Så ner med köttet i skålen, vände allt. La tallrik över och funderade två sekunder på om jag skulle ställa köttet på golvet i det svala skafferiet, men lät det stå kvar i det sommarvarma köket.

Brassegrytan är en märkligt god historia som vi fann på i ett snävt läge en gång för längesen. Den kan bättras på med ett par tre klyftade gula lökar frästa i olivolja innan konservburkarna välts ner i pannan. Men det är alls inte nödvändigt. Eftersom det är mycket spad i kidneybönburkarna, häller jag bort den ena burkens spad, liksom förstås vattnet i burken med haricot verts. Juicen i burken med hela tomater kan man också vänta med ett slag för att se hur såsig grytan blir. Däremot ska hela majsburken vara med.
Låt Brassegrytan puttra ihop en stund och vänd försiktigt så att inte de gröna bönorna blir alltför söndermosade. Smaka av med lite mer salt, om det behövs. Vegetarianer kan äta den här grytan som den är, i båten, husvagnen eller var man nu befinner sig. Då kan den räcka till fyra personer, med lite bröd att suga upp såsen med. Ska grytan göra sällskap med något grillat räcker den till fem hungriga.
Jag grillade nu de första 6 av spetten och strödde litet extra timjan i sista minuten. Köttet var mört och smakade både kalv och kryddor. Jag tror att enzymerna kunde arbeta effektivt under de åtta timmarna i rödvinsmarinaden, tack vare rumstemperaturen. Det blir fler möra grillspett i sommar, var så säker.