F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/96
S e t t  •  L ä s t  •  H ö r t

Ny demokrati (Nyd) var en unik massmediaprodukt. På några månader under våren 1991 blev partiet under "Ian och Bert" till följd av en spektakulär mediabevakning hastigt en politisk kraft att räkna med inför riksdagsval och regeringsbildning.
Partiet saknade dock inre organisation när det fick sin riksdagsrepresentation. Då anställdes som kanslichef i riksdagen John Holck-Bergman, tidigare verksam som företagare och moderat politiker. Efter tre år skulle han lämna sitt uppdrag inom ett parti som ägnat mer kraft åt fraktionsstrider än åt politik.
Om sina erfarenheter har Holck-Bergman skrivit en personlig berättelse, Kannibalerna (Nyd). Boken har sitt namn av iakttagelsen att "vanliga människor" förvandlas till "kannibaler" i maktens korridorer. Dess personkarakteristiker ger åskådliga exempel till det gamla engelska talesättet att man i offentlig verksamhet bör vara "herre över sig själv innan man blir tjänare åt andra".
Bokens fokus är den bysantinska röran i ett parti, vars ledande personer vid ett tillfälle mot slutet drabbades av "kollektiv hjärnblödning" när allt gick dem emot. Boken är ett privattryck och hade som många sådana mått bra av extra korrekturläsning och redigering. Det stör dock inte helhetsintrycket - detta är en väsentlig bok om den politiska opinionsbildningens villkor i vårt land.
Den yttre historien om Ny demokratis tillkomst, blomning och förfall är välkänd. Allt skedde inför öppen ridå, särskilt som de allt mer finfördelade fraktionerna använde angrepp genom media istället för interna samtal för att lösa partiets problem. För att följa turerna har man god hjälp av bokens inledande styrelse- och fraktionslistor.
Kannibalerna (Nyd) ger en bred överblick och några nya detaljer. En är att alkoholen spelade en stor roll inom partiet. Efter några glas minskade oenigheten högst betydligt. En annan är att så många rättshaverister och brottslingar kom fram i partiet, särskilt i lokalavdelningarna. Att hantera de lokala konflikterna tog stor tid för partiets verkställande utskott.
Trots totalhaveriet har Ny demokrati lämnat efter sig några märkbara spår i svensk politik: bla en påtagligt mer restriktiv flyktingpolitik och en särskild Finanspolis med uppdrag att bekämpa penningtvätt.

Mot bakgrund av Holck-Bergmans avslöjanden av turerna i Ny demokrati framstår den svenska traditionella partitråkigheten som ett skydd mot äventyrare. Ny demokrati framstår däremot som ett svenskt boulangistiskt parti, dvs en snabbt växande missnöjesrörelse buren av en eller ett par starka personligheter med starkt mediauppbåd men utan klar ideologi och fast organisation.
Generalen Boulanger (1837-1891) blev vid slutet av 1880-talet en dominerande figur i fransk politik. Han samlade kring sig skilda grupper som var missnöjda med tillståndet i republiken. Rörelsen saknade dock program, och generalen själv formulerade ingen ideologi.
Efter några valframgångar 1888-1889 hade generalen möjligheter att gripa makten men utnyttjade inte tillfället. När motståndarna slog tillbaka flydde han till Belgien och hans parti föll i oordning.
Efter förlust i valet 1889 upphörde boulangismen snabbt att vara en kraft i fransk politik. Men den påverkade europeisk politik genom att introducera amerikansk valpropaganda med porträtt, märken, affischer och parader. Den formade en nationalism som kom att färga av sig på fascismen och nazismen. Viktiga inslag var bla antiintellektualism och social radikalism.
Om boulangismen skrev Tingsten (1948) att "rörelsens ledning bestod till stor del av äventyrare och brottslingar, propagandan inriktades i avsaknad av fast program på att suggerera och överväldiga...".
Boulangisterna gick dock åtskilligt längre än Ny demokrati i fråga om handgripligheter. De hade enligt Tingsten i sin "patriotliga" över 200.000 unga män "flinka med knytnäven och knölpåken" ute på gatorna. Nydemokraterna nöjde sig med att internt hota varandra i korridorerna, men det kom faktiskt till blodvite vid något tillfälle. Efter nederlaget duellerade nydemokraterna inte heller som boulangisterna.

Idag har Ny demokrati ej ens mätbart stöd i opinionsundersökningarna. Vad som skall hända med partiet är oklart.
Holck-Bergman slutar sin bok med en beskrivning av Ny demokrati som en sekt med få medlemmar men hygglig kassa till följd av avvecklingsbidraget från riksdagstiden. Arbete pågår med ett nytt program, men det skall vara hemligt(!) fram till valrörelsen 1998. Holck-Bergman ser likafullt "åtskilligt av en fascistisk grundtanke" i de programskrivningar som har läckt ut, dock utan att i detalj redogöra för detta.
Nyd:s nuvarande ledning har riktat trevare till Sverigedemokraterna, Sjöbopartiet och Framstegspartiet för att forma ett parti på yttersta högerkanten med paroller som "avpolitisering, privatisering och avskaffade skatter". Holck-Bergman menar att det dessutom finns en risk att dessa grupper tar över Nyd:s partiorganisation för att bla få gratis röstsedlar i nästa val och att den nuvarande partiledningen inte "säkert (...) skulle se det som en katastrof" med ett sådant övertagande.

Redaktör för Sett. Läst. Hört. är Pierre Gilly, 08-644 50 32

F O L K E T  I  B I L D / K U L T U R F R O N T  8/96

---