F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9-10/96
g o d i s f ö r k r y d d s t a r k a
![]() | Jubileumstårta text Otto von Friesen bild Gittan Jönsson |
I höst är det femton år sedan jag började skriva om mat i den här tidningen. Det var trögt i portgången. Redaktionskommittén var skeptisk. Folket i Bild/Kulturfront skulle vara en radikal tidning och där kunde väl inte maten höra hemma. Själv tyckte jag att om nya tidningen skulle bli folklig och bred i gamla FiB:s anda, då var det viktigt att den inte fylldes bara med "politik". Brecht tyckte att teatern skulle förklara samtiden, men den skulle också vara underhållande. Det kunde väl stämma även för en progresiv och folklig tidning. Tyckte jag.
Vi kom ingen vart i frågan, trots heta diskussioner. Tidningens ledning ville förverkliga sig politiskt, resten var tjafs. Jag gjorde en kringgående rörelse över tidningen Gnistan, där det inte mötte några hinder att skriva ens om gröt. När Gormander engagerades för att pigga upp FiB/K 1981, så slank även jag med. Min första matspalt handlade om hur man gör surstek på älg. Så småningom blev det till och med plats för bild och bildbyline och redaktören tyckte att jag skrev för kort.
Men det var bara tillfälligt. Radikala unga män kom och gick och alla undrade de om det verkligen inte fanns radikalare saker än mat att skriva om. De tyckte att det vore radikalt att låta maten lämna plats för radikalare grejor som boxning och hemliga polisen. Ibland har jag rutit till och fortfarande sitter jag som en gammal luggsliten björn på min sida. Näst Myrdal är jag tidningens mest långlivade kolumnist. Läsare jag kommer i kontakt med säger att de brukar läsa oss båda först. Jag tar det som ett bevis för att det är OK med mat även i FiB/K.
![]() | ![]() VARM SPENATTÅRTAMed anledning av 15-årsjubiléet bjuder jag nu på en varm spenattårta från Berlin. Den har jag fått av Christine, blivande arkitekt mitt i den tyska huvudstadens hektiska byggboom. Hon hyr in sig i ett rum hos vänner i en våning på före detta östsidan. Hon är en spenslig men intensiv och energisk ung kvinna som med avsmak ser hur byggsvängen förvandlar det skamfilade men öppna Berlin till en prålig och blänkande svulstig tummelplats för pengar och makt. Vad Christine anbelangar, så skyr hon ingaansträngningar i sin strävan att göra det hon tycker är rätt, varken i sin egen utveckling, sitt blivande yrke eller i matlagningen. En av hennes fullträffar är en hög spenatpaj med fårost, överströdd med solrosfrön. Den ser mer ut som en tårta än en paj och mycket riktigt heter den också Spinattorte på tyska. ![]()
![]() Har du matberedare så är det bara att hälla i mjölet, skära smöret i tärningar och lägga det till mjölet, liksom ägg och yoghurt. Kör några pulsar tills degen håller ihop, men inte mer. Annars får du hacka för hand. Lägg den i en plastpåse, platta till den och lägg den svalt en stund medan du gör fyllningen. |
![]() 200 g fårost, smakstark feta 100 g gruyère, lagrad grevé eller herrgårdsost 1 bägare crème fraîche 4 ägg krydda med en aning salt och mald vitpeppar, riven muskot, 1-2 dl solrosfrön att strö över |
Krama vätskan ur spenaten, hacka den grovt tvärs över. Lägg spenat, den smulade fetaosten, den rivna osten, crème fraîchen och äggen i en skål. Krydda och blanda ihop fyllningen med rena händer. Fetaost kan vara dansk och gjord på komjölk. Till den här tårtan ska den vara gjord på fårmjölk, smakstark och gärna från Grekland eller Bulgarien.
Nu är det dags att kavla ut den smidiga degen till en stor rundel, 5 cm större än den springform med en diameter på 28-30 cm som är idealisk för ändamålet. Har du ingen springform, så får du ta en annan form i samma storlek. Men springformen är perfekt, för då knäpper man bara den höga plåtkanten av den färdiggräddade tårtan och presenterar den i all sin prakt på ett fat mitt på bordet.
Rulla upp degen på kaveln och ut igen över den lätt smorda formen. Maka degen tillrätta i formen nästan ända upp över kanten. Häll i fyllningen, strö solroskärnor över. Sätt in mitt i den 200 grader varma ugnen och ställ klockan på 45 minuter.
Ett kryddigt och fylligt rödvin, väl luftat, känns rätt till spenattårtan. Kanske en bra bordeaux eller en välgjord cabernet sauvignon, Henssen från Californien, nr 16512, t.ex. Sallad behövs väl inte efteråt, men gärna ett päron att skala och äta klyfta för klyfta med hjälp av en fruktkniv. Så som Édouard Manets pojke gör det på det berömda porträttet.
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T 9-10/96
i n t e r n e t u t g å v a n

