F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/96
S e t t  •  L ä s t  •  H ö r t

Okej, jag erkänner. Kryper till korset. Jag hade onekligen en känsla av gröt i huvudet strax efter att min son föddes för lite drygt ett år sedan. Dock tror jag att det beror mer på att förlossningen var utdragen, och att jag därför inte sovit på ett par dygn, än på att Kvinnliga Hormoner rusade upp till hjärnan och dödade varje intellektuell tanke. Hypotesen bekräftas av att barnafadern var minst lika grötig han.
Ironin och polemiken till trots: 90-talet har sett biologismens åtkomst på alla flanker, inte bara vad gäller kön, utan även exempelvis "ras" och "kriminella anlag". Vad könet beträffar bör vi således ge oss hän och inte kämpa emot de naturliga, biologiska skillnader som finns. Varje kvinna som gjort misstaget att tro att hon finns till för sin man blir nu korrigerad. Äntligen inser vi sanningen; kvinnan finns till för sitt barn. Hon bör följaktligen kämpa för att uppnå sitt sanna livsmål, som är att bli mor. Gärna amma i både ett och två år. Då kommer hon i kontakt med sina inre egenskaper (vårdande, empatisk, känslig, hänsynsfull...) och blir en äkta Kvinna. Och om dessa Kvinnor sedan hade mer makt skulle världen se annorlunda (läs bättre) ut.
I denna sötklibbigt gulliga atmosfär är Nina Björks Under det rosa täcket en mycket uppfriskande läsning. Författarinnan gör utan pardon upp med den rådande livmodersfeminismen, särartsfeminismen i sitt esse: att vara kvinna skall inte vara någonting fint - det skall vara någonting ointressant! "Kvinnlighet" är inte en medfödd egenskap utan någonting som kvinnor tränas till att besitta ända från födseln. Man kan vara feminist även om man inte älskar att baka kanelbullar.
Björk är ingalunda först på plan. Redan i slutet på 1700-talet skrev Mary Wollstonecraft om könet som social konstruktion. Ett mer känt exempel är naturligtvis Simone de Beauvoirs Det andra könet från 1949. Möjligtvis kan det tyckas deprimerande att Björks bok överhuvudtaget behöver skrivas såhär nästan femtio år senare. Så, könet är en kulturell klädedräkt, och det första plagget är det rosa täcke som flickebarnet får sig tilldelat på BB. Eller för att använda just de Beauvoirs ord: "Man föds inte till kvinna - man blir det." Med stark konsekvens drivs denna tes som en röd tråd genom Björks bok. Att anamma manliga attribut är dock inte heller någon lösning; också cynismfeminismen, uttryckt exempelvis genom filmer som Thelma & Louise eller böcker som Helen Zahavis En jävla helg, får sig en släng av Björks slev. Författarinnan tar oss så med på en odyssé genom kvinnomagasin, skönlitteratur, film och aktuell debatt i sin uppgörelse med den konstruerade kvinnligheten.
Nina Björk är i grunden litteraturvetare, och det märks. Hon analyserar böcker, filmer och artiklar. Plockar sönder meningar, vrider och vänder på ord, tolkar handlingar; vad står det egentligen, vilken innebörd har den här scenen egentligen.
Den litterära odyssén följs av ett magplask i verkligheten. Hur ser det realpolitiskt ut i Sverige idag - egentligen? Samt ett (obligatoriskt?) kapitel om Simone de Beauvoir. Björk behandlar dock inte egentligen Beauvoir själv lika mycket som hon gör upp med de författare och debattörer som analyserat Beauvoir och hennes verk i livmodersfeminismens anda (kort: Simone var egentligen djupt olycklig för att hon avstod från traditionellt familjeliv och barn och därmed förnekade sin sanna kvinnlighet).
Under det rosa täcket är en "populärvetenskaplig" bok. Det betyder att man inte behöver tvåhundra akademiska poäng för att begripa vad som står i den, och det är mycket bra. Den enkla och argumenterande stilen, kombinerad med inriktningen på mode, film och skönlitteratur blandat med aktuell debatt, minner delvis om Susan Faludis Backlash för några år sedan. (Just livmodersfeminismen är väl för övrigt, om något, en backlash för den feministiska rörelsen?) Det är intressant att läsa en bok som hänvisar till den svenska debatten; man känner till diskussionerna, exemplen och debattörerna som tas upp. Nina Björks bok är ett provokativt och viktigt inlägg i den samtida feministiska debatten. Ett manifest om en feminism bortom Kvinnan. Läs den.
Förhoppningsvis behöver den inte skrivas igen om femtio år.

Nina Björk

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Mikael Löwegren, 036-18 51 05

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  6-7/96
i n t e r n e t u t g å v a n

---