F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n
    ord om ORD av Olle Josephson

    Nog är väl "ju" bra?

    Nämn tre vackra svenska ord! Ju, väl och nog. De kommer högt på min lista, och de kommer högt på frekvenslistor över talspråksord - ungefär tio gånger vanligare i tal än i skrift.
    Varav skönheten? Jo, kort och effektivt ger dessa tre ord lyssnaren signaler om hur talaren sorterar sin information och värderar det som sägs. De underlättar samtalet.
    Ju-talaren markerar självklarhet: "vi måste ju få ett investeringsvänligare klimat." Ett ju kan därför både signalera det svaga engagemang man har inför självklarheter, "det blir ju varmare på sommaren", och det starka engagemang man får när samtalspartnern inte accepterar självklarheter: "men du tänker ju som ett krattskaft!" Självklarhets-ju kan vidare vara en metod att skapa gemenskap: "stekt lever är ju jättegott" inlemmar lyssnaren i leverälskarklubben mer än motsvarande ju-lösa utsaga. Ju skiktar också förgrund och bakgrund i logiska resonemang. Jämför "Han fattar inte mycket, han är ju stenrik" med "Han fattar ju inte mycket, han är stenrik". Ju-satsen fungerar som bakgrund medan den ju-lösa satsen framhålls som det nya.
    Väl rimmar alltså på kväll, inte på säl. Öva på "Hon vill väl väl" om uttalsskillnaden är svår. Väl-talaren är försiktigt avvaktande och vädjar om lyssnarens gensvar. "Det är väl inte så svårt", "EU har väl ingen framtid". I västsvenskt tal heter väl ju la. Det fungerar likadant, med den skillnaden att det inte kan slutplaceras: "det kan hon väl" blir på göteborgska "det kan la hon". (Man lär kunna avslöja göteborgare som får för sig att de ska tala stockholmska på väl-placeringen: "det kan väl hon".)
    Nog-talaren är försiktig liksom väl-talaren men söker inte bekräftelse på samma sätt. "Det är nog inte så svårt", "EU har nog ingen framtid" är visserligen nedtonade men ändå mer självbelåtna yttranden än väl-motsvarigheterna.
    Ju, väl och nog är alltså ovanligare men fullt möjliga i skrift. Här skiljer sig svenskan från bland annat engelskan. Där ges motsvarande signaler till lyssnaren ofta med så kallade tag questions i slutet av satsen: you know, isn't it, right. Det är ett av många exempel på att tal och skrift står varandra närmare i svenskan än i engelskan.
    Skriftens ju, väl och nog ger utomordentliga upplysningar om skribentattityder. Undersök hur de tre orden används på dagstidningarnas ledarsidor! Det blir väl inte så roligt, men det kommer ju att visa hur somliga formuleringar nog bär på konstiga tankar.





    F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/99
    i   n   t   e   r   n   e   t   u   t   g   å   v   a   n