F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
g o d i s  f ö r  k r y d d s t a r k a

I de gamla arbetarkvarteren på Planteringen i södra Helsingborg bor Arne med sin katt, en Citroën CV-2 om sommaren och en Mitsubishi Space Runner vintertid. Gat- och gårdshus rymde tre familjer, men nu bor Arne här själv. Från början bodde han med sin familj i de två rummen på andra våningen i gathuset, på nedre botten bodde en jobbare som inte kunde förstå att man kunde sköta något som konstnär. Alla de elva som bodde i huset fick samsas om ett utedass. Arne brukade gå på Helsingborgs Centralstation istället (ritad av Helgo Zettervall, riven).

Arne är från början konstfacksutbildad målare, numera pensionerad bildlärare, omtalad bland kollegerna i stan för att i sin gärning var "elevtillvänd", ett epitet som måhända rymmer både avståndstagande och beundran. I stadsdelen Planteringen är han mer känd för att han en tid höll både tupp och höns mot somliga grannars önskemål. Men han är också den som tog grannarnas parti mot stadsbyggnadskontoret som ville bygga billager tvärs över hela kvarteret. När tjänstemännen kom och hotade med expropriering, då köpte sig Arne en lagbok. Sen blev det slut med hoten. Något billager blev det inte heller, men tyvärr revs de flesta av de gamla arbetarhusen sedan kommunen med lock och pock köpt in dem. Helsingborgs stad skiljer sig inte så mycket från andra svenska framåtsträvande städer när det gäller att förnya bostadsbeståndet, möjligen isåfall genom en mer utrerad rivningsbenägenhet. Den sista silon i Norra Hamnen blev ju nästan en riksangelägenhet. Men nu är även den förvandlad till återvinningsmakadam.

I gårdshuset har Arne sin verkstad, här får sjuårige sonen Pål hålla till och bygga och greja efter eget skön. Under det radikala 70-talet inhystes i det lilla tvåvåningshuset det silkscreentryckeri i vilket banderoller trycktes åt alla FNL-grupper i Skåne. Arne utvecklade en teknik med schabloner som var snabb och effektfull.

I gårdshuset är nu istället Arnes kvarn installerad, där han maler mjöl av kravodlat vete och råg. Intresset för riktiga råvaror har han från tiden i Matfront. Kvarnen är av det gedigna danska fabrikatet DIAMANT. Bröd bakat av nymalt mjöl är alldeles särskilt gott. Ty mjöl som mals med hela kärnan åldras snabbt. Fettet härsknar. Impulsen att skaffa kvarn fick Arne efter ett besök på stenåldersbyn i Lejre på Själland där besökarna själva fick pröva på mala och baka på stenåldersvis.

Vi har också blivit med kvarn, en liten behändig Schnitzer som passar till köksmaskinen. Är du intresserad, så kan du beställa en kvarnkatalog från Gröna Boden i Göteborg, tel 031-13 88 88. Det ligger i tiden att mala sitt eget mjöl, själv gick jag från tanke till handling i höstas, inspirerad av kravbonden Sylve Tollander i Glumslöv som jag träffade på en av mina exkursioner. Sylve maler sedan länge sitt eget mjöl hemma i köket. Han berättade att fullkornsmjöl förlorar både smak och näringsvärde redan 14 dagar efter malningen.

Att smaken beror på hur nymalt mjölet är, det upplevde vi när Arne bjöd på sitt bröd i vår gemensamma alternativa jul. Det var obeskrivligt gott. Så jag bad att få vara med och lära mig.

URBRÖD 1,2 liter krossad råg (eller 1 liter färdigköpt) C:a 550 g hel råg 1 liter ljummet vatten 1 1/2 liter grahamsmjöl (eller 1,2 l från affären) C:a 750 g helt vete 5 dl ljummet vatten 1 pkt jäst (1 msk salt) vallmofrön

Den krossade rågen ska blötas i förväg med ljummet vatten. Låt den stå några timmar eller över natt. Vill du ha mer smak, kan du låta rågkrossen stå att syras någon dag övertäckt med plastfolie, två dagar i rumstemperatur får du räkna med. 1 struken msk salt kan du också ta med i baket, om du känner för det. Arne har högt blodtryck och undviker därför salt.

Smula i jästen och häll på ytterligare en halv liter ljummet vatten. Rör ner grahamsmjölet. Nu har du en lös deg, men den ska vara så fast att den håller formen något så när då man klickar ut den.

Skeda ut degen på väl smorda långpannor, tre rader med 4-5 klickar på varje plåt. Strö över vallmofrön. Köp vallmofrön i lös vikt i invandraraffär, i kryddburkar är kilopriset som för rysk kaviar. Låt jäsa på varmt och gosigt ställe 35 minuter, Arne brukar ställa in plåtarna i värmeugnen. När degklickarna jäst så att de smält ihop med varandra, då är det dags att skjuta in plåtarna i den 225 grader varma ugnen. En plåt däruppe, en därnere. Efter 20 minuter har de ganska platta bröden på den översta plåten fått vackert brun färg.

Nu får plåtarna skifta plats och tiduret sätts åter på 20 minuter. Är alla bröden vackert bruna, tar du ut plåtarna. När bröden är färdiggräddade vänder du plåtarna upp och ner över ett ugnsgaller och låter hela brödflaken hamna upp och ned. När de svalnat litet bryter du isär bröden, de delar sig lätt efter sin ursprungliga form.

Pröva nu att klyva ett bröd, bred smör på och smaka. Detta är ursprungligt, levande bröd som har hela aromen kvar. Arne fryser in sina bröd i portioner och tinar dem snabbt och lätt i en brödrost. Rostade smakar de som nybakade.

För att återvända till Arne, så engagerar han sig nu efter pensionen som politisk tecknare. Med ritblocket i knät sitter han framför TV:n och ritar av Göran Persson och de andra makthavargossarna och flickorna när grodorna hoppar ur deras munnar. Sen faxar han sina teckningar i 10 ex direkt till berörda departement och hoppas att en samhällstillvänd vaktmästare ska få för sig att sätta upp dem på anslagstavlan.

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  3/97
i n t e r n e t u t g å v a n

---