marxister har tagit framtiden som i stort given. Klassamhällets samhällssystem följer varandra som kulorna i ett radband ända från historiska tidens gryning. De trillar lagbundet fram det ena efter det andra i motsättningarnas spel. Som sutte de på ett enda evigt snöre.
Slavägarens samhälle efterträds genom klassernas kamp av feodalismens samhälle vilket självt i århundraden av stora och blodiga klasstrider går under och ersätts av bourgeoisiens herradöme. Så var det ju.
Därpå, säger de sig, följer nu socialismen. Också den sitter där i det kommande uppträdd på snöret. Fast visst tar nog även den övergången en hel historisk epok. All vår erfarenhet talar för att den tid i vilken vi själva nu lever varken blir kortare, mindre komplicerad, mindre grym och blodig och mer allmänt fridsam och förnuftsstyrd än den i vilken feodalismens värld gick under och bourgeoisien upprättade sitt välde.

Men det finns ingen stor bok uppe i galaxerna där skeendet redan är skrivet. Föreställningen att den som i ett givet ögonblick kände atomernas läge och rörelse i universum därmed också kände dess framtid hörde sjuttonhundratalets materialister till. Marx behövde inte vänta på kvantmekanik för att inse det orimliga i detta. Han var ju inte mekanisk materialist. Men lagbunden är utvecklingen.
Att formen på Kleopatras näsa inte bestämde det romerska väldets öde är dock inte detsamma som att inte tillfälligheter spelar roll... visst kan man fundera över vad som hänt om Napoleon Bonaparte tagits tillfånga av britterna under överfarten från Egypten till Europa.
Fast i stort - mycket stort - kanske det blott betytt att Frankrike fått kejsar Bernadotte den förste. Bourgeoisien behövde en sådan för att befästa sitt maktövertagande. (Restaurationen 1814 var ju heller inte annat än i gester och yttre åtbörder adelns seger, utan stadfästandet av den nya klassens - revolutionsherrarna - legitima makt. Fast det är en annan diskussion; en om sken och sak.)

Marx var inte determinist. Gott! Men hur är det med övergången till socialism? Den är given, den är nödvändig. Men är den nödvändig i betydelsen oundviklig? Det allmänna svaret finns i hans arbeten. Det strider mot Marx arbete att - som marxologer - systematisera marxska "definitioner" till ett utomhistoriskt system. Marxismen är inte astrologi eller teologi. Människan skapar sin historia. Människan skapar sig själv, för att tala med Hegel - och Marx.
Men det finns också ett känt uttalande som ställer frågan på sin spets. Den nu nittiotvåårige marxistiske samhällsvetaren Jürgen Kuzcynski diskuterar det ingående i den - den sista hävdar han - bok han just publicerat: Vom Zickzack der Geschichte (ISBN 3-89438-112-4):
- Bourgeoisiens samhälle står inför ett dilemma, antingen övergång till socialism eller återfall i barbari.
- Men jag, skulle Marx sagt, är fast övertygad om att socialismen segrar.
Därmed förvandlas för oss - socialister, "marxister" om man så vill uttrycka det - den teoretiska diskussionen till ett personligt moraliskt krav. Praktiken avgör. Den som inte själv deltar i arbetet för den bättre lösning ger sitt stöd åt barbariet.
Det var Rosa Luxemburg som citerade uttalandet i Socialdemokratins kris och det besannade sig ju. Det tyska återfallet i barbari blev det vidrigaste i modern tid.

Uttalande skrev jag. Ja, man kan säga att detta för marxister är vad muslimer kallar en hadith. Ett riktningsgivande uttalande. Dess innebörd - dess matn - är tydlig. Men hur bedöma dess verkliga värde? Man bör göra som muslimer och se till dess andra sida, dess historia, dess isnad. Hur äkta är dessa ord? Hur har de traderats.
Rosa Luxemburg skriver "sade Friedrich Engels en gång". Men hon hade aldrig träffat Engels. Vem hon hört det av är icke känt.
Denna marxistiska hadith finns i annan variant med tydlig isnad. Karl Kautsky - som personligen känt Karl Marx berättade för den femtonårige Jürgen Kuczynski år 1919 efter mordet på Rosa Luxemburg:
- Karl Marx sade: Mänskligheten står inför alternativen socialism eller barbari. Men jag är fast övertygad om att socialismen segrar.
Därefter skulle Kautsky förmanande lyft sin hand och tillagt: - Satsens första led är vetenskapsmannens, dess andra led den troendes så som ock Moses, Kristus och Mohammed var troende.
Enligt en annan variant (också från Kuczynski) skulle han till femtonåringen sagt:
- Du måste ständigt bemöda dig om vetenskapen. Men du måste också tänka på att Marx därtill i likhet med de frommaste judar, kristna och muslimer, förmådde tro fast och övertygat när vetenskapen inte räckte.

Men Karl Kautsky sade detta först efter det Rosa Luxemburg skrivit. Andra belägg på att Friedrich Engels eller Karl Marx uttryckt sig just så finns inte. Den som kunnat vittna, ärkerevisionisten Eduard Bernstein avled just som den partitrogne Kuczynski bett om och erhållit tillstånd från Thälmann att fråga honom.
För en muslim skulle därmed denna hadiths isnad alltså vara bräcklig.
Men tanken stämmer med vad man vet om Karl Marx. Med vad han skrivit och med hans politiska handlande.
Därtill kommer att första satsen, den om barbariets alternativ, bevisat sig med Första världskriget redan 1919 när den publicerades. Sedan har den sannerligen bekräftats i praktiken. Allt talar därmed för att det för oss här och nu blir nödvändigt även med en fast tro på våra handlingars meningsfullhet för att undgå barbariet. Det runt oss växande.
I denna mening krävs det både kall analys och framtidstro även om den framtid på vilken vi tror ligger långt bortom vårt eget livs gränser.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---