F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

från Tjeckien. De flyr inte av fri vilja. I några fall betalar de lokala myndigheterna deras flyktbiljetter för att bli av med dem. I andra fall bara körs de ut. Men vart kan de fly? Kanada tar inte längre mot dem. Storbritannien inte heller.
Och politiskt korrekta flyktingar i EU är de inte. De flyr ju från Vaclav Havels sammetsdemokrati som skall in i klubben. Zigenare är de också. Mörk hy. Karlarna bär mustascher och kvinnorna stora kjolar. Vem vill ha sådana? Inte Blairs nya Labour i vart fall.
Nå, själva ordet zigenare är som ordet neger. Det är herrarnas ordval. Ungefär som orden blattar och svartskallar. De som nu flyr kallar sig romer. I Tjeckien lever 300.000 romer; de utgör 4 procent av hela befolkningen. De skall nu etniskt rensas bort. De är främmande; utlänningar. De borde skjutsas över gränsen till Slovakien. Man bör ta medborgarskapet från sådana som dömts till fängelse de senaste fem åren; men naturligtvis blott om de dömda är sådana som kallar sig romer. (Fast de har bott där i 400 år. Längre alltså än svenskarna i större delen av Norrbotten!)

Sist jag såg statistiken från Tjeckien - i indiska Frontier - låg 2.600 fall som gällde avmedborgarskapsförklaring mot romer i Tjeckiens domstolar. 28 romer hade också slagits ihjäl av tjeckiska chauvinister sedan sammetsrevolutionen. Hundratals andra hade fallit offer för bombattentat och gatuvåld. Många restauranger och affärer tar nu inte mot "svartingar". I staden Kladno vägrade den nye demokratiske borgmästaren låta romers barn bada i stadens friluftsbad; romerna "har en så snuskig livsstil". Enligt opinionsmätningar har den rasistiska propagandan i det nya Tjeckien varit så framgångsrik att 80 procent av tjeckerna anser att man inte kan acceptera romer som grannar. Och så vidare och så vidare.

Visst var den gamla Moskvatrogna regimen ett elände. Men den förbjöd den rasism som nu präglar Vaclav Havels Tjeckien. Det var straff på sådant. Inte nog med det. Det var full sysselsättning. Också för romer. Som Stanislav Bandy i Slezska Ostrave rapporteras ha sagt:
- Under den totalitära regimen arbetade jag 14 år i vattenverket och därefter 4 år i Nova Huta. Nu i demokratin är jag arbetslös och på socialhjälpen kan jag inte överleva.
Ja, 70 procent av romerna i Tjeckien är nu arbetslösa. De som har arbete har de sämsta och lägst betalda arbetena. De arbetande romerna har nu blott 2/3 av den tjeckiska genomsnittslönen.
Just vi från Folket i Bild/Kulturfront bör protestera så det hörs. Just vi bör meddela Vaclav Havel att vi finner denna rasism i hans nya republik avskyvärd.

Varför just vi? Jo, för att det var vi kring Folket i Bild/Kulturfront som tog hårdast ställning mot den sovjetiska ockupationen av Tjeckoslovakien. Det var vårt folk som med stora personliga insatser - av exempelvis Robban Aschberg, Kalle Hägglund och Jiri Pallas - höll förbindelserna med den illegala oppositionen i Tjeckoslovakien.
Vi gjorde detta medvetet. Kampen för att jämställa Förenta staternas brottsliga krig i Sydostasien med Sovjetunionens brottsliga ockupation av Tjeckoslovakien - och senare krig i Afghanistan - var inte självklar i dåtidens solidaritetsrörelser. Det tog kamp för att driva igenom denna linje i FiB/K. Många bland dåtidens officiella vänster fördömde oss. (Den som vill kan studera den dokumenterade debatten i FNL-rörelsen kring vad man kallade vår "antisovjetism".) Det stora författarupprop som organiserades av kulturfronten till stöd för Tjeckoslovakien fick heller inte tryckas i Författareförbundets tidskrift; det var ju "fredsfientligt".

Första gången Thomas von Vegesack (och Agneta Pleijel som dock då kallade sig vänster) ville utesluta mig ur svenska PEN var när jag - och Lars Gustafsson, rätt skall vara rätt - menade att freden inte var det viktigaste av allt. Friheten var viktigare. Det gällde såväl Vietnam som Afghanistan och Tjeckoslovakien - och om så bleve fallet Norge eller Sverige.
Hans Gabrielsson påminde mig nyss om hur styrelsen flera gånger diskuterat frågan om huvudmotsättningen. Det gällde på en gång att vara helt tydlig och samtidigt vara klar över att en tendens kan täcka en annan (han citerade Zhuo Enlai som hänvisat till varningstexten vid franska järnvägsövergångar med fler spår: Ett tåg kan skymma ett annat).
Vi var alltså inte naiva. Vi skrev klartext och i tidningen påpekade vi att situationen med ockupationen av Tjeckoslovakien var som vid det fascistiska Italiens angrepp på Etiopien. Det hade då varit riktigt att stödja kejsar Hailie Selassie mot Italiens angrepp samtidigt som greve Ciano hade rätt om slaveriet i Etiopien.

Samma solidaritet som den gången krävde att vi gav stöd åt Charta 77 och Vaclav Havel kräver nu att vi tydligt tar ställning mot den politik dessa dissidenter för - mot romerna, för att ta ett aktuellt exempel - när de väl kommit till makten. På samma sätt som vi när Mussolinis fascistiska ockupation av Etiopien tvingats upphöra tog tydlig ställning i solidaritetsarbetet mot kejsar Hailie Selassies blodsregim.

Inte är ensam stark inte. Nyss fyllde vi hundrafyrtio år. Då var det sommar. Hela trädgården här vid Dagarn i Bergslagen fylldes med vänner och kamrater. Nu gnistrar snön och vi går mot de hundrafemtio. Om vi ser oss om - viker tillbaka tiden, som det heter - syns hur mycket som förblev ogjort under dessa år och årtionden. Men det vi hunnit uträtta och det vi ännu hoppas hinna göra under den tid som återstår nu när vi befinner oss i den bibliska ålderns förlängning (om det bliver långt!) - blev möjligt just därför att vi haft så många vänner och kamrater. Vi har nog aldrig riktigt sagt hur tacksamma vi är över detta. Därför gör vi det nu. Gun Kessle och Jan Myrdal

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  11-12/97
i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n

---