skulle kunna stå ansikte mot ansikte med en överlevande och säga att judeutrotningen aldrig har ägt rum, säger Jörgen Skånberg.
Kompisen Kristina Alpner håller med.
- Man ser på en sådan människa hur mycket hon lider av sina minnen. Att titta henne i ögonen och säga att det inte har hänt som en del påstår, det går bara inte.
Jörgen Skånberg och Kristina Alpner är vad somliga skulle kalla vanliga, trevliga ungdomar. Inga palestinaschalar, inga killerboots eller kolorerade frisyrer. Däremot är de fulla av funderingar och åsikter kring rasism och främlingsfientlighet. Bägge går i tvåan på Kongahällagymnasiet i Kungälv och har just kommit hem från en antirasistisk studieresa som Svenska Fredskommittén ordnar varje år. Bland annat fick de möta Irmgard Konrad, överlevande från det före detta koncentrationslägret Ravensbrueck. Ett möte som tydligt satte sina spår. Många skulle behöva träffa någon som satt i lägren, det gör att man tänker till ordentligt.

- Det handlar mycket om att lära sig och få reda på hur det egentligen är, då kan man faktiskt ändra sina tankar och attityder. När man får reda på bakgrunden till saker och ting då tycker man kanske inte längre vad man tyckte innan.
Men om ingen får reda på något, då kommer soffrasismen krypande.
- Det sprids många rykten via massmedier, folk sitter hemma och läser hur mycket pengar invandrare och flyktingar får. Sedan går det från mun till mun, säger Jörgen Skånberg.
Han talar av egen erfarenhet. Hans föräldrar som visserligen tycker hans engagemang är jättebra brusar ibland upp i "nu ska de där invandrarna ha pengar igen" eller något liknande. Farfar är ännu värre med sina "kan de inte ta ut den där negerjäveln nu", om Martin Dahlin under tipsextramatcherna.
Det är lätt att hoppa på sådant man inte vet något om, särskilt om man spetsar till det. Är pengar inblandade är det ännu enklare.

- Man har ju hört att flyktingar får 35.000 och bilar och lägenheter så fort de kommer över gränsen. Men på flyktingförläggningen i Falkenberg som vi besökte fick vi veta hur det egentligen är. En ensamstående får 71 kronor om dagen för fyra timmars terapiarbete som skall räcka till allt utom hyran. Sedan kan de få avdrag ända ner till 24 kronor om de är sjuka eller missar av någon annan anledning. Det slutade med att vi nästan blev förbannade på deras regler att betala ut pengar, säger Jörgen Skånberg.

Trots att det fortfarande förekommer snedvridna uppfattningar och fördomar bland det svenska folket är både Kristina Alpner och Jörgen Skånberg positiva inför framtiden. De förklarar med ett exempel om ett skinheadgäng i Nödinge som brukar samlas på den lokala pizzerian. En reporter kom dit för att göra ett reportage och påpekade förundrad att pizzabagaren var invandrare. "Men han är ju våran vän, honom känner vi ju. Då spelar det ingen roll", blev det enkla svaret.

Så även om det finns ett fåtal övertygade nazister i Sverige i dag är de flesta rasistiska idéer och handlingar bara uttryck för otillräcklig förståelse - förståelse som enklast skapas genom personliga kontakter. Men minst lika viktigt är information och utbildning, tror Kristina Alpner.

- Det är sådant man inte får tala om men det är faktiskt mest de på de praktiska programmen som tydligt visar vad de tycker. Där finns mycket fördomar. Men så läser de som går till exempel fordonsteknisk inte lika mycket om samhällsproblem som på de teoretiska programmen.

Kanske är resor som den här det bästa sättet att motverka rasistiska tendenser. Av Jörgen Skånbergs och Kristina Alpners berättelser att döma är det i varje fall så - de är fyllda av upplevelser och levande argument. Besöket på det före detta koncentrationslägret i Sachsenhausen till exempel. Alla rum, fortfarande med lukten av lik, alla bilder på människor som försöker fly, men fastnar i taggtråd eller blir skjutna. Allt sådant gör ett ställningstagande oundvikligt.
- Det var en ruggig dag, plus minus noll grader och regnet hängde i luften. En perfekt dag kan man säga. Det var fruktansvärt. En svensk utrikeskorrespondent berättade för oss - man började nästan gråta, säger Jörgen Skånberg.

Alla kan emellertid inte skickas på studiebesök till de gamla koncentrationslägren. Dessutom finns det andra problem som man kanske inte kommer åt på det viset. Konjunkturen, till exempel, är en annan faktor som påverkar folks tänkande. Ett samband som dryftades under några av resans många gruppdiskussioner som fyllde färjefärd och morgontimmar.
- Folk blir mer och mer extrema, de dras ut på kanterna under dåliga tider. Man är mer sårbar och kräver kraftigare åtgärder och då kommer invandrarna ofta i kläm. Så det går lite grann i vågor. Men det kan ju inte vara lågkonjunktur jämt, säger Jörgen Skånberg.

På tal om extremer kommer frågan om klädstil och utseende upp, något som har debatterats flitigt i Kungälvsområdet efter Kodemordet. På en skola gick det så långt att en bestört lärare köpte nya kläder till några nazistiskt utstyrda elever för sina egna pengar. Frågan är dock om förbud av symboler eller kängor är en bra lösning eller om det är en lösning överhuvudtaget.
- Jag tror inte det hjälper alls. Det hade varit skönt om man slapp se eländet, men det försvinner ju inte bara för att man inte ser det. Och ska man förbjuda fornnordiska runor då får man ju förbjuda svenska flaggan också. Eller moderatmärken, en av mina kompisar ser moderaterna som det största hotet i världen. De märkena måste också förbjudas, det blir ju helt sjukt, säger Kristina Alpner.
Jörgen Skånberg och Kristina Alpner tycker istället att alla borde gå med i antirasistiska grupper, men det är en önskedröm.
- Det är alltid svårt att få igång folk. Det finns några eldsjälar, men det är mest "öh, nej jag vill inte, orkar inte, vill inte göra mer än mina läxor", säger Kristina Alpner. Många av skolkompisarna är avundsjuka på själva resan till Berlin, men tycker det är knäppt att engagera sig. Enligt Jörgen Skånberg finns ett liknande mönster bland lärarna.

- Det är likadant med dem, brist på tid och ork. Ännu mindre blir det väl nu när de skall ha sina bestämda tider. Det är synd, men det är nästan alltid samma människor som engagerar sig i olika projekt. Så informationen sprids ju väldigt långsamt.

Temadagar kan vara ett snabbare sätt. Det blir så resan kommer att redovisas.
- Riktigt hur det blir vet vi inte ännu, men vi ska antingen redovisa i klassen eller ordna en fotoutställning, säger Kristina Alpner.
Sedan gäller det att försöka få igång efterdiskussioner.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3-4/96

---