F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T
i n t e r n e t u t g å v a n
Det pågår nu en NATO-manöver, i vilken Sverige deltar inom ramen för vad som kallas ett partnerskap för fred. Övningen äger rum under ledning av en svensk officer.
Många har av olika skäl protesterat mot NATO-övningen och anser på goda grunder att Sveriges deltagande kan medföra att nya steg nu tas för att ansluta Sverige till NATO, något som svenska folket motsatt sig i 50 år.
Den som vill slå vakt om Sveriges frihet, säkerhet och oberoende borde protestera mot att ett sådant steg tas, dessutom utan att egentlig debatt om saken förekommit. Den oro som Ryssland uttryckt inför att NATO flyttar ut sina positioner angår i allvarligaste grad även vår säkerhet.
Den tänkta förutsättningen för NATO:s övning är att befolkningen i norska Telemarken befinner sig i krig med rogalandsborna. Detta är ett så orealistiskt konfliktexempel, att man ska frestas att se på hela övningen som ett skämt. Men den är inte skämtsam. NATO saknar all rätt - även enligt FN-stadgan - att ingripa i ett lands inre konflikter.
Folken i de länder som drabbas av sådana stormaktsingripanden - som Bosnien och Irak - får lida svårt, mycket svårare än om de bara har sina inhemska konflikter att handskas med. Vart fjärde barn i Irak lever nu i dödlig svält och saknar mediciner. Bosnien har reducerats till protektorat. Det är det cyniska resultatet av att nationer splittras och hålls underkuvade i namn av FN:s och stormakternas skydd för mänskliga rättigheter.
Att något liknande skulle kunna drabba Sverige eller Norge verkar idag mycket fjärran. Som svensk Norge-historia är Sveriges deltagande i NATO-övningen mest osmaklig. Men vi kan inte heller medverka till att andra folk drabbas eller vår egen säkerhet äventyras. Därför är NATO:s nu pågående övning en provokation mot alla folks frihet.


Socialdemokraterna demonstrerar under kriget
F O L K E T I B I L D / K U L T U R F R O N T
i n t e r n e t u t g å v a n

