och medryckande men de flörtar med den sedelärande genren, och det är tråkigt. Jan Wiese lyckas nämligen få till en lagom nervkittlande sagokänsla i bästa Torgny Lindgren-anda, men blir på gränsen till överambitiös med alla djuplodande sensmoraler. Behöver man till exempel kalla kapitel för Högmod eller Frestelse?
Men boken är härlig och en bidragande faktor är, förutom en spännande historia, norrmannens osentimentala skrivsätt. Historien blir övertygande med sitt korthuggna språk och jag känner mig tillfreds med att veta varför människorna i Sångens dal inte sjunger nuförtiden, och vad som händer när man klär sig naken för sin älskade.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Mikael Löwegren, 036-18 51 05

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3-4/96

---