F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/97
i n t e r n e t u t g å v a n
Alla sinnen för full fart
Vad är det då som gör motorcykeltävlingar på asfalterade banor så fascinerande?Jag hävdar att utöver farten och intryck av fara - detta är ett måste - är det dofterna av förgasad bensin och ljuden från de skrikande motorer som tillsammans med hetsen, stressen mellan förarna och mekanikerna under träningspassen som gör sporten.Detta intresse var naturligt för mig. Jag älskade redan då tjurfäktning och cirkus med trapets och vilda djur. Allt detta med en gemensam nämnare - att utföra något farligt där livet balanserar och hänger på en skör tråd. Det kanske är för att överleva den trista tillvaro vi måste utstå med vardagens tråkiga regler och rutiner. Min flykt består i att fly till en motorcykeltävling.Det kan gälla holländska Dutch TT i Assen. Den enda tävlingen som avgörs på en ensam lördag kring midsommar. Men det gäller att komma dit ett par dagar i förväg för att hinna uppleva livet i byn tillsammans med 100-200.000 andra fantaster. Då snackar man cyklar, äter de berömda kycklingbitarna med grön sås och dricker Heineken.
Jerez i södra Spanien är ett annat resmål i maj varje år. Vädret är säkrare på den breddgraden. Besökarna är lika många. Kycklingen byts här ut mot skinka och ölet mot sherry.The Isle of Man mellan Irland och England - i nivå med Liverpool - är en klassiker i slutet av maj och början av juni. Denna unika tävling som pågår under en vecka är det äldsta arrangemanget för motorcyklar. Den började 1907, att jämföras med första biltävlingen som ägde rum i Indianapolis 1911. The TT, som det heter, ingår inte längre i VM-cirkusen. Tävlingen äger rum på allmän väg, mellan hus, belysningsstolpar, trottoarer och träd. Förarna har tusentals detaljer att hålla reda på efter den 60 km långa banan. Som åskådare ska man placera sig vid gastkramande ställen som Bray Hill, Ago's leap eller Kirkmichael village. 180 knutar på Isle of Man. Legenden Giacomo Agostini på Ago's leap vid Bray Hill på 60-talet. Foto: Nick Nicholls | Farten och faran på Isle of Man går inte att uppleva någon annanstans i världen. På den enda vilodagen, Mad Sunday, kan man själv inta idolernas plats och köra på banan.Andra tävlingar att rekommendera är Phillip Island nära Melbourne och Eastern Creek när Sydney. Dessa går i april eller oktober. (Titta på VM i Superbike som sänds från dessa två australiensiska trumfkort.) Men Hockenheim i Tyskland och Monza i Italien går heller inte av för hackor.Skillnaden mellan biltävlingar som Formel 1 och motorcykeltävlingar är att man kan följa förarna, lutningen i kurvorna, hur de använder helheten - kroppen och cykeln i s. k. slip streaming för att köra om. Man kan hela tiden se människan, inga störande tankningar och byten av däck. Visst finns det mer pengar och glamour i biltävlingarna, men för en motorfantast är motorcykeltävlingar det folkliga nöjet. Jag tog ofta med mig mina två barn på olika tävlingar i Europa. Vi älskade Anderstorp i Småland, Big Ben och Hotellet High Chaparal. Genom att jag kände en funktionär kunde jag få tillträde till depån med alla legendariska kanoner - som Italiens 15-faldige mästare Giacomo Agostini, spanske räven och trettonfaldige mästaren Angel Nieto, britterna Mike Hailwood, Phil Read, Barry Sheene och senare amerikanare och australiensare som Kenny Roberts Sr, Kevin Schwantz, Eddy Lawson, Wayne Rainey och Mick Doohan. Och att inte glömma sidovagnsässen Rolf Biland och Kurt Waltisperg. Bland alla dessa har VM-tecken stått som spön i backen. Just sidovagnarna med sitt fantastiska teamarbete är en favoritgren som tyvärr alltmer åsidosatts. |
Chikanerna är ett resultat av Formel 1-cirkusen som infört avåkningsområden för att minska skaderisken. Detta har drabbat Road Racing när man ibland kör på samma banor. Det har resulterat i mindre fartfyllda tävlingar.
På engelska uttrycker man det så här:Mickey Mouse tracks don't make it for good Road Racing. High speed tracks do it. (Kalle Anka-banor är inget för Road Racing. Högfartsbanor gör det.)Borta är de dagar när man körde i högfart på Spa-Francorchamps-banan i Belgien, Salzburg i Österrike och Monza, utan chikaner. Från den sistnämnda klassiska banan har jag mitt sorgligaste Road Racing-minne. Det var kl 15.17 den 20 maj 1973 när två förare omkom: finländaren Jarno Saarinen, då regerande mästare och italienaren Renzo Pasolini förolyckades i 250 cc loppet. Pasolini körde över en oljefläck i 220 km fart och sladdade in i Saarinens motorcykel så att de bägge förarna kastades åt var sitt håll. Denna tragiska händelse skedde i La Curva Grande, nära den plats Ronnie Peterson skulle möta sin död fem år senare.Ett betydligt finare minne har jag av mitt första besök i Anderstorp 1973. Jag anlände till Värnamo järnvägsstation två dagar innan tävlingen. Till min fasa upptäcker jag att hotellen var fullbelagda. Det var en regnig och råkall dag mitt i juli. Men plötsligt får jag syn på en polisbil som parkerar. Då fick jag en idé. Jag går in på polisstationen och förklarar situationen.
- Kan jag slagga över, frågar jag.- OK, det går bra, svarade vakthavande, men då måste vi låsa in dig i en fyllcell till kl 6 i morron bitti.Jag låstes in efter kroppsvisitering och sov gott till nästa morgon - då jag bjöds på kaffe och bulle.Det är nu 24 år sen och det Sverige finns inte längre.
VM-tävlingar 1973 i klassiska Anderstorp. Startfältet för nybörjarna i 50 cc-klassen.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 10/97
i n t e r n e t u t g å v a n
