F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/96

Gudrun Schyman har just kommit hem från Palestina, där hon har träffat kvinnoorganisationer som sysslar med kvinnofrågor kopplade till fredsprocessen. Läget i Mellanöstern är väldigt spänt, och dialogen är nästan obefintlig, berättar hon och tillägger att hon efter tio dagar i Palestina är lika förvirrad som förut, fast på ett högre plan.

Vi träffar henne på Kafé Marx i vänsterpartiets lokal på Kungsholmen i Stockholm. Sen Marx tid har mycket hänt, så för att gå till botten med begreppen ber jag henne definiera begreppet "klass".
Först undrar hon varför.
- Du är ju ordförande i ett socialistiskt parti, där begreppet klass antagligen används en del, säger jag. Då är det intressant att veta hur du till exempel definierar "arbetarklass" eller "medelklass".
- Begreppet arbetarklass, svarar Gudrun Schyman då, är vidare idag än att bara omfatta kropps- och industriarbetare. Jag föredrar att tala om lönearbetare. Det handlar om ifall man arbetar för brödfödan eller ej och dessutom om hur mycket man får betalt. Lågavlönade inom service och vård, utbildning och kultur, till stor del kvinnor, är arbetarklass i den meningen. Därför är det bättre att tala om lönearbetare. Men där ryms också högavlönade.

Om Gudrun Schyman menar att klassbegreppet är förlegat eller irrelevant, är det intressant. Det var bland annat det vi ville diskutera. Men hennes definition liknar mest begreppsförvirring, särskilt som hon sedan använder ordet "klass".

Själv betecknar hon sig snarast som medelklass numera, men hon berättar att hon har jobbat som socionom, som är ett låglöneyrke, på en socialbyrå i Stockholm i flera år.
- Vi har en växande, välmående medelklass i det här landet, vi har en liten men ack så rik överklass, och en växande underklass av arbetslösa, unga som aldrig har kommit in på arbetsmarknaden, kvinnor, invandrare, människor som är diskriminerade i arbetslivet, socialt utslagna. De får det allt sämre och står ofta utanför samhällets trygghetssystem.
- Vilken utveckling önskar du dig? Vill du ha ett klasslöst samhälle?
- Det är en vis vision, med ett klasslöst samhälle utan några klasser som förtrycker varandra, där man lever i jämlikhet, harmoni och solidaritet med människor på andra sidan jorden.

- Vem skulle du säga bestämmer idag, om vilken politik som ska föras? Bestäms det av riksdag och regering, av marknaden, media eller av andra intressegrupper?
Lite överflödigt påpekar Gudrun Schyman att marknaden kan vara så olika saker, Kiviks marknad med torghandel och karuseller, till exempel, eller finansmarknaden. Jag preciserar: den marknad som man syftar på när man säger att "vi måste besluta si och så, för marknadens skull", alltså finansmarknaden.
- Många är intresserade av att framställa verkligheten på det sättet, svarar hon. De ekonomiska krafterna vinner på att man underordnar demokratin under ekonomin, och den förhärskande synen är att vi ska underordna oss.
- Jag menar att man inte ska göra så. Pengar är ingenting i sig, de är bara verktyg för att nå andra politiska mål. Ekonomi är ingen vetenskap, utan tyckande och tolkande. De uttalanden som görs av olika experter och direktörer är uttryck för en viss åsiktsriktning.
- Att många politiker odlar den här myten gör att människor tror att det är sant, och väljer att lämna ifrån sig sin politiska handlingsfrihet för att man tror att det ska ge en god ekonomisk utveckling.

Jag ber Gudrun Schyman att definiera feminism.
- Att vara feminist, säger hon, är att vara medveten om att det finns vissa mekanismer, vissa skillnader i samhället som inte går att härleda till något annat än skillnader i kön. Är man medveten om att det är så, och vill göra något åt det, så är man också feminist.
- Hur hänger socialism och feminism ihop för dig?
- Jag och vänsterpartiet är bärare av bägge. Att vi nu diskuterar att föra in feminismen i partiprogrammet, beror på att jag ser det som en ideologisk utveckling. Inom vänstern och socialismen har det länge funnits en inställning att får vi bara en socialistisk utveckling, så kommer det där med kvinnor att lösa sig. Det finns ingenting som säger att det är så.
- Tar man inte itu med kvinnoförtrycket från början, så kommer det att hänga med, även om vi får ett socialistiskt samhälle. Kvinnoförtrycket har sin egen historia och sin egen roll att spela.

Men, undrar jag, får vänsterpartisterna en feministisk medvetenhet för att man skriver in feminismen i partiprogrammet? Eller motsvarar det en reell utveckling inom vänsterpartiet?
Gudrun Schyman svarar att det inte är en slump att diskussionen förs nu. Hon vill inte klistra på en etikett för att dra till sig röster, framhåller hon, utan det är frukten av en politisk diskussion där man har utvecklat sina tankar och idéer inom partiet. Särskilt viktig tycker hon att feminismen är nu, när "världens mest jämställda regering" för en kvinnofientlig politik som försämrar välfärdssystemen, omsorgs- och servicegraden.
- Ser du någon risk med att avgränsa kvinnofrågor, kvinnoförbund, kvinnopartier etc?
- Ja, och därför har vi inget kvinnoförbund. Det blir ett ställe där man föser undan de klassiskt mjuka frågorna. Kvinnorna får hålla på och kämpa för sex timmars arbetsdag, medan männen skiter i det. De här frågorna är mänskliga frågor. Om vi har bra barnomsorg, eller om våra gamla föräldrar får bra vård när de behöver det, det är inte en kvinnofråga, utan en fråga för oss som människor.

Det låter klokt. Men den politik som försämrar barnomsorgen och åldringsvården kallar hon kvinnofientlig, inte människofientlig. Jag frågar om det är en framkomlig väg att ta in feminismen i partiprogrammet, om det nu inte handlar om kvinnofrågor utan om mänskliga frågor.
- Det är en etapp. För att kunna visa fram att det finns ett förtryck, som vi vill frigöra oss från, måste vi först lyfta upp det och definiera det som ett fenomen som har sin egen historia, sina egna lagar.
- Borde man inte på samma sätt skriva in till exempel antirasism i partiprogrammet? undrar fotografen och tittar fram bakom kameran.
Men Gudrun Schyman anser att det täcks in genom att det står att alla människor har lika värde. Av någon anledning täcker alltså den formuleringen invandrare men inte nödvändigtvis kvinnor, och skillnaden blev vi inte kloka på. Frågan är om det inte handlar om just att klistra på en etikett.

Hur det går på kongressen är inte självklart. Förslaget att skriva in feminismen i partiprogrammet har provocerat många, och debatten är livlig.
- Vad säger motståndarna?
- De tycker att det räcker att det står i stadgarna att vi ska arbeta för att stärka kvinnors inflytande och rättigheter på alla områden. En del är rädda för att det ska fungera avskräckande. Det finns de som reagerar väldigt negativt på ordet feminism och tycker att usch, såna där karlhatare.
Tidigare var det inte comme-il-faut att lyfta upp det här till en så stor fråga, säger Gudrun Schyman, och förklarar det med att den är aktuell även inom partiet: vänsterns män är inte heller så jämställda alla gånger.

- Finns det en vänster- och en högerfeminism?
- Det finns en borgerlig feminism, som tar sig uttryck i att man kräver pigor och hembiträden. Det är kvinnor i karriären som inte hinner hämta barnen på dagis eller hålla efter dammtussarna. De tycker att det här är ett steg som för kvinnorna framåt, att vi med statliga subventioner ska kunna köpa de här tjänsterna.
- Det finns också en biologisk skola, det här med gröt i huvudet och mjölk i brösten, där man tar fasta på den biologiska särarten och hyllar Kvinnan med stort K, det vill säga Modern, som ska ägna sig åt "det lilla livet". Det finns en stark sådan strömning inom den feministiska debatten, som jag menar är långt ifrån radikal, långt ifrån vänster.
- Det är väl klart att vi är olika, men det mål vi ska ha med feminismen, tycker jag, måste vara att det ska vara ointressant om man är kvinna eller man. Efter att ha visat på förtryck, orättvisor och diskriminering, och gjort något åt det, är ju målet att vi inte ska behöva prata om det.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  2/96

---